Curlie skrev 2013-05-01 11:30:14 följande:
Jag blir bara förbannad när jag läser igenom läroplanen, varenda rad skulle kunna anmärkas på och jag har konkreta exempel på allt när det kommer till min erfarenhet om förskolor.
Här är en lista på fel som jag stött på hos "Förskolan":
När jag lämnar min dotter (som avskyr förskolan) så klamrar hon sig gärna fast vid mitt ben och skriker att jag inte får gå. Vad gör personalen? De står i varsitt hörn med armarna i kors medan jag får slita loss mitt barn ifrån benet, sätta ner henne i en soffa och springa iväg därifrån.
När min dotter var 2 år gammal lyckades hon smita ifrån dagis. Hon hann gå ganska många kvarter mitt i centrala Norrköping innan ett par äldre barn hittade henne och tog henne till en annan förskola. Min dotter hann passera åtminstone 4 stycken högtrafikerade vägar och det är ett UNDER att ingenting hände.
Detta fick vi förstås inte reda på samma dag, utan en vecka senare. Då hade vi ändå lämnat min dotter i god tro, ovetandes om det inträffade, i flera dagar.
Vi krävde nya lås och fjädring på grindarna för att samma olycka ska undvikas igen. Det fick vi nej på förstås, enda tills vi kontaktade tidningen och TV.
Här kan ni läsa om det:
www.nt.se/arkiv/2009/11/02/Norrk%F6ping/56061...
När jag begär ett möte om ovanstående dröjer det ungefär 6 veckor av tjat innan vi får återkopplingen att "det verkar ju gå lite bättre nu så det kanske inte behövs något möte".
Det finns två pojkar på förskolan som tycker om att knuffa min dotter, gärna baklänges så att hon slår i huvudet i marken. Den ena av dessa pojkar verkar sakna talförmågan då han bara skriker jämt, trots att han är 5 år gammal. Personalens lösning? "Vi säger åt dom att leka på varsin sida av gården men de går ju ändå till varandra". Jättebra lösning.
På utvecklingssamtalet med min dotters "kontaktperson" eller vad det nu ska kallas, så får vi veta att min dotter verkar väldigt stressad och att hon inte tycker om att få skäll. "Det är precis som att hon skäms om man säger åt henne" säger kontaktpersonen. Hon hade ingen lösning på hur man skulle kunna jobba med detta utan menade mest att det är oroväckande att min dotter inte verkar trivas bland 12 stycken skrikiga barn i åldern 1-5 år.
Min dotter hatar skrik och gap, spring och stoj. Hon har själv bett sina fröknar att få gå undan och vara ensam i ett rum för att få lugn och ro, men det har dom ej tillåtit henne att göra.
Min dotter hade svårt att komma in i gruppen i början på dagis, mycket pga att pojkarna som nämns ovan varit så otroligt elaka emot henne. Hon fick till slut en kompis som hon leker jättebra med, så vi bad personalen att flytta min dotter ifrån gruppen med de "bråkiga pojkarna" till gruppen med det barn som hon blivit vän med. Där fick vi stenhårt nej, "man byter inte grupper bara sådär".
Tur som är, nu är det snart sommarlov och efter hösten är det förskoleklass som gäller för min dotter. Jag är så otroligt less på förskolan och deras handfallna sätt att hantera saker och ting.
Det är ju uppenbart att du inte har bra erfarenhet av förskolan, men det förändrar ju egentligen ingenting i diskussionen om vad det heter.
Ganska lite av det du tar upp har med läroplan att göra dessutom, de brister som finns skulle varit brister redan på den tiden det var dagis.
