Första barnet 130825 skrev 2013-08-24 21:31:24 följande:
Nej, jag skulle inte kunna tänka mig att adoptera. Av många olika anledningar. Jag vill gärna bli gravid igen, få vara med om en graviditet till. Att vara gravid är så mysigt att jag skulle kunna vara det hela tiden. Även om det är förenat med massor av oro. Jag ville att barnet skulle ha våra gener och vara vårt på riktigt. Titta efter likheter hos oss. Få vara med från början. För mig är det helt otänkbart att ta emot en 2 - åring. Jag ville ha ett litet barn. Därtill ett barn vars utseende inte skiljer sig från vårt eget allt för mycket. Barnet ska kunna tas av utomstående att vara vårt eget. Vet inte hur jag skulle ställt mig till äggdonation eller spermadonation. Spermadonation för då skulle barnet vara mitt. Äggdonation om det absolut inte fanns något alternativ förutom adoption, men inte då jag har ett biologiskt barn. Då skulle de bara bli halvsyskon.
Jag kan garantera att folk som använder sig av spermiedonation exempelvis inte resonerar som du. Det är inte så att mannen i de paren inte ser barnet som hans bara för att det inte har hans gener. Inte heller ser man på det som halvsyskom etc. För mig verkar det vara lite sorgligt att vara så hooked på biologi som du är. Ditt barn kanske inte blir/är likt dig eller din man ändå. Eller delar dina intressen. Kärleken till barn har inte med gener att göra.