donator 2 år, och så blir jag gravid med en kk som är affraid of commitment. fan vilken soppa.

Jag ringde till honom. Jag tänkte att då ger jag honom valfriheten att slänga luren i örat på mig och det kan jag ta lättare än om han är här, reser sig och bara går härifrån. Jag sa att jag ringer för att berätta en sak, och han frågar direkt mest på skämt "äru på tjocken". (nått som han säger typ jämt när man låter allvarlig).
Jag sa ja, och att det var ganska tidigt men att jag tänkt behålla.. att jag inte förväntar mig något av honom och är beredd att säga fader okänd och ta hand om barnet själv, men att jag samtidigt skulle bli glad långt in i själen om han vill finnas där någonstans i periferin. Han svarade att han kommer finnas där till 100% och att jag har hans fulla stöd. Han trodde inte att han kunde få barn alls efter en olycka han var med om för många år sedan så liten chock var det ju. Men han tog det riktigt bra och verkar lugnare i saken än vad jag är... Otippat!!!