Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Hej igen, jag vill inte lämna er med mitt senaste deprimerande inlägg. Nu har jag blivit opererad och jag känner mig lättad och positiv inför framtiden.

Det visade sig att cystan var en sk. chokladcysta som hade växt fast runt vänster äggstock och äggledare. Det fick därför ta bort både äggstock och äggledare. De kunde också se att jag har endometrios. Det var därför som jag fick cystan och det är därför som jag mår så jäkla dåligt när jag har mens.

Jag är så glad att det dåliga är ute ur mig, jag är glad att det inte var cancer för i så fall hade jag varken haft livmoder eller någon äggstock kvar idag.

Nu har jag en fantastisk läkare som ska hjälpa mig vidare. Hon sa att jag har två alternativ. Antingen så fortsätter vi att försöka på vanlig väg, det kan gå, men jag har lite nedsatt fertilitet, hur nedsatt kunde hon inte svara på. Vi kan också välja att behandla endometriosen så att jag slipper få mens. De innebär att jag inte kan bli gravid på vanligt sätt under behandlingen, men i så fall kommer vi att få IVF.

Ska träffa läkaren igen i slutet av juli och då ska vi ha bestämt oss för hur vi ska göra.

Nu repar jag mig efter operationen och stressen som jag kände innan. Jag är så tacksam för vår sjukvård och är så glad att detta upptäcktes innan det var för sent för min andra äggstock också.

Kram!! 

Så himla stressande. Min pappa fyller jämnt i mars och började redan i

påskas prata om att bjuda oss syskon med familjer på utlandsresa, precis som

de gjorde för tio år sedan. De vet ju om våra bebisplaner och missfallen så

jag kunde vara tydlig med att vi kan inte planera för resa någonstans förrän

vi vet läget för mars (man vill inte resa med en precis nyfödd och man får

ju inte resa som höggravid så det begränsar ju rätt många månader). Så var

jag jättestressad över den tanken då i flera månader, ville så gärna bli

gravid så det skulle bli bebis i tid för att kunna resa någonstans i mars.

Men det sket sig ju och bara att gilla läget. Idag berättar de att de

skippat residéerna för mars (då hade de funderat på skidresa) och nu

istället vill att vi ska åka till Italien allihop i juni. En resa jag verkligen skulle tycka vore toppen, mycket roligare än en skidresa. Så nu ska jag då återigen behöva känna mig superstressad över att bli gravid

snabbt för att alls kunna åka med. Och skulle det dessutom bli så att jag

blev gravid så sent att det helt skulle sammanfalla med resan har vi inte

ens någon barnvakt när vi ska föda barn. Så himla jobbigt bara. Hade vi fått

barn som vi velat 2014 hade detta inte varit minsta problem, jag blir så

less.