99 dagar kvar... Någon som vill följas åt sista biten?

Usch, tungt!

BM på föräldragruppen sa att det är bra att ha lite långtråkigt de sista veckorna innan BF, "uttråkade" kvinnor klarar smärtan bättre än kvinnor som sysselsatt sig med grejer in i det sista. Så håll dig hemma och slappa nu.

Jag har sammandragningar till och från, och världens värk i ljumskarna + nypkänslor i underlivet. Men förvärkarna jag hade nattetid är helt borta. Skumt att jag hade mer känningar i vecka 31 än vad jag har nu sex veckor senare...

Hehe, det blir inte så mycket till föräldragrupp för oss. Första träffen var vi med på, och det var trevligt. Kul att träffa andra par som väntar jämngamla barn. Andra besöket förra veckan var jag dubbelbokad med besök hos BM, som tog dubbelt så lång tid som planerat eftersom jag blev skickad på UL. Så jag var med de sista 30 minuterna typ. Den sista träffen är imorgon och den missar jag också eftersom jag ska på vändningsförsöket. Ja ja. Jag var iaf med på amningsinfon, och den gav mig mer än vad föräldragruppen gjort. Även om jag alltså missat typ 60 %.

Hur var föräldragruppen för dig?

Tack Oldy och Stora My!

Just nu är jag mest nervös över att jag måste vara fastande från kl. 20 ikväll. Jag får inte ens ta ett glas vatten, och jag dricker vanligen som en hel blomrabatt. Sjuuukt mycket - hela tiden!

Har fått uppmaningen att ta med BB-väskan ifall förlossningen sätter igång eller om det blir akut KS. Är väldigt ovanligt, men kanske bra att ta det säkra före det osäkra.

Hoppas bara att bebisen inte blir påverkad. Att det ev. gör ont på mig gör inget, så länge det inte drabbar lilleman.

Åh, så spännande Madelenee!

Låter ju som att det är på gång eftersom du inte känt nåt alls förut. Så ringa till Förlossningen kan du ju alltid göra, även om det kanske inte är dags att åka än. Bara för att höra vad de säger om läget.

Lycka till! Håller tummarna!

Tack!

07.30 är det dags. Hoppas verkligen att det lyckas!

Tusen tack! Hoppas värkarna lyssnar på dig.

Tyvärr misslyckades vändningsförsöket. Fyra gånger försökte läkaren, två åt varje håll, men icke. Lilleman var bestämd på sin sak, och hjärtljuden var helt opåverkade efteråt, så han är säkert jättenöjd nu.

Det stora dilemmat är istället vart jag ska föda. Här i Halmstad nekas jag dessvärre en vaginal förlossning, då de inte har tillräcklig rutin. De är dock väldigt kunniga på KS, vilket i sig känns tryggt. Barnmorskan som var med hela tiden idag tyckte att det var väldigt sunt av mig att vilja ha en vaginal förlossning. Så både hon och läkaren var väldigt positiva till att skicka mig till Helsinborg eller Malmö, där man har god vana vid sätesförlossningar.
Dock är det ca 1 timmes resväg till Helsingborg. Malmö är för mig helt otänkbart med tanke på avståndet.
Över huvud taget är tanken på en förlossning i en annan stad, ett främmande sjukhus i ett helt annat län avskräckande. Känns otryggt, även om bemötandet säkert är kanon. Men det kanske är värt det? Barnmorskan sa att det säkert lär gå jättebra. Bebisen är inte särskilt stor nu, strax under 3 kg, och mitt bäckenmått är säkert helt ok sa läkaren (jag har inte gjort nån röntgen än), så de fysiska förutsättningarna lär inte vara nåt hinder i nuläget.

Så nu vet vi inte hur vi ska göra. Läkaren ska ringa vid 13-tiden imorgon, och då behöver vi ha fattat ett beslut för att planeringen ska kunna gå vidare. Det är verkligen jättesvårt detta. Jag får skriva en för-och-emot-lista. Min man kommer inte hem förrän sent ikväll, och det är ju ingen idé för mig att försöka bestämma detta själv innan dess, utan honom. Jag vill ogärna bli snittad - kan inte riktigt peka på konkret varför, det är en allmän känsla bara - utan föredrar att föda vaginalt om förutsättningarna finns. Men som sagt, avståndet och ett helt annat sjukhus är lite skrämmande... Och det kan ju sluta med akut KS i alla fall? Kriterierna för en sätesförlossning är ju mycket kräsnare än för en vanlig förlossning. Klurigt värre...

Ja, det är det som väger tyngst, att jag tror att återhämtningen går snabbare och bättre efter en vaginal förlossning. Förutsatt att det går som det ska såklart. Men enligt BM är det ingen skillnad på sjukhuset är i Halmstad, återhämtningen, hemgången och amningen ser i stort sett likadan ut mellan de som fått KS och de som fött vaginalt. Men ja, jag vet ändå inte...

Ja, minst sagt! Det var två olika läkare som försökte. När de båda gjort två ordentliga försök var, konstaterade överläkaren att det helt enkelt inte går. Vändningen ska gå lätt, det ska inte vara motstånd på det här viset.

Stundtals var det smärtsamt, eftersom han gjorde sånt motstånd. Det var liksom inte meningen att det skulle gå. Mest var det bara väldigt obehagligt, men så fort de släppte magen så kändes det bra igen, då var det inte mer med det.

Åååhh, grattis! Jag har tänkt på dig idag, att nu har det säkert blivit bebis efter alla känningar igår.
Gick allt bra?