KAN man uppfostra en 14-månaders?

Ajaj, fingret och sängen verkar inte fungera så bra va? ;) Hon är för liten.
Avled henne bara. Lyft bort henne och hitta på något annat. Be henne hämta något, titta i en låda, kolla på bilarna genom fönstret osv.

Försök undvika nej, aja-baja osv. Ni tjatar ut orden och när hon väl förstår har de förlorat sin kraft.

Vi hade det exakt som du beskriver, och det ger sig med tiden! Min son busar fortfarande såklart, men vi visar eller säger hela tiden vad som är ok och inte. Nu när han är 20 mån så aktiverar vi honom, han får hjälpa till att göra saker och lägger energin mer på konstruktiva saker. Eller så puddlar och ritar vi ex. Jag tror inte att man ska mer än markera innan de är 2 år, när jag har för mig att de börjar kunna kontrollera sina impulser lite.

Tror de enda som fungerar bra är att distrahera när man märker att sattyg e på gång ;P

Det är bara att avleda som gäller när de är så där små. Hon har ingen impulskontroll och planerar inte aktivt att bryta mot era regler. Ni kan inte förvänta er att hon skall förstå sambanden än.

Vänta bara tills hon blir tre och börjar testa gränser på riktigt.

Haha! Nej det fungerar inte så bra men det gör inte distraktion heller. Det hon håller på med är mycket mer intressant än det vi kan avleda med såvida vi inte lockar henne med våra mobiltelefoner eller liknande. Hon är nästan radiostyrd när det gäller saker hon inte får göra. Men det är bara lyfta bort, försöka avleda och vänta ut att hon ska mogna och förstå

De börjar utveckla sin impulskontroll vid två års ålder. Märk väl: BÖRJAR. 
Ta bort det ni är rädd om, ha kolla och avled. Ge henne något annat i utbyta eller visa hur man gör.
Tjata har enligt min mening aldrig hjälpt någon så jag personligen har aldrig använt mig av "nej" "ajaj" osv.

Avled och barnsäkra. Sätt barnspärrar på garderober, skåp och lådor. Plocka bort prydnadssaker inom räckhåll. Spärra av t.ex. kök med grind (om det går och behövs). Kila fast böckerna i bokhyllan så hon inte kan dra ut dem (eller sätt dörrar på bokhyllorna så dom förvandlas till skåp). Fundera på att ta ner/flytta spegeln om ni inte orkar lyfta bort och distrahera henne hela tiden.

När det gäller maten (och en hel del annat) så kan man ju inte uppfostra, men naturligtvis kan det redan nu finnas (logiska) konsekvenser. Som att om man sitter och kastar maten så försvinner maten som man kastat, och då kommer det inte mera mat. Och om man bara sitter och leker med maten så tolkar mamma och pappa det som att man är mätt och plockar undan maten. Ett hungrigt barn brukar vara betydligt mindre roat av att kasta mat eller leka med maten än ett mätt barn

En del beteenden är ju också tecken på uttråkning och att hon vill ha uppmärksamhet, och har hittat sätt att garanterat få det. Så försök att uppmärksamma henne extra mycket när hon gör sådant som hon får göra, och visa att "när du gör detta (tillåtna) så kommer mamma och pappa och leker med dig..."

Tillägg/förtydligande angående maten: Vi plockar naturligtvis inte undan maten för att ungarna leker lite grann, men om dom BARA leker och sprider runt sig och typ vänder bort huvudet och kniper igen läpparna när man tar lite mat på en gaffel och erbjuder till dem, DÅ plockar vi med gott samvete undan maten.

/mamma till en livfull busig treåring och en livfull busig ettåring.

Ja man kan uppfostra en 14 månaders. Och med uppfostra menar jag att ni visar hur man ska göra, vad ett trevligt uppförande är genom att vara goda förebilder och att ni ser till att hon inte skadar sig eller har sönder saker. Med det menar jag INTE att ni ska förvänta er att hon gör som ni vill efter en metod på 2 veckor utan att ni nu börjar er uppfostran av ert barn som förhoppningsvis är klar om ca 17 år . Effekten av den kan ju dröja ytterligare .

För att göra ert liv lättare just nu skulle jag rekommendera att barnsäkra hemmet ordentligt, se till att det inte finns något på fönsterbrädan att dra ner. Placera böcker högre upp eller så tätt att man inte kan få ut dem, stäng in till rum där hon inte får röja runt etc etc. TVn kan ju vara svår att flytta kanske men ni kan ju sätta något framför så att hon inte når tvn. Annars får ni lyfta bort om och om igen. Tids nog så tappar hon ju intresset. Om det inte funkar med nej så gör det inte det. Jag blev mäkta förvånad när det inte funkade på barn nr 2 för det funkade jättebra att förklara att man inte får för barn nr1. Jag trodde såklart att jag var jättebra på att förklara/kommunicera men det var jag inte, barn nr 1 var. Barn 2 hade mer egen vilja för att inte tala om barn 3. Å andra sidan funkade det att avleda barn 3 vilket inte funkat alls utan bara känts som en kränkning av barn 1. Alla är de olika, gör det som funkar smidigast för er just nu för det ändras hela tiden.