Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Fy vet hur det känns. En kompis till mig ska ha 2. Började grina o tänkte varför ska dom få 2 och vi ingen. Skulle också ha samtidigt :(

Samtidigt blir man glad för deras skull men ändå ledsen o påmind ..

Tack alla, det känns så bra att bara få berätta och att veta att ni alla förstår precis hur det känns. Såg att jag skrev fel också, 2 veckor var det sedan jag fick beskedet, inte 3.

Jag kan bara anta att det här som jag upplever som så utdraget handlar om en kombination av julledighet och att försöka spara pengar. 

Jag var så besviken när jag kom hem från sjukhuset i fredags, vill ju få detta klart, vill ju försöka igen. Även om alla säger att man inte ska stressa så är det ju faktiskt så att vi vill ha barn! Jag vill inte vänta längre, speciellt inte då jag har varit gravid och sen helt plötsligt slutade. Det är så svårt att ta in.

Någon nämnde att mannen inte verkar ta det så hårt. Jag känner också så. Jag tror att han var ledsen i början, men nu verkar han mest bekymrad över mig och hur jag mår. Det är ju inget fel med det, men nu känner jag mig ensam i min sorg över det som aldrig blev.

I morgon är första dagen på jobbet sedan allt började. Utskällningar är tyvärr något som man måste räkna med att få med jämna mellanrum, på min arbetsplats. Om någon skäller på mig är det kört. Jag ska be min chef att bara få sitta vid datorn och jobba administrativt.

Idag slutar jag äta socker i form av läsk, godis, kakor, chips osv och börjar motionera. Den månaden som vi blev med barn i somras är första gången på flera år som jag motionerade regelbundet (promenader och löpning) och inte åt socker. Börjar bli desperat så jag tänkte ge det ett försök! : D

Nu googlar jag runt på MF.

Har haft 6 st och aldrig har något avrått oss från sex, fast jag uttryckligen frågat. NU hittade jag en sight som avrådde alla missfallsbenägna från sex de första 3 månaderna. WTF! Tänk om jag hade den informationen tidigare!!

Någon annan som hört detta?!?

Aha, det fattade jag inte alls. Det var nog jag som missade något.

Jag sa ju att jag skulle hålla mig borta denna månaden (tog mig 4 dagar va? :P ) Nåväl, jag har en fråga till er som använder cb-digital ägglossningstest. Vars kan man köpa endast extrastickor? Kan man ens göra det eller måste man köpa om digitaltestet med 7 stickor? och vars rekomenderar ni att jag köper det ifrån isåfall? (Skicka gärna länktips om ni har). 

Hej på er! Haft en tung mån. Min pappa dog i början av december. Så har egentligen inte orkat tänka så mycket på barn. Dessutom hade jag Älgön på julafton eller juldagen så det blev ett par riktigt snabba snabbisar som verkligen bara var barngörande och inte mycket mer (hela huset var fullt med folk och stor sorg så inte så himla lätt). Det här är den första månaden efter mf som jag haft en rejäl temphöjning (har inte tempot regelbundet men det är tydligt ändå) så antagligen första ägglossningen efter mf. Har Bim i mitten på nästa vecka och har inte kunnat låta bli att testa . Vad tror ni? Bilden är fixad lite så man ser bättre...

Det kanske framkommer i tråden men orkar inte läsa hela, har ngn av er känt av er ägglossning efter ert mf? kom den ca 2 veckor efter mf som det brukar göra efter mens? Eller blev det framskjutet?

Hej tjejer!

Det är dessvärre tid för mig att lämna gruppen BF augusti och joina er istället. Har läst igenom en del av tråden och jag känner verkligen med er alla!

Mitt missfall började i fredags, samma dag som vi var på VUL för att få ett datum. Jag skulle varit i vecka 9 men VUL visade vecka 6 och inget hjärtljud. Jag fick inget beräknat datum med mig hem, jag fick bara beskedet att de "inte såg vad de ville se" och att jag skulle komma tillbaka om två veckor.

På kvällen fick jag spottings och kramper, på natten fruktansvärda smärtor. För att göra en lång historia kort, var vi under hela helgen osäkra på om det var VUL som orsakat irritation eller om det var ett missfall, men i måndags blev det bekräftat när det kom ut mer än blod.

Jag var inte chockad, mina symptom försvann helt redan innan och jag kände på mig att något var fel när de på VUL sa att jag nog inte var så långt gången som jag trodde. Men pga en resa var jag och mannen ifrån varandra två veckor så jag var säker på att jag inte kunnat bli gravid senare.

Inte chockad, men väldigt ledsen. Det var naturens gång men det känns ändå fruktansvärt jobbigt.

Försöker att se det positivt. Vi blev gravida på första månaden, jag fick missfall relativt snabbt och jag har inte blött så mycket, även om det kan komma tillbaka.

Min största oro är att åldern har och ska ställa till det för mig, jag är 35 år.

Nu går jag här och bara längtar efter att hcg ska gå ner och mensen ska komma igång. Tänk att man helt plötsligt längtar efter att få mens och hormonnivån som jag i lördags förtvivlat ville ha höga siffror på, vill jag nu ska vara så låga som möjligt! Ska ta blodprov och göra nytt ultraljud nästa vecka.

Nu blev den långa historien inte så kort ändå, anyways, hoppas att jag får hänga med er, tjejer!?