Mormor ger bort saker hon redan lovat mig. Ledsen
Det fanns några små saker i mormors hem som betytt mycket för mig, det var en lampa som mormor sytt skärmen till, en hylla som morfar gjort. Dessa två saker hade mormor i åratal lovat mig att jag skulle få en dag. Jag hade trott att jag kanske skulle få dem när jag flyttade hemifrån, men inte, ville inte tjata eller påminna, för en gåva måste ju komma från den som ger. Nu är det snart 20 år sen jag flyttade hemifrån, min kusin har nyss flyttat hemifrån, och döm om min förvåning när hon får dessa saker, sen lägger hon ut bild på dem på facebook med orden att de var fula och omoderna och hon undrade hur mormor tänkte när hon gav henne dem.
Jag blev så ledsen så jag började gråta när jag såg det. mormor hade ju lovat mig, jag hade uppskattat sakerna och vårdat dem med mitt liv, men tydligen så betydde det inget. Nu är de i min kusins ägo och uppskattas inte alls om man ska tro kommentarerna på hennes facebook. Jag kan ju inget säga till mormor, för det var ju hennes att göra vad hon ville med.
Men jag minns ju löftet och det sårar mig att hon gav bort dem till någon annan.
Det sårar mig också att jag tydligen slutade fylla år i mormors värld för två år sen, inte ens ett grattis fick jag på min 35 årsdag. Jag förväntar mig inga fancy presenter jag vill bara inte bli glömd. Övriga barnbarn fyller fortfarande år, och jag brukar skickas på uppdrag att hitta dem något fint att köpa från henne.
Jag är den som kör henne när hon behöver handla, när hon vill hälsa på morfar på hemmet, och om hon behöver på sjukhus, som pratar med hemtjänsten när hon har åsikter och den som hälsar på, och lyssnar på henne när alla andra inte orkar för de har hört samma tjat i åratal. Men det gör mig så ledsen att jag inte uppskattas, jag vill inte ha pengar, eller presenter, jag vill bli sedd och hågkommen,
Det hade inte gjort något om hon bidrog lite till bensinen, för jag kör nog 20 mil i veckan för henne, och handlar mat och andra saker, hon sticker till en tjuga ibland, men jag kräver inget för hon är min mormor.