Så var planerna igång för en trea 2015 :-)

Mina hjärta: ni kan inte bygga ut i framtiden då? Mina svärföräldrar byggde på garaget ett rum som blev extra sovrum/kontor.

SH1980: Bara att köra på

Nu har nog hormoner börjat spela runt i min kropp. Kallade mig Hormonstinn förut så hormoner har nog alltid snurrat runt i min kropp och det verkar som att de gör det fortfarande. Hoppas att det är ett positivt tecken. En annan sak som fått extremt fäste i mig nu är att jag vill bli gravid, nu på en gång. Konstigt att det bara kommit över mig så där men jag skyller väl även detta på hormoner.

Välkommen Nötcreme!

Någon som vet hur snart kroppen kan hitta tillbaks efter man tagit ut staven. Läst att hormonerna går ur kroppen direkt.. Har massor av känningar i magtrakten, minns inte att det var så sist.. Kanske får man starkare känningar efter två graviditeter..

Vad kul att vi blir flera!

Jag har ju haft värsta ÄL-känningarna idag och har läst andra som fått första mens 3-4 veckor efter de tatt ut staven, så det kan ju stämma då.
Vi är också säkra på att vi vill ha en till, om vi nu blir gravida igen Mannen har tänkt det hela tiden och jag nöjd med två, men så kom vi båda hem med andra funderingar en dag.
Tanken är 2015 då vår nya bil kommer, men skulle vi råka få till det tidigare får det gå det med.

Välkomna Glada mamsen och Maajsi

Idag började jag plötsligt tänka, "vad har vi gett oss in på", "är vi skvatt galna?". Jo säkert helt normalt att tankar kommer och går. Antar att de kommer besöka mitt huvud lite då och då, Men vi hade ju först tänkt att det skulle bli en 2015-bebis, tänk om vi skulle lyckas tidigare, eller tänk om vi inte skulle lyckas alls. Tja, vi kan ju inte annat än försöka. Tar det lika lång tid som sist blir det nog närmare en 2017-bebis, det vill säga om vi blir gravida. 

Är det fler än vi som slutat med preventivmedel? Det sägs ju att medelsnittet för att bli gravid efter preventivt skydd är 6 månader. Så Maajsi, jag skulle nog sluta efter sista kartan och försöka vara lite avhållssam i ÄL-tider om jag var du.

Planen här är ju egentligen att börja till sommaren men samtidigt skyddar vi inget så man vet ju aldrig
Skengravid så det skriker om det är jag i a fall. I dag har jag sprungit på toaletten hela dagen, spänner och drar i livmoderstrakten, men det är på tok för tidigt för att ens kunna vara något så det verkar som kroppen fått spel nu när jag slutade med stav. Hoppas ändå någonstans att det innebär att det kommer gå kortare tid den här gången än sist, om vi ens kan bli gravida. Vi tar inget för givet. En kusin gick in i klimakteriet innan hon blev 40 så man vet ju aldrig. 
Kul att vi är några som får längta tillsammans i a fall.

Sommardalia: ser inte heller fram till det och efter förra graviditeten var jag fast besluten att det var sista gången, men när jag börjat se hur kul de två har det med varandra kom jag på andra tankar. Om jag så spyr i 9 fulla månader, om jag så blir lika slut i kroppen efteråt, blir det ändå värt det när/om jag får en liten bebis på magen och när syskonen kan glädjas över sällskapet. Kanske t o m kan tänka mig fyra

Novsep: Välkommen in!

Nötcreme: April, ja det borde bli ett januaribarn, eller februari, beroende på när man blir gravid i april och om bebis kommer i beräknad tid, annars blir det kanske december- eller februaribarn..

Vi har tänkt börja jobba aktivt för det i April-Maj tror jag, men vi har som sagt inte tänkt att skydda oss så blir det innan blir det.

I dag fick jag plötsligt en extremt molande värk i magen. Tyckte mig känna igen det men som något som jag kände för väldigt länge sedan. Då slog det mig, det är ju så här jag brukar känna innan mens, dock var det sommaren 2011 senast Får se om kroppen verkligen är på väg att hitta tillbaka nu. Ingen blir väl gladare än jag i så fall. Var ju lite orolig för tidigt klimakterie då min kusin gick in i det när hon var 37-38 omkring, själv är jag ju 36 så orostankarna har klart funnits där. Nu är jag liiiite lugnare.

Välkommen Estrellitas

Min svärmor sa "vilken fin planering" när vi var gravida sist. Lilleman kom ju i April 2012 och storasyster Juli 2009. Alltså, själv struntar jag egentligen helt när bebis skulle födas, viktigast för mig är att h*n är frisk. Vårt första graviditet blev vi tvungna att avsluta då hon hade grava kromosomfel, obalanserad translokation om någon vet vad det är och risken finns att det sker igen.
Anledningen till att vi tänker 2015 är just för att vår nya bil kommer då. Känns trångt med vår passat. Min man menar dock att vi löser det på något sätt, så det är nog mest mina tankar.

Minahjärtan: lång historia, men för att göra den kort. Vi visste att jag hade balanserad translokation och blev erbjudna mkp. Var i v 15+ när vi fick svar att det inte var bra. Står en del i db här på fb om allt som hände.
Vi kommer göra mkp nu med, liksom vi gjort alla tre graviditeterna.