Bytt till växasäng och nu somnar hon inte . Hur gör man?

När vi tog bort ena långsidan i spjälsängen var sonen 21 mån. Innan dess somnade han snabbt själv i sängen. Han fick nu välling i sängen och sedan sång, som vanligt. Därefter sa vi godnatt, sova sängen. Han sprang upp otaliga gånger under 1,5 tim och tyckte det var jättekul när jag "jagade" honom tillbaka för att upprepa "sova gott, sova sängen" för femtielfte gången. Han var halvvägs uppe innan jag ens kommit ut ur rummet. Suck. Nästa kväll gjorde vi om samma procedur och då tog det 45 min. Kvällen efter hade han fattat poängen och somnade efter 5 min (sprang bara upp 4 gånger). Sedan dess har det oftast fungerat utan att han kommit upp alls efter vi lagt honom. Även gångerna han kommit till oss på natten har minskat. Nu är han 23 mån och det är jätteskönt att han kan somna själv.

Mitt tips är att vara konsekvent och tålmodig. Ge dig inte och erbjud barnet någon annan sovplats, då är ju allt jobb förgäves. Jag vet att det är jobbigt, men tänk på att det är övergående. När barnet väl förstår hur han/hon ska bete sig, dvs sova i sin egen säng så är det värt allt jobb! Lycka till!

Jo jag var egentligen helt inställd på att vara tålmodig igår men det kändes verkligen inte som att hon tänkte ge upp öht. Så då gav jag upp istället ! :p skitdumt!

Nu på dacen tänkte vi låta henne somna i spjälsängen och sedan flytta över henne till drn nya. Så hon får vakna i den och känna att det går att sova lika bra i den. Och försöka vara lite envisare ikväll. Men tålamodet tar slut så jäkla fort ibland :P

Ligg kvar hos henne tills hon har somnat.

Jag tror inte barnet känner sig tryggt i nya sängen och då är det bara taskigt att leda tillbaka och gå därifrån. Det som verkar vara en liten förändring för föräldern kan vara superjobbigt för barnet. Att sen inte bli tagen på allvar påverkar ju också barnets trygghet hos och förtroende för föräldern.

Fråga barnet om det vill att du stannar och sitt på sängkanten tills barnet somnar. Tänd en nattlampa om det önskas, eller läs barnet till sömns. Efter hand som barnet blir tryggare och inte behöver de extra försäkringarna, så fasar man ut dem.

Hon vill inte att man ligger/sitter bredvid. Hon säger själv: gå! Och har aldrig kunnat somna bredvid oss tidigare heller. Det är helt omöjligt!

Nattlampa har hon och vi läser alltid saga , men somna till den kan hon inte. Spelar ingenroll hur trött hon är, det blir bara bus istället om vi stannar kvar.

för oss har det tagit lite olika lång tid. Första sonen höll på i 2 veckor kanske att srpinga upp. Andra sonen springer fortfarande upp, 6 månader senare. Men itne alltid. Vi försöker vara kvar i rummet, alternativt så hör vi när han är uppe och vandrar och abra går och leder tillbaka honom till sängen. Allt beror på hur trött han är. 

Om hon skrattar och så tror jag itne det är någon fara att hon inte känenr sig trygg i sängen. Hon tycker abra det är kul med lite nyvunnen frihet. Så det kommer nog med lite tid... 

Nej otrygg tror inte jag heller, hon är ju inte det minsta ledsen eller orolig. Bara lycklig att hon kan ta sig ur sängen. Det svåra är ju att förklara för en tvååring att hon ska ligga kvar där :p Försöker samla energi till ikväll, middagsvilan gick åt skogen när vi försökte flytta över henne. Hon vaknade och klev ur sängen direkt fastän hon fortfarande halvsov av trötthet. Hoppas på bättre lycka ikväll ;p

ja det är ju onekligen uttröttande. Våra nattnignar tar oftast en timme, dock ibland somnar bägge på 10 minuter men det hör till undantagen. 
längtar tills den dag då alla bara snällt somnar :)  

Nu funkar nattningarna, somnar på en halvtimme ca. Jag fick ligga kvar för henne för första gången på över ett år. :) Första natten sov hon utan att vakna , som vanligt. Men inatt vaknade hon plötsligt vid 02 och trots att jag satt/låg bredvid henne och låtsades sova själv, så somnade hon bannemej inte om. Efter 3 timmar var jag så matt att jag la ner henne i spjälsängen så vi skulle få någon mer sömn. Tog 30 sekunder så sov hon.

Tar nog en stund att få det här att fungera :P