Snälla, inte en enda kommentar till om att "Slappna av"!

Här är en till som blir kräkfärdig på dessa "goda råd". Vi har försökt få barn i två år och utredningen visar att min man har alldeles för få och orörliga spermier. Ja oj, hade vi bara slappnat av så hade hans spermier säker både blivit fler och rörligare! Not.

Svara med något syrligt i stil med "Slappna av? Jag som trodde att man var tvungen att ligga för att det skulle bli barn, men vi kanske har gjort fel hela tiden…"

Jag hade en period när jag var redo att mörda den som sa slappna aaaaaav till mig. Eftersom vi visste att vårt problem var sambons extremt låga spermieproduktion (räknades i 10000-tal istället för 10000000-tal) så hade jag kunnat slappna av till medvetslöshet utan att det hade räckt och till honom var det inte alls lika många som kom med tips och råd.... Jag var inne på att köra med en kampanj om att förbjuda abort, för de som blev gravida mot sin vilja hade ju bara behövt önska sig barn så hade de världens bästa preventivmedel, gratis och lättillgängligt men jag var för ledsen och sårbar för att genomföra kuppen.

På Sahlgrenska genomfördes en studie där man jämförde parametrar mellan de som lyckades med sitt första provrörsförsök och de som inte gjorde det. Den enda skillnaden var att de som misslyckats mådde sämre EFTER försöket. Big surprise Jag har tyvärr ingen referens på studien, men det måste gå att googla fram. Det är alltid bra med lite fakta när man kämpar mot "slappna aaaaav"!

Åh, vad skönt att läsa era kommentarer! Trodde ärligt talat jag var ensam om att inte tro på och verkligen störa mig på avslappningrådet. Dessvärre kommer rådet även från de som har försökt länge och sen lyckats och då känns det som att de tror sig ha hittat receptet. Men värst var när jag sen faktiskt var gravid i 13 veckor; min svåger tala om för mig hela tiden att jag skulle sluta oroa mig - trots att jag med mycket möda och tålamod förklarade att det faktiskt var stor risk för missfall i början och att om det gick fel kunde det innebära att jag blev banrlös för alltid, pga min ålder. Då drog han till med ett väldigt smaklös skämt om vad jag borde göra om jag miste barnet. Två veckor senare visade det sig att det blev som jag hade befarat. Men jag borde ha skrattat för att inte göra min omgivning illa till mods kanske?!? Jag vet att det bara är att de är klumpiga men det är mer än det; jag tror att det ibland handlar om att folk inte klarar av den oro och smärta som långvarig barnlöshet innebär. Och ibland så tycker jag inte man ska behöva slå nut på sig för att visa överseende.

Ingen menar ju nått illa med att säga "slappna av så händer det". Problemet är att det florerar många solskenshistorier om par som efter många år av försök, infertilitetsbehandlingar osv börjar planera för adoption och slappnar av med vetskapen om att de snart kommer bli föräldrar de också. Och då blir kvinnan plötsligt gravid. "Äran" för det tillskrivs det där med att de slappnade av och då plötsligt blev gravida.

Då är det väl inte konstigt om folk tar fasta på det och gärna vill förmedla hopp till det förtvivlade paret som om och om igen försöker få barn utan resultat? Och sedan kanske inte många gärna vill ta i den smärta som det förtvivlade paret förmedlar, det är för stort och svårt att hantera och då kanske man vill släta över det genom att råda parat att slappna av, snart är det er tur, för att sedan byta till ett mindre jobbigt samtalsämne som inte gör en lika besvärad. Eller kanske till och med ger andra dåligt samvete för att de själva fick barn så pass lätt eller kanske till och med blev oplanerat gravida eller gjort abort medan andra kämpar för att bli med barn utan resultat.

Det är ett jättesvårt ämne. Ingen vill säga eller göra någonting fel som kan såra. Orkar det barnlösa paret förmedla vilka reaktioner de skulle önska att bli bemötta av, tex inte mängder av goda råd och förslag om att slappna av utan bara lite medkännande och en kram så underlättar det (även om det barnlösa paret naturligtvis inte ska behöva ta ansvar för andras reaktion när ämnet förs på tal). Det råder sådan osäkerhet omkring ett sådant ämne, får man till exempel berätta att man själv är gravid eller ska man undvika att umgås med paret och inte säga ett ord utan bara försvinna ut ur bekantskapskretsen för att underlätta för paret ifråga. Det är svårt för alla parter även om det är mest svårt för ofrivilligt barnlösa paret ifråga.

Senast när jag träffade av mina bästa vänner började hon fråga om vår utredning för barnlöshet. Vi har varit utan skydd i 3 år och har mer eller mindre försökt att bli gravida, det vet hon om. Jag berättade som det var, hur långt vi hade kommit i utredningen. Så säger hon: "Det kanske inte är kroppsligt heller, det kan ju vara att man oroar sig". Jag bara: "Mmmhm...." Orkar inte ta den diskussionen!! Börjar bli less på att upplysa folk om blommor och bin. Hon berättar därpå att hon själv är gravid! Hon bor inte ens tillsammans med killen, de har varit ihop i typ 1 år som särbos eftersom han jobbar utomlands. Så de träffas ungefär en gång i månaden. Jag har varit gift i över fem år. Nej, någon rättvisa finns inte. Hon berättade att eftersom jag hade så svårt att bli gravid hade hon tänkt att det kanske är så för henne också, men det var det ju inte. Hon hade blivit gravid jättesnabbt. Jag sa grattis och blev ärligt talat glad för hennes skull, men samtidigt känns allt inte riktigt bra.

Kan bara hålla med. Det som nästan är värst med barnlösheten är folks jävla förbannade helvetes oförmåga att FATTA. Ursäkta att jag svär så det stänker men jag har haft det så jobbigt med så mkt sista tiden, däribland detta med barnlösheten. I samma stund som man råkat yppa att man inte har problem så börjar terrorn. Folk börjar nyfiket ställa de mest idiotiska frågorna, de förväntar sig att man ska svara på precis ALLT. 
Liksom, snälla rara jävla människor, man kanske inte vill berätta om vilka ställningar man har eller hur det kommer sig att just vi måste lämna prover. 

I samma stund som detta ämne yppas med andra så verkar allt vad sunt förnuft och folkvett försvinna ur folk. Chockas över hur okänsliga, klumpiga och rent elaka människor kan vara. 
De kan fara åt helvete. 

läste här på FL av en person att kommentarer som "slappna av" osv handlar i botten om att personer vill en väl. Personen gjorde en liknelse med om någon får cancer så säger man ju tröstande saker där med. Blev så jävla upprörd......alltså om en kompis får cancer så ställer jag mig inte och tramsar mig med kommentarer om avslappning. Jag kommer inte heller med massa floskler som att "ät kiwi, så ger sig nog cancern!" 
Vilken urbota dum jämförelse. Det är ju rent förolämpande att göra sådana jämförelser. 

Med risk att du svarat eller kollat det, men hur är ämnesomsättningen för båda? Är den för hög eller låg så blir det svårt. Går att medicinera!