HannaSnartMamma skrev 2015-08-19 16:06:00 följande:
Otroligt skönt att läsa era historier kring det här.
Ligger hemma nu sjukskriven. 5 dagar efter mitt X som slutade i opeeation och ena äggledaren togs bort.
Kan dela min historia. Vet u ännu inte om den slutar med ett pluss på stickan. Men det återstår att se.
Den 23e juli plussade jag och lyckan för mig och min sambo var stor! Första barnet skulle snart vara här!
I 6 veckor fick jag gå i mitt lyckorus och känna alla härliga känslor och längtade till att få bli mamma.
På lördagen en vecka innan op. smällde det till i magen.
Kändes som om någon drog stenhårt på en gutarrsträng på insidan av magen. Till höger.
Stod i duschen då och började må illa, världen snurrade och det svartnade för ögonen.
Svimmar av i duschen.
Vaknat och tar mig ut på badrumsgolvet där karusellen i huvudet fortsätter i ca 45min innan jag kryper ut till soffan i vardagsrummet.
Jag är otroligt smärttålig och envis som en oxe. Så dum som jag är ringer jag ju inte sjukhuset.
Sambon är på gotland då. Så jag är ensam hemma.
Spenderar hela dagen i soffan och lyckas få i mig lite kex och vatten.
Sovar knappt något på hela natten.
Dagen efter har yrseln försvunnit och ersatts med smärta.
Jätteont till höger i magen, i underlivet och upp under revbenen.
Strålningssmärta i nacken som går ut i högerarmen.
Normala människor ringer ju såklart 112. Men av nån dum anledning gör inte jag detta.
Vilar hela dagen.
Tar mig till jobbet på måndagen och jobbar hela veckan trots smärtan.
Börjar blöda lite på tisdagen. Ringer bm på onsdagen och dom sa bara att det är normalt med lite växtvärk i början och att jag ska leva som vanligt.detta trots att jag sa att min svärmor tyckte jag skulle få ett tidigt besök. Min svärmor jobbar på gyn här.
Hade jag lytt deras råd hade jag vart död idag.
Pratar med min svärmor som "trollar" fram ett vul på fredagen kl11.
Väl där visar det sig att jag har ett x och äggledaren har totalt spruckit och hela min buk är full av blod och blöder fortfarande.
Jag skickas akut till akademiska i uppsala för operation.
På ackis är dom helt fantastiska! Allt går jättefort pch smidigt och efteråt fick jag ligga på ett eget rum med sambon.
Iom min svärmor har jag fått veta precis allt jag någonsin kunnat undra kring detta.
Läkarna däremot sa knappt nånting.
Eller jo! Efteråt fick jag veta hur ett utomkveds "blir till". Men den informationen kändes inte lika viktig som tex chanser för att få barn och allt sånt.
Nu sitter jag hemma och läker. Fysiskt och mentalt.
Saker känns jobbigt och allt väldigt orättvist.
Utan min underbara svärmor hade jag kanske inte funnits idag.
Nu till solskenet i min historia.
Min svärmor är inte bara gynekolog. Utan avdelningschef för gynekologiska avdelningen.
Hon har själv nu i veckan upprättat en anmälan mot barnmorskemottagningen och att dom ska se över och göra ändringar i sina rutiner kring kontakten med sina patienter.
Så även om min upplevelse kostat mig en äggledare och vårt barn kommer iallafall denna händelse resultera i en förändring hos bm här.
Och det kanske (hoppas jag) räddar livet och stöttar andra kvinnor som hamnar i samma lr liknande situation.
För hur det än blev med mig ska inte en person som uppger dom typisla symptomen för ett utomkveds rekomenderas att "leva som vanligt".
Hade jag inte vart svärdotter till avdelningschefen hade jag antagligen kunnat förblöda, ,fått infektioner eller något ännu värre i slutändan innan jag väl kommoit in till en akutmottagning.
Hoppas verkligen min ägglossning kommer igång fort nu så vi kan försöka igen snart.
Tänker se detta som ett farthinder på vägen till resten av mitt liv. Även om det gör ont och smärtar i själen.
Jag tänker att jag lika gärna kunde vart död idag.
Eller att jag blivit tvungen att ta bort hela livmodern pga infektioner.
Jag försöker så mycket att det svider i själen att se det ljusa i min historia.
Och jag hoppas verkligen att ingen annan någonsin ska behöva genomgå något sånt här.
För ingen förtjänar det.
Ingen!
Kram till er alla därute!
Väldigt tråkigt och dramatiskt det som hänt dig! Jag önskar dig verkligen all lycka i framtiden!
Jag har också haft ett X, men inte lika dramatiskt, fick till slut metroxat för att få bort vid höger äggledare.
Men jag håller med dig så mycket om att läkarna inte säger mycket på plats på KK. Åh vad jag hade önskat stöttning, svar om chanser för framtida fertilitet.
Jag kom inte blödande, men inte akut, och när det konstaterades att inget fanns i livmodern, så var mitt hcg så pass högt att de ville operera bort, när jag frågade om metroxat istället frågade de mig om jag var operationsrädd??
Vilket jag ju absolut inte är, men jag är ju rädd om mina organ!
Och jag visste knappt innan att vad utomkveds var knappast. Jag kom bara ihåg att jag läst Steve Jobs biografin och att hans föräldrar adopterade honom för att han styvmamma hade fått utomkvedshavandeskap - om man inte hört något annat - klart att man går under dessa omtumlande dagar!
Din svärmor rockar, grymt med en anmälan! Man kan ju faktiskt dö, barnmorskemottagning borde veta bättre.
Tycker det är verkligen dålig upplysning om det här i samhället. Det är ju inte alls ovanligt att det händer, har en kompis syrra och två i min sambos släkt som det har hänt. När man läser artiklar tycker jag mest man läser om missfall. Jag har nog inte sett en endast artikeln någonstans om utomkvedshavandeskap.
Personligen tycker jag att man inte blev riktigt blev förstådd, man hamnar lite mittimellan. Man har ju både att man förlorade ett barn och att man oroar sig för framtida fertilitet.
All lycka!
jag 25 killen 29.. vi får se hur det går! Lycka till alla! Kram