Båda mina föräldrar dog

Tack för att du delar Anna.

Din beskrivning är så träffande och berör, alla planer och drömmar om framtiden som bara försvinner. Och känslan av att inte vara beredd, och som fler är inne på, att det finns så mycket att säga, så mycket som förblir osagt. Den ofullständiga kommunikationen bidrar i allra högsta grad till sorg och smärta efteråt. Därför så klokt att göra som du gör, tänka och reflektera på relationen till dina föräldrar, formulera och skriva av sig, och prata med de du kan prata med. Det kan möjligtvis vara ett allmänt råd också för att vara så beredd man kan vara på döden, att prata så mycket som möjligt med nära och kära, så att när de försvinner så finns i alla fall känslan att man har sagt det mesta. *kram*