Jag och min sambo (24 och 26 år) längtar som tusan efter barn, men jag pluggar fortfarande och är klar i sommar. Han kommer att fortsätta studera i några år till, men vi hade gärna velat försöka få barn 2015. Men det är läskigt när jag inte vet om jag får jobb efter min utbildning, och klarar vi oss isåfall ändå när han bara studerar? Ja, här är det oroligt, iaf från min sida....
. Men ni får ju själva känna hur viktigt ekonomisk trygghet är för er - min man och jag är väldigt rationella, lite trygghetsnarkomaner som vill försöka planera in allting och ni kanske inte alls är sådana. Dessutom vet man ju aldrig om våra planer kommer fungera eller om det hade varit bättre att bara köra på och tänka "går det så går det", men själv hade jag nog inte kunnat glädjas helt över en graviditet om jag inte kände att vi hade en någorlunda plan för hur vi skulle klara oss. Vi kämpar för att spara till hus och vill inte behöva nalla av de pengarna under föräldraledigheten, så det är ju olika hur man tänker.
Det är sånt himla velande, önskar verkligen att allt vore enklare. Känner nästan att man måste bli rik innan för att skaffa barn när man tänker på alla kostnader, men samtidigt när jag diskuterar med min sambo, som förövrigt är så mycket lugnare än jag, så tycker jag att vi ändå hade klarat oss. Skönt att höra mer som tänker liknande!