Hur reagerade/skulle ni reagera om ert barn kom ut ur garderoben?
Ärligt nu, people.Har du inga barn, rösta ändå, de flesta har redan tänkt ut det. Jag har gjort det i alla fall.
-
Har du inga barn, rösta ändå, de flesta har redan tänkt ut det. Jag har gjort det i alla fall.Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen. -
Svar på tråden Hur reagerade/skulle ni reagera om ert barn kom ut ur garderoben?
-
Men, din stolla!!ha ha.puss skrev 2013-07-29 15:15:09 följande:
Jag skulle bli jätteglad. Verkar ju hur smidigt som helst om de kommer den vägen.
-
Anonym (barnet) skrev 2013-07-29 15:03:46 följande:Mina föräldrar blev arga. De tyckte att jag måste tänka lite på dem också och förbjöd min flickvän att komma hem till oss och förbjöd mig att åka till orten där hon bodde. Så enda lösningen var att träffas utomhus på orten jag bodde. Trist, men man kan inte kräva att ens föräldrar ska älska en bara för att de är ens föräldrar. Det är trevligt om de gör det, men man kan som sagt inte kräva det. Efter några år flyttade jag hemifrån och då kunde de inte säga så mycket längre.
Faktum är att föräldrar som dina inte ska "accepteras". Att inte acceptera sitt barns läggning är ungefär lika logiskt som att inte acceptera hårfärgen, intelligensen, eventuella sjukdomar, skostorleken eller annat som man inte väljer själv. Ursäkta mitt lilla utbrott... -
Anonym (Respekt) skrev 2013-07-29 15:27:02 följande:
Faktum är att föräldrar som dina inte ska "accepteras". Att inte acceptera sitt barns läggning är ungefär lika logiskt som att inte acceptera hårfärgen, intelligensen, eventuella sjukdomar, skostorleken eller annat som man inte väljer själv. Ursäkta mitt lilla utbrott... -
Anonym (Respekt) skrev 2013-07-29 15:27:02 följande:Faktum är att föräldrar som dina inte ska "accepteras". Att inte acceptera sitt barns läggning är ungefär lika logiskt som att inte acceptera hårfärgen, intelligensen, eventuella sjukdomar, skostorleken eller annat som man inte väljer själv. Ursäkta mitt lilla utbrott...
Väl rutet! -
Äntligen ett bra inlägg!Anonym (Respekt) skrev 2013-07-29 15:27:02 följande:
Faktum är att föräldrar som dina inte ska "accepteras". Att inte acceptera sitt barns läggning är ungefär lika logiskt som att inte acceptera hårfärgen, intelligensen, eventuella sjukdomar, skostorleken eller annat som man inte väljer själv. Ursäkta mitt lilla utbrott...
Precis så!
Mina föräldrar blev inte "stolta" när jag kom ut som hetero, in fact, de brydde sig inte alls.
Så varför ska jag som förälder lägga mig i vilka mina barn väljer som partner och "acceptera" deras läggning?
Den enda lilla molntussen jag kan se skulle väl vara inskränkta människor, homofober och homohatare då som absolut måste ha en åsikt om nåt de inte har med att göra.
Men det är ju inte hos mitt barn problemet ligger då...
-
Du skrev det så bra så jag slipper köra nån utläggningOrcha skrev 2013-07-29 15:33:54 följande:Äntligen ett bra inlägg!
Precis så!
Mina föräldrar blev inte "stolta" när jag kom ut som hetero, in fact, de brydde sig inte alls.
Så varför ska jag som förälder lägga mig i vilka mina barn väljer som partner och "acceptera" deras läggning?
Den enda lilla molntussen jag kan se skulle väl vara inskränkta människor, homofober och homohatare då som absolut måste ha en åsikt om nåt de inte har med att göra.
Men det är ju inte hos mitt barn problemet ligger då...
-
Jag skulle bli stolt över att de känner sig så trygga med mig att de vill anförtro mig en sak som för dem troligtvis är en jättestor grej. Jag skulle känna att jag gjort något rätt som förälder och skulle naturligtvis uppmuntra dem till att bejaka detta
Asexuell men lika glad ändå -
Orcha skrev 2013-07-29 15:33:54 följande:Äntligen ett bra inlägg!
Precis så!
Mina föräldrar blev inte "stolta" när jag kom ut som hetero, in fact, de brydde sig inte alls.
Så varför ska jag som förälder lägga mig i vilka mina barn väljer som partner och "acceptera" deras läggning?
Den enda lilla molntussen jag kan se skulle väl vara inskränkta människor, homofober och homohatare då som absolut måste ha en åsikt om nåt de inte har med att göra.
Men det är ju inte hos mitt barn problemet ligger då...
Asexuell men lika glad ändå -
Jag skulle känna mig som en rätt kass förälder om mitt barn behövde "komma ut" här hemma. Om jag sköter min uppgift som mamma, så borde jag känna mitt barn tillräckligt väl för att veta om det långt tidigare, och då borde det inte komma som en överraskning för någon av oss.
-
Inget alternativ passar riktigt.
Jag skulle acceptera det, mitt barn är mitt barn och det ändrar ingenting på.
Men jag hade känt oro över hur mitt barn ska bli bemött i samhället som öppet homosexuell, att man löper risk för våld ute, att man kan bli diskriminerad.
Jag hade blivit tigermamma på allvar om det hade hänt något, kanske en aktivist bland andra. För jag tycker verkligen att tiden är förbi när detta ska vara en big deal, något skamligt eller ett problem.