Vi är inne på försök 5 nu (hoppar in i tråden nu, även m jag inte var med från start ;)) och nu hoppas jag att det snart tar sig för oss. Målet var från början att få barn under sommarmånaderna, men nu har målet ändrats till att vara "bara" vara att få barn.
Har varit tillsammans länge, har bra boende, stadig relation och god ekonomi (även om ja studerar heltid och alltså inte har någon inkomst).
Jobbig dag, en gravidmage och tre barnvagnar med spädisar. Vill bara sjunka genom jorden! Det sista jag känner för är att vara social med folk som har fått det jag velat ha så länge efter knappt någon tid alls. Blä.
Känner mig låg =/
5 dagar till BIM (utefter när ÄL-testerna gjorde utslag) och jag ser ingen anledning till att mensen inte skulle komma, det är lätt att bli negativ när det inte händer något. Visst, vi har inte försökt hur läge som helst, men det är TUNGT att "finna" sig i det när antalet graviditeter i bekantskapskretsen bara ökar, är hittills uppe i 14 graviditeter på ett år! Majoriteten av de där graviditeterna är dessutom i par som varit tillsammans en bråkdel så länge som jag och min man. Jag missunnar ingen att få barn, men jag avundas dem!
Är vansinnigt glad att våra föräldrapar inte vet att vi försöker, med tanke på hur lätt de hade för att "alstra barn" (totalt 6 barn på första eller andra försöket). Det är liksom tungt nog att kroppen bråkar utan att de frågar om det. Ännu tyngre blir det när bekantingarna som skall ha barn börjar ställa (säkert välmenande) frågor om ifall vi inte skall ha barn snart, det känns lite som ett slag i ansiktet.
Jag vet att jag (vi) inte hör till dem som försökt längst, men vårt första försök inföll i månadsskiftet aug/sept, och vi borde alltså vara inne på försök 6, men då min kropp plötsligt bestämde sig för att bete sig illa är vi "bara" inne på försök 5! Det är frustrerande!
Avslutar lite positivare ;)
Heja oss, nu blir vi snart gravida hela högen! 
Grattis till plussen!
För min (vår) del verkar det inte hända något, trots regelbundet sexande och ÄL-testande. Jag räknar kallt med att det kommer bli både ett sjunde, åttonde och nionde försök till (sedan hoppas jag att vi lyckats). Är på ÄL+10, och har inga symptom alls. Känner mig rätt tillplattad =/
Det hade varit lättare att skaka av sig, om man inte från relativt låg ålder får höra att det är viktigt att skydda sig om man inte vill bli gravid, för det är så lätt att bli gravid. Jomen tjena! Och så blir vänner, bekanta och släktingar gravida till höger och vänster *suck*
Det är väl bara att bita ihop och kämpa vidare antar jag, så småningom måste det väl bli vår tur också? (Och då tänker jag på alla oss som inte plussat ännu ;))