Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Det är låååångt till hans sjuårsdag ju! .. men ta vara på fritiden för sjutton, det gör jag och min sambo trots att vi inte har barn, alltså påminner varann och säger: "ska vi åka till McDonalds och ta en kaffe, bara för att vi kan?" Klockan elva på kvällen. Fantastiskt .

Haha ja, det känns inte så avlägset då . Jag bor i Stockholm jag med. Norrort

Ja, för min smak är det för långt till sonens 7årsdag innan vi börjar försöka med nästa... men den som väntar på ngt gott... :P

Jag bor föresten i Stockholm jag med, söderort 

Haha javisst.. min sambo har börjat tjata mer och mer på bebis. Men det är svårt när jag är studerande i två år till, bolånet är låst i fyra år till.. Vi vill ju så gärna, men livet stretar emot, känns det som när man verkligen längtar.

Vad kul! Var i norrort?

Jag längtar väl typ som alla andra... jag har fått ett fast jobb nu. Dock kass lön så jag ska söka mig vidare så fort jag är klar med skolan! Men åh vad jag längtar. Kunderna på jobbet kommer med bebismagar, jag läser, nördar, längtar... min sambo bara skrattar åt mig! Men jag tror jag börjar få med han litegrann nu...

Hej hej alla barnsugna! 
Jag skrev här tidigare, men är inte inne på FL så mycket, och oj vad många inlägg jag har missat! 

Jag och min kille bestämde oss på riktigt igår att vi ska börja i höst med bebisverkstad, eftersom det fungerar bäst för oss med jobb och studier osv. 

Detta efter att vi hade en lite "proggo-scare" tidigare denna månad när min mens var över en vecka sen. Både han och jag (kanske mest jag) blev så otroligt ledsna när det visade sig att det bara var pga all stress som jag var sen :( Så nu ska vi jobba hårt för att komma dit vi vill innan bebisverkstad börjar om ca 9 månader! 

Jag har dock en fråga till er, jag diagnostiserades med cellförändringar på livmoderhalsen i december och ska opereras i mars pga detta.
Är det någon annan här inne som har gjort det? Jag har inga barn sen tidigare och är LIVRÄDD för att detta ska påverka min fertilitet! Alla info sidor och läkare som jag har läst/pratat med säger att det absolut inte ska påverkas, men ändå så hittar jag trådar och liknande som vittnar om att de har fått det svårt att bli gravida efter att kvinnan har gjort en kondensering... 

Borde jag vänta tills efter att jag åtminstone har fått ett barn..? Kanske inte riktigt är rätt forum, men ändå :) 

Tacksam för pepp och stöttning <3 

Hanna, jag opererades hösten 2012 för allvarliga cellförändringar men det ska inte alls påverka har jag hört från olika håll inom hälso- och sjukvården. 😊

Nu har jag inte skrivit här på ett tag men jag läser tråden flitigt! =) Som jag sagt tidigare så kör vi med kondom och jag har sagt till min sambo att det är han som får ta ansvar över att den används, vilket kändes okej för honom. Han har varit väldig noggrann med att en kondom kommit till användning alla gånger vi har haft sex. Visst att vi har påbörjat det hela och sedan har tagit på kondomen men inte mer än så (även när vi varit onyktra). Men igår (efter lite festande) så sket han helt plötsligt i kondomen. Han sa ingenting om det under hela samlaget och har inte sagt något om det efter heller. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det hela, han är helt införstådd med vilka konsekvenser oskyddat samlag kan leda till (då vi gjort abort tidigare), och han undrade inte heller om det kunde vara en "säker period". Nu är det inte troligt att jag blivit gravid då han inte kom i mig, men iaf så tycker jag att det här var lite spännande. Nu kanske jag överanalyserar allting och att han efter lite alkohol i kroppen helt enkelt glömde bort kondomen men jag tror egentligen inte att han var särskilt full. Tycker ni att jag borde fråga honom varför han helt plötsligt inte ville använda kondom eller ska jag bara släppa det? 

Dagg03: jag hade frågat, för det är ju trist om man bygger upp förväntningar om att det betydde nåt att han skippade kondomen och så kanske han bara glömde den. OM du skulle bli gravid vill man ju kunna glädjas åt det och att båda var med på det.

Tack för dina kloka ord! Ja jag tänker att jag avvaktar till nästa gång och ser hur han gör då. Skippar han kondomen en gång till så frågar jag hur han tänker men om han använder kondom då så känns det nästan som om jag får anta att det bara var slarv. Han vet ju också att jag aldrig skulle gå igenom en abort igen och skulle jag bli gravid så skulle det bli ett väldigt efterlängtat barn (i vart fall från min sida men förhoppningsvis från hans sida också). Våran situation har ju egentligen inte ändrats sedan vi gjorde abort, men jag har ändrats. För min del så skulle jag utan tvekan kunna tänka mig att skaffa barn nu direkt medan han har sagt att han vill vänta till vi båda har jobb (1,5 år bort förmodligen).

Det går inte en dag utan att jag tänker på den dagen då jag har ett barn, det känns lite som om livet får en mening den dagen. Men det är svårt att veta om man gör rätt i att vänta bara för att allting ska vara "perfekt". Även om vi båda kommer ha en bra utbildning i grunden så kan det ju lika gärna ta flera år innan vi båda har fast jobb. Vad är tillräckligt bra omständigheter för er andra?