Anonym (X) skrev 2013-09-04 21:07:21 följande:
Jag tycker tvärtom att hon framstår som mogen och hon förstår ju att det inte är barnets fel egentligen.
Man kan inte hjälpa sina känslor, bara sina handlingar, och det hjälper föga att skambelägga TS för hennes känslor.
Jag och säkert andra med mig blev ihop med män medbarn för att man inte visste bättre. Jag trodde att det var en fråga om tid, att jag skulle vänja mig, att jag skulle känna mig som en fullvärdig del i familjen etc.
På vilket sätt skulle det vara moget att en vuxen kvinna förväntar sig att vara nummer 1 när dennes sambo har ett barn? Man har førvisso rätt till sina egna känslor men man kan ju försöka att göra något för att påverka det, gå till psykolog etc.
