• F89

    Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

    lillaskräp skrev 2014-01-22 11:46:16 följande:
    Hej tjejer!

    Har haft tre ganska bra dagar. Har känt glädje och tro på framtiden. Idag är allt bortblåst. Idag sörjer jag det som inte blev och tvivlar på att vi nånsin kommer få bli föräldrar :(

    Varför går det så upp och ner??

    Jag undrar samma sak och jag börjar tröttna på den ofrivilliga berg- och dalbanan.
    För min egen del slits jag mellan det faktum att det är vanligt med MA/MF och att det är positivt att jag kunde bli med barn för att i nästa stund bli livrädd över tanken att det här kanske bara är början och att jag inte kommer få bli förälder : (
  • F89
    chokocookie skrev 2014-01-22 12:19:38 följande:

    Känns väll vettigt att skriva av sig här antar jag...


    Har ju skrivit här tidigare men men...
    Jag fick mf i november och ställde direkt in mig på att försöka igen, utan någon betänkerid...
    Sen tog jag ett gravtest i söndags och när det var negativt så rasade hela min värld, självklart tar det tid, men det var precis som att smällen över att jag tappat mitt barn kom nu, för då grät jag knappt.... Någon som haft det liknande, vad tusan ska jag göra?? Allt jag kan tänka är att jag vill ha mitt barn( hur egotrippat det än låter) men samtidigt så mår jag så vansinnigt dåligt just nu...



    Kram!

    Jag tror inte att det finns så mycket annat att göra än att tillåta sig att känna vad än man känner. Det finns inget rätt eller fel för hur man ska känna eller vad man ska göra.
    Dagbok fungerade bra för mig i början - en grym ventilation. Jag skrev frenetiskt de första veckorna och upplevde att de fick trycket att släppa lite.
  • F89
    Belly skrev 2014-01-22 13:39:23 följande:
    Känns som jag har tappat vettet lite nu, borde ställa in mig på att vi inte kommer lyckas så slipper jag bli besviken. Men sen tänker jag att nä för jag kommer bli lika jäkla ledsen ändå.

    Så nu försöker jag göra allt i min makt för att ägget ska fästa, om det nu blivit befruktat.
    Jag kände ju precis när ägget släppte och vi hade haft sex 2 dagar innan det och sen när jag kände värken i magen så hade vi sex på en gång. Jag låg tillomed kvar i sängen då på morgonen och kom försent till jobbet med flit Skäms

    Nu försöker jag stressa ner, sover middag och äter mörk choklad för det ska ju få kroppen att sända ut "må bra hormoner". Går promenader med härlig musik i öronen, äter mina vitaminer och har senaste veckan ätit mer vegatariskt och försökt få protein från bönor och nötter istället.

    Så nu jäklar om det inte tar sig!!

    Sambon har varit helt underbar också, jag har OCD och stressar lätt upp mig och så fort jag har fastnat i något och stressar så kommer han på en gång och hjälper mig och säger åt mig att slappna av.
    Jag tycker inte att det låter som att du har tappat vettet om inte du själv störs av ditt beteende.
    Fördelen med att göra allt man kan (motion, tänka på stress etc) är ju att man kan känna att man faktiskt har gjort sitt bästa - det tycker jag är skönt!
  • F89
    Belly skrev 2014-01-22 14:17:18 följande:
    Nej jag störs inte av mitt beteende, jag tyckte det var mycket jobbigare att inte försöka tänka på det alls och leva livet som förut. Det var frustrerande, jag tycker det är skönt att drömma lite och som du säger sen veta att jag gjorde mitt bästa iallafall! :)
  • F89
    Bebisfabriken skrev 2014-01-22 17:52:21 följande:



    Nej det är vid ivf, då sätter man in ett befruktat ägg. Vid insemination sprutar dom bara in spermier i livmodern, lite samma som vid samlag, skillnaden är att spermierna är "rena" och dom dåliga simmarna är borta och att dom får skjuts enda upp i livmodern istället för att släppas av strax utanför :)
    Tack för att du delar med dig! Jag visste inte hur det fungerade men känner mig klokare nu : )
  • F89
    Mommy1986 skrev 2014-01-22 17:55:27 följande:

    Att det ska vara grymt svårt vissa månader att låta bli att testa för tidigt.. Har denna vecka förbrukat tre test redan och är bim -6.. :O

    Blir väl att testa imorgon också.. Blä..

    Vissa månader är jag mer ivrig än andra.. :( :)


    Man får vara ivrig. Tänk OM man skulle plussa superdupertidigt, då kommer man vara glad att man gjorde det : D
  • F89

    Gick inte vidare i en rekryteringsprocess till ett jobb jag verkligen vill ha.

    Hade det varit igår hade jag storgråtit, idag känner jag att om även saker går emot mig i arbetslivet nu så kanske det borde vända privat snart så jag blir med barn? : D

  • F89
    Bebisfabriken skrev 2014-01-23 10:14:18 följande:

    Verkar vara så vanligt med dålig bemötande när man har missfall, så fruktansvärt onödigt när man mår dåligt. Jag har nog haft tur. Åkte till gynakuten och fick så otroligt bra stöd och sen fick jag uppföljning där 2 v senare. Däremot på repruduktionskliniken där dom konstaterade att fostret var dött var bemötandet dåligt. Hon uppförde sig som om jag förlolämpade henne genom att vara ledsen.


    Min BM som jag hade var grymt bra. Hon "varnade" innan jag skulle till sjukhus etc för skrapning att jag kunde uppleva att de inte tog min sorg och oro på allvar men att jag skulle försöka se det som att det är ett tecken på att detta är så vanligt, att ingen av dem tror att det inte kommer gå vägen för oss och försöka se det positiva i det istället för att bli mer ledsen. För mig har det fungerat ganska bra (förutom när VC ville skicka mig till en allmänläkare : P)
  • F89
    Mommy1986 skrev 2014-01-23 12:04:39 följande:
    Jo precis.. :)

    Men jag testade i morse och var ju neg. Sen drömde jag även att jag fick mens, så blir nog så. Du vet, magkänslan.. :)
    Enda gången jag var HELT säker på att jag inte var gravid så var jag det. Kämpa på!
  • F89
    sowe81 skrev 2014-01-23 19:30:05 följande:
    Låter som en bra inställning. Kanske är bra också om du blir gravid att du inte har ett nytt jobb...
    Så tänkte jag också förut men inte längre. Jag trivs inte på mitt arbete idag och är överkvalificerad, i somras och i höstas efter MA kände jag att jag inte "kunde med" att söka andra jobb eftersom jag ändå försöker bli gravid. Nu känner jag mer att fan vilken kvinnofälla! Fakta nu är att jag inte är med barn, då tänker jag leva därefter. Jag försöker leva i mitt arbetsliv som att det är högsta prio och i mitt privatliv som att det har högsta prio. Om det skulle bli en krock så är det ett underbart problem eftersom det skulle innebära att jag är med barn vilket är min högsta dröm : )
Svar på tråden Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?