Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Ja, det var dumt. Mitt under APT dessutom. Jag svarade bara "det vet jag inte". Och så sa jag inte mer.

Jag ångrade att jag berättade för honom om missfallet i samma stund som han sa att han hade varit med om "samma sak" med sitt ex när hon gjorde abort (!) som de båda var överens om.

Snacka om att jag hade missbedömt honom totalt. Jag är övertygad om att en abort kan vara en fruktansvärd upplevelse (även om han inte verkade tycka det), men det är en helt annan sak och verkligen inte jämförbart med ett missfall! Socialt inkompetent.

Tack. jag är så glad att jag hittade den här tråden. Ni vet vad det handlar om. Har gått igenom det själva. Känner mig mindre ensam då. jag var i 7+6 när jag fick konstaterat på vul att det var missfall. Idag skulle jag ha varit i 8+5. Ja min chef vet. Men det blir ändå inte riktigt att vi pratar om det. Sitter som resesäljare så det är ju ständigt kunder i butik. Fejka ett glatt leende och fortsätta liksom. Och det har varit några rätt okej dagar så jag har inte haft tanken på att sjukskriva mig. Men idag var det nära att jag åkte hem. 

Hur länge har ni blött efter mf? Jag tycker inte det känns som om det minskar någon gång. Så himla mycket kan det ju inte vara som ska ut såhär tidigt. Mitt förra mf var så herrans många år sedan så jag kommer inte ihåg. Men minns det som att jag blödde mycket 4-5 dagar. Nu har det varit rätt mycket i en hel vecka. Längtar till måndag på återbesöket. Hoppas verkligen allt är ute då. 

Tack. ja jag känner igen dig också. Då håller vi tummarna för våra besök nästa vecka! Har du mycket ont?Ja det är det verkligen. Vanligtvis otroligt roligt, men just nu är det tufft. Jag tycker inte det borde finnas så mycket kvar nu, men det är ju bara att vänta och se...Ja det verkar vara en fin stämning i den här tråden. Tack för svar. Då håller jag tummarna för att mitt lugnar ner sig snart.

Vad deppig jag blev nu. Bruna flytningar =mens på gång och dendär ultraljudsbilden... Alltså, jag är så himla avundsjuk och ledsen just nu. Jag känner mig tom och misslyckad.

Så tänker jag på chefens utbrott på gårdagens möte. Känner mig så jävla dålig fast jag vet att jag inte alls har gjort ett dåligt jobb.

Mannen ville veta vad det var nu när vi låg i sängen och jag försökte dölja tårarna, men jag ville inte säga nåt.

Jag funderar på att sjukskriva mig i morgon.

Ja det har jag. Inte hela tiden, men det kommer och går. Känns som om det kanske inte kommer ut ordentligt, för klumpar har jag nästan inte haft. Mer som en riktigt riklig mens som aldrig vill ta slut.
ah okej. Kanske blir likadant för mig då. De där klumparna som alla skriver om upplever jag inte att jag har. Oj vad tufft att kroppen inte fattar att det ska stöta ut det tidigare. Mitt första mf var också ett ma. Såg i v. 9 att fostret/embryot slutat växa i v. fem. Sen dröjde det ngn vecka till innan det kom ut.

Jag är med i en planering till nr tre tråd som också är himla bra. Men visst är det svårt där när de där tittar in på sitt första försök och plussar en vecka senare. Då blir man lite bitter. Men grundkärnan i tråden består av fina tjejer där också. Även de gravida hänger kvar och peppar och stöttar då och då även om de också har en egen tråd.

Tack alla för att ni bryr er! Känner mig lugnare nu när jag inte behöver gå iväg till jobbet. Är fortfarande ledsen men känner att jag i alla fall kan ta denna dagen och bara bry mig om mig själv. Jag trodde inte att besvikelsen skulle bli SÅ stor och riva upp allt igen. Jag är rädd för att jag ska känna såhär varje månad.

Efter missfallet var jag hemma i ca 4 dagar. Jag kunde inte tänka mig att sitta på jobbet och vara social och trevligt mot kollegor när jag bara ville dö, så olycklig var jag. Vet flera som stannar hemma efter mf/ MA, för mig är det en självklarhet att stanna hemma och sörja i lugn och ro.

Själva mf kan jag ta fast det är jobbigt... men att kroppen är så dum o inte bara stöter bort det när det inte finns något liv tycker jag är jobbigt. Varför kunde man inte få ett "vanligt" missfall?! Imed jag trodde att jag vabi v 10 så börja jag ju se mig själv med mage i sommar o tyckte det var en perfekt tid att va gravid i.... Nu ska man behöva riva ner alla drömmar o bilder man har haft framför sig.... O alla v man har framför sig för att läka, få äl, mens o sen äl igen innan man kan försöka.... Nu är detta min första grav o mitt första mf. Dessutom blev vi gravida på första försöket efter p-piller så förhoppningsvis så går det fort igen. Men det är ändå jobbigt att behöva ställa om sig igen på att man inte är grv när man precis hade kommit in i det lite o börja hoppas på att magen skulle börja synas.... Man känner sig faktiskt lite misslyckad som någon skrev här tidigare... dock vet jag att det inte är mitt fel men tankarna börjar ju ändå snurra! Jag är väldigt glad över att jag fick det extra ul för annars hade jag nog gått någon v till o trott att allt va frid o fröjd.... Usch.... det är så hemskt! O jag lider med er som gått igenom detta flera gånger...

