Att komma över omöjlig kärlek

I och mannen umgås med sin fru och är lojal mot henne (i det mesta) så sätter sig älskarinnan i en oerhört svår sits om hon är single. Midsommar, jul, nyår, ensam och förkyld, längtande och trånande - han är med frun.

Att kräva att hon endast skall umgås med EN är att be om svåra problem för båda parter. För bibehållen "emotionell maktbalans" så måste hon få träffa fler eller åtminstone en person till. Det kan räcka med flirt och bus på krogen - jag tror faktiskt det är sällan en kvinna lägrar två eller fler män parallellt.

Jo visst är man ärlig mot den man delar kött och blod med. Oftast. Kanske hade Scorched fått ett ärligt svar på en direkt fråga. Jag tror det. Jag tror bara älskarinnan lät bli att säga hela sanningen helt enkelt. Hon behövde en "motpart" för att inte gå upp helt passionerat i en och endast en man. Det hade riskerat hela affären.

Detta är ett skäl till mitt mantra:  "var och en ansvarar för sina handlingar". Om älskaren/älskarinnan bedrar sin fru/man OCH lurar sin älskarinna/älskare - då man man inte lägga skulden på tredje part när det uppdagas.

Vad jag menar är att den som blir bedragen har en oerhört tendens att skuldbelägga den som ens partner har ihop det med  (under cover)  ist.f att skuldbelägga den egna partnern. Älskarinna/älskaren förs ofta bakom ljuset  och detta kryddas med het passion och kanske kärlek. Men samtidigt så är allt rätt OK hemma. Då allt uppdagas så går drevet mot älskaren/älskarinnan ist.f den som egentligen är ansvarig för vad han/hon gjort.

Gissar detta beror på att man är beroende av denne person och vill få utlopp för sina aggressioner - man riktar dem då mot externa partner. För mycket projiceras på honom/henne ist.f att se att det är den egna partnern som har ansvaret. Dessutom enas man lättare mot en gemensam yttre fiende - dvs om han tar avstånd från allt.

Intressant vändning. Fallet du beskrev kan ha inneburit emotionell otrohet. Men du kanske inte ens gillade X som blev upp över öronen förälskad i dig. Eller du gillade X som vän och kollega men inte fattat att X var kär i dig.

Var går gränsen för medskyldig?

Byt jobb, bryt helt. SDkaffa dig intressen som fyller upp tomrummet. Brus kallar jag det för. Brus som får dig at må bra. Så läneg du ser honom så blir du påmind. Jag inte ens på facebook skall du se honom. Helst inga julhälsningar heller. 

Det är tufft men total brytning är snabbast och effektivaste kuren.

Alterantivt - om du fixar -  gå in i kompiszonen. Garanterat avtändande. Dvs stötta honom i hans kamp att vinna tillbaka fruns förtroende. Skicka dem på terapi.  Räck honom hans näsduk. Om han inte ångrar något eller inte är ledsen är det värre förstås. 

Kompiszonen är bra för man är nära men får insikter som gör att man blir kompis eller bror & syster ist.f älskande.  Det är ett bra sätt att låta känslorna byta skepnad. Det gör inte lika ont som ett avbrott. Men det gäller ju förstås att hålla en frizon - annars går det käpprätt åt skogen. 

Jag hade en älskare en gång som levde i öppet förhållande (frun startade allt så det var inet bara hans version av relationen). De fick en kris (helt utan min förtjänst). Jag blev mental coach för honom. Jag skickade dem på terapi. Jag var skuldran han grät mot. Han är min tvillingbror idag - sex är omöjligt. 

När näste man försvann ur mitt liv så valde jag att inte bli kompis - han var mig så kär att jag vägrade gå in i kompiszonen. Jag ser honom i mina yrkesnätverk. Jjag ser honom på webben. Det gör det svårt att glömma helt....tyvärr. Jag får väl kapa linan fullt ut....Han försvann en annan gång då helt utan någon som helst kontakt. Det var nästan lättare än nu....

Fundera på saken.  

En allmän fundering kring denna och andra trådar här på FL. Ibland irrar sig diskussionen iväg avsevärt från ursprungsfrågan. Det finns just nu minst 3-4 trådar som fastnat i skuldfördelning, ansvar och etik. Varför inte skapa en egen tråd om detta i stället så kan TS få diskutera det som avsågs i stället?

Jag har gjort fel i detta också men likväl är det oartigt att kidnappa en tråd! TS har dessutom påpekat nyligen att hon vill tillbaks till ursprungsfrågan!!!

Nej det är inte helt safe men helt klart den mest smärtfria om den funkar.

Jag blev av med en vän en gång på ett lika definitivt sätt som ett dödsfall - det tog 2 år att komma över. Jag gick igenom alla symtom och samma process som vid dödsfall. Metod #1

Metod #2, mental coach och kompis. Smärtfri nästan men vansklig.

Metod #3 formellt respektfullt och värdigt avslut men fortsatt umgänge via jobb. Dosen av intryck förnyas -plågsamt och vanskligt

TS - vad har du sagt till honom? Älskaren?

@fool - jag tycker nog att TS varit rätt frånvarande det sista (och det kan bero på andra personer diskuterar med varandra - bla mig) men i detta citat tycker jag hon är oerhört konkret att hon vill avsluta. Men att begära att hon skall byta jobb är lite tufft i första taget. För det är det som kommer att krävas för att hugga banden totalt. 

Jag känner igen mig delvis då jag fortfarande tänker dagligen på killen som jag bröt med strax efter jul. Trots att det är definitivt och väldigt snyggt avslutat och dessutom en ocean emellan oss. Kroppen kan göra rätt men hjärta och magkänsla är på en helt annan bana. Hjärnan har inte alltid så mycket att säga till om då. Intellektuella beslut måste komma i samklang med resten av kroppen....det tar tid och man behöver stöd (något jag aldrig hade och jag ve hur jäkla ont detta gör).

Tycker TS själv kan kommentera detta nu :)

 

Jag förstår dig fullt ut. Det gör jätteont även när man vet att det är det rätta och man egentligen är helt överens

Ja jobbkretsar är illa nog. Jag kan få återfall bara jag ser min gamle vän på nätet. Och detta trots att jag i övrigt gått vidare på alla sätt och vis.

Fyll ditt liv med annat du gillar och som ger dig endorginer och dopaminer. Träna, simma, dansa, promerera byt gardiner - gör något nytt. Jag skall fundera på detta...

Har du sett Ethernal sunshine of a spotless mind? Gör det annars :) Men du kommer grina - jag lovar. Den är skitbra!

En man med hjärtesorg beställer en total minnestömmning på allt som gör ont. Visst vore det bekvämt? Utrensning, storstädning. Spotless mind! Visst vore det skönt!

Nu vill människor ogärna glömma. Jag försöker slå in de vackra minnena i en vit låda med röda band. Den ställer jag på hyllan i klädkammaren jag inte har. Men det gör ont ändå. Var gång man ses så rivs såret upp och ändå kan man inte vara utan varandra. .

Har någon botekuren så skriv här!

Jag klickar "gilla" på Fools kommentar :)