För er som plussat, en tråd där vi kan vara i förnekelse tillsammans
(Ingen länk utan ni får söka fram den)
Vi som är gravida igen efter mf - bf sommaren/ hösten -14
För mig började året med mens, fick den igår kväll!! Så inget plus denna gång. Nu tar jag och drar igång träningen igen efter en paus sedan oktober då jag genomgick skrapningen av vårt fjärde barn!! 
Sorgen är stor och jag vill bara krypa undan från vardagen, bort från mitt liv ett slag och hämta krafter. Efter att ha kämpat med vikten sen februari 2013 så lyckades jag gå ner 13 kg men sen skrapningen så har jag skitit i allt vad vikt är och gått upp nästan 3kg igen!!!! SUCK!
Tack för era uppmuntrande ord! Det visade sig att allt var kvar, hinnsäck och en ganska tjock slemhinna. Det blev skrapning och nu är jag hemma igen. Det blev precis som ni skrev. Alla var så snälla mot mig och jag mådde bra redan när jag vaknade på väg mot uppvaket, om än ganska trött. Det känns som en stor tyngd har försvunnit från mina axlar. Nu kan jag se fram emot att min kropp ska komma igång som vanligt igen.
Tack för ert stöd!!
Idag fick jag det "goda" rådet av en kollega (en av få som vet om vårt MA) att liksom försöka ändra inställning och tänk. Personen menar att det ju MÅSTE vara så att det är huvudet som ställer till det när man inte blir/inte behåller en graviditet - detta eftersom det finns SÅ många exempel på folk som påbörjat IVF, adoption etc och sedan HUX FLUX blivit gravid.
Det känns som att jag har fått en jävla örfil.
Jag tror också att huvudet kan ställa till det för kroppen på många olika vis och i många olika situationer men jag tycker snarare att problemet i det här fallet handlar om att jag tycker man får ha lite jävla hyfs!
Jag menar, jag själv känner att de senaste månaderna så har fertilitet och allt kring det tagit upp för stor plats i mitt och mitt sambos liv - jag har fastnat. Jag känner då att jag för MITT måendes skull och för vår relation skulle må bra av att försöka byta fokus lite (t.ex. genom att träna). Men det är mina känslor, upplevelser och mitt ansvar.
Jag tycker att det oförskämda i det här fallet är att vi kommer in på ämnet och jag berättar att jag är glad för att nu känns det som att kroppen är OK och att vi faktiskt har en chans - att då komma med denna sortens råd förstår jag inte riktigt. Ska jag sluta tänka på att jag vill bli gravid?
Hoppas det är bra med er tjejer. Glömde fråga på gynakuten om man måste boka av sin tid för RUL själv eller om der går automatiskt vid mf. Någon som vet? Vill helst slippa ringa :(