Tack för att du frågar :) vi ska börja med nässpray nästa helg, sen när mensen kommer ca 1-2 veckor efter spray börjar sprutorna. Dom sa att dom räknar med äggplock vid påsk (passande)

Hej! Inte skrivit här på 2 månader..men i fredags fick jag ett pluss. Väntade en mens och körde på sen. Jag vågar inte vara glad..så rädd att det ska bli MA igen..tror jag har försvarsmekanismerna framme för om det händer blir jag kanske inte lika ledsen som sist...hoppas det går vägen denna gång..har ni några tips hur man ska tänka? Kram på er

Tack för alla svar! Ska bli väldigt intressant att se när första mensen kommer. Funderar också på om jag ska äl-testa denna månaden, eller bara invänta nästa mens...

Nästa fråga då, hur länge har ni testat positivt? Jag har fortfarande positiva test, men väldigt svaga. Men jag blöder ju lite fortfarande så det kanske inte är så konstigt.

Bambi32: Stort grattis! Jag tror inte att man blir mindre ledsen vid ett eventuellt missfall för att man går och väntar på det. Försök njuta av den nya graviditeten!

Jag testade negativt på BIM-1 idag så det känns rätt hopplöst. Har mensvärk som fan också så den är definitivt på gång. Nästa ÄL har jag den 30 mars och så sitter jag på ett plan till Turkiet med syrran...så då blir inga barn gjorda. Får lust att skita i det här, att det ska behöva vara så jävla svårt att bli med barn... Orkar inte!!!

Hörrni, kan det vara så att kroppen struntar i ÄL efter ett MA? Eller kan man missa ÄL med ÄL -test? Jag testade typ dag 8-21 med ÄL-test, sen la jag ner för det blir ju jäkligt dyrt i onödan. För en vecka sedan hade jag tydliga ÄL-känningar, det kändes precis som det brukar vid ÄL, men testet var negativt. Nu är jag på dag 27 och känner INGENTING. Enligt MA och vanlig menscykel ska jag ha mens om två dar.. Men det kommer inre heller hända för jag har alltid PMS känningar typ 5 dar innan. Vad hääänder... Jäkla MA! :/

Numera rekommenderar man att man skall ha TSH på max 2,0 om man vill bli gravid. Gärna ner mot 1....

Tack. Jag borde varit i v 9+ ungefär, men fostret var i 6+3. Vid 6+0 såg jag hjärtat slå. Har varit orolig hela graviditeten därför gjort privat vul. Hade väl en känsla. Kände inte alls så när jag väntade sonen för 5år sen.

Usch kändes ännu värre nu när han sa sådär. Tog 7försök att bli gravid denna gång, och jag vill helst börja om nu direkt. Eller jag vill bli lite piggare och sluta blöda först såklart.

Nån mer som blivit skrapad efter ett missfall? Har ni blödit länge efteråt? Blödde inget igår och väldigt lite än så länge idag.

När hade du ditt missfall?

Jag hade mitt i fredags och blev skrapad i lördags, men ska inte på nåt återbesök? Är det vanligt att gå på det?

Hur länge har ni andra försökt före/efter era mf/ma? Vi har försökt i 7 mån nu innan detta. Det är andra barnet.

usch så hade jag vid mitt första missfall. hoppas ni kan hinna med ett försök i april!

Själv har jag nu äntligen helt negativt gravtest och jag hoppas att allt kommit ut. Det har på måndagarna de senaste två veckorna kommit mycket för att resten av veckan bara vara lite brunt. Men i måndags kom en ordentlig bit av den slemhinna som hon såg var kvar för en dryg vecka sedan så nu hoppas jag det mesta är ute och inväntar mens. men gud vad segt det är. Har blött en dryg månad nu.

Ok då förstår jagvarför jag inte ska tillbaka. Vår första blir 6 i december, så vi har precis startat i skolning till förskoleklass. Så nu blev han plötsligt ännu större!

Jag som inte varit så ledsen över vårt ma, blev faktiskt det igår. Var och handlade och såg bara barnvagnar och bebis kläder överallt. Inte roligt alls. Nu vill jag ju bara börja försöka direkt! Hoppas på att inte blöda idag heller, då är det 3e dagen så då vågar man kanske hoppas att det är slut.

Vad skönt att ni i allafall har lätt att bli gravida, hoppas det ska gå fort här nu med. Sonen blev på första gången utan piller, och nu sjunde försöket.

Men nu lär ju oron för missfall ta bort glädjen rejält nästa gång