Blåsippan84 skrev 2014-08-05 22:43:12 följande:
Visst är man konstig. När mensen väl kommer känner jag mig stark. Motiverad till tusen. Nu när mensen är i intågande blir kah jätte Depp. PMS från helvetet. Gråtit hela kvällen när jag fått tillfälle. Gråter över att jo ej har bebis, gråter över att sonen Bytt dagis å känner sig osäker. Grät till och med över socialdemokraternas reklam om mannen som Hälsar på sin mamma på ålderdomshemmet. Snacka om labil
. Att maken står ut. Nu känns det lite bättre efter allt gråtande.
Märkligt nog gråter jag ingenting. Har inte gråtit sen senaste missfallet visade sig i januari. Jag bara känner en tröstlöshet, uppgivenhet, känns som att jag mentalt gett upp hoppet nen samtidigt mår jag så dåligt över tanken på att det kanske aldrig blir. Jag som alltid glatt mig åt småsaker går nu sen länge runt med känslan att något saknas och att livet inte blir riktigt bra förrän jag är gravid och det officiellt.