Gemensam vårdnad och kan ej samarbeta

Hej!

Försöker skriva så kort som möjligt. Min sons pappa träffar honom en gång i veckan en viss tid. Han påstår sig både vilja ha honom mer samt gemensam vårdnad, men försöker ändå aldrig ta han mer dagtid så han sen kan ha honom nattetid.

Strular ständigt med umgänget då han vill byta tid, dagar eller uteblir och säger han är sjuk/måste göra något annat osv. Ofta ska han festa och räknar med att vara bakfull som giltig anledning till att byta dag eller inte komma. Det brukar han ju som oftast så klart inte säga men får höra av gemensamma bekanta att det är så. Så jag kan väl egentligen inget bevisa även om jag VET att det är så, då folk har träffat på honom då han påstår det ena och det andra. Jag har gått med på att byta tider de flesta gångerna men har sagt nej då jag absolut inte kan. Ändrat mina planer för de ska kunna ses osv även fast vi har en muntlig överrenskommelse oss emellan.

Han kan inte samarbeta alls och säger jag emot något överhuvudtaget som att jag tycker t.ex. han får respektera våra tider (om han själv inte vill byta dag) så blir det ett jävla liv från hans sida. Han gör allt för att hitta fel på mig och har bråkat framför sonen och sagt jag är dum i huvudet etc, att jag stänger ut honom (när det är JAG som säger han får ta mer initiativ, han kan träffa honom mer etc) sånt säger han framför sonen när det är percis tvärtom och sen vänder han sig till sonen och säger att "pappa och mamma bråkar för pappa vill det och det och det vill inte mamma). Så på det sättet försöker han göra sig till den "goda" och jag den "onda" föräldern trots att jag inte gör annat än att försöka främja umgänget, meddelar