Svartsjuk på min sambos 8-åriga dotter....

Jag känner ingen som verkligen vill ha andras barn. Det har bara blivit så för dem, med bättre eller sämre resultat. Men undantag finns ju alltid. Det finns säkert dom som gärna vill ha en rostig spik i foten också. Jag känner ingen som vill det heller. 

Det tror inte jag heller eftersom jag är öppen med att jag inte gillade det och att jag inte rekommenderar någon att gå in i det. Hade min mans barn träffat en med barn, så hade jag avrått även dem från att fortsätta. Men sen är det så att man inte lär sig utav andras misstag, utan man måste göra dem själv. 

Man kan aldrig bortse från att det mycket väl kan bli det. Mycket när det gäller andras barn har man inget att säga till om. Tvister mellan föräldrar osv. gör man bäst i att hålla sig från att blanda sig i.

Obegripligt för mig också. Och det är en av anledningarna till att jag inte förstår hur man kan lägga ansvaret på styvföräldern i såna här frågor...

Och jag tror att just det faktum att en mamma i det här fallet, väljer att fortsätta leva med en man som uttalar sig så om hennes barn, inte är den bästa på att ge sina barn en trygg och kärleksfull uppfostran. Även mamman tar ju styvpappans parti.

Är man trygg i sin förvissning att mamma finns där för mig och älskar mig, så är man också trygg nog att veta att mamma hanterar styvpappans ovilja på ett bra sätt. Eller lämnar honom.

Vilket uppenbarligen den här mamman inte gjort. Så det är väl klart det har stor betydelse hur trygg man är i sin relation med sin biologiska mamma/pappa om man har en styvförälder som inte kan hantera familjesituationen. 

Det yttersta ansvaret för barnens väl och ve faller väl till slut på den biologiska föräldern? Om den biologiska föräldern väljer att fortsätta leva tillsammans med en partner som öppet talar illa om barnen, eller säger till dem att han/hon inte önskar att de finns, så ligger väl självfallet det yttersta ansvaret på dem - eller hur?

Men det är alltid lättare att skylla på tredje part - istället för att se att det finns fler som har skuld i att ett barn inte är tryggt i sin familjesituation. Inklusive de biologiska föräldrarna!

Nej jag vet inte hur det ser ut hos dem, men Axella ger väldigt klart uttryck för att det var styvpappan som bar ansvaret, hon nämner inte med ett ord att hennes mamma skulle ha sagt till mannen att flytta på sig i soffan för att hon vill sitta med sina barn istället - vilket kanske hade varit det naturliga om nu barnen mådde så dåligt av att "skuffas undan" från sin mamma? Eller tala om för styvpappan, att när du reser bort så blir nog barnen också jätteglada om de får något av dig, något litet. Var tar mammans ansvar i det här vägen? Vad gjorde mamman för att hennes barn inte skulle känna sig oönskade?

Och påståendet att barn har störst "rätt" till mammans närhet är ju bara dumt.  Alla barn har rätt till närhet, trygghet och kärlek, men de står inte alltid först i kön till det. Ibland är det en vuxens behov som måste gå först. Alla i en familj är lika viktiga. Som ngn skrev - det är kärlek från olika konton, det är ingen tävling. För mig är det viktigt att mina barn ser, och vet, att ibland går deras bonussyskons behov före deras, ibland min makes - ibland till och med mina! Jag vill att mina barn ska lära sig att se individens behov, inte utifrån roll eller status eller ålder, utan utifrån behovet i sig. Alla räknas lika mycket i vår familj. Alla är lika viktiga.

Ja du , det blir ju något mellan som i detta fallet pappan och hans nya , Att mamman ska tvingas in i deras privata intriger är ju inte relevant , antingen är barnet välkommet eller ej om inte lämna över vårdnaden till mamman om dom två ska fortsätta tilsammans . Take it or leave it .

Den mamma jag refererade till i mitt inlägg var inte mamman i TS och hennes sambos fall, utan mamman till Axelia, som uppenbarligen inte tog sitt ansvar när HENNES sambo inte behandlade HENNES barn på ett sjysst sätt. 
Jag har aldrig menat att mamman i TS fall skall dras in i deras familjeangelägenheter. Jag har svarat på Axelias inlägg. Blir svårt att följa med i syftningarna ibland. Men mina senaste inlägg har varit reaktioner på Axelias inlägg.

Och TS gör ju då exakt det som ni anser att hon bör göra. Att det är hon och bara hon som är ansvarig för situationen och hon söker hjälp för det. Så då måste ju TS i era ögon göra helt rätt. Hon ber om hjälp. Att hoppas att saker kan bli bättre kan väl aldrig vara dumt? Saker kan självklart bli bättre. Men, hade hon inte tagit sitt ansvar (som styvpappan i Axelias fall inte verkar ha gjort) och TS sambo (dvs pappan i det här fallet)  inte gjort ett skit för att situationen skulle bli bättre för hans barn så brister han i sitt föräldraansvar. Och när barnen växer upp, som i Axelias fall, så ska ju då barnen inte lägga skulden på styvföräldern utan på den biologiska föräldern, som trots att han/hon såg att styvföräldern inte tog ansvar för en förändring, inte själv tog sitt ansvar och antingen ändrade sitt beteende mot barnen eller lämnade relationen. Det är inte en skuld man kan lägga på styvföräldern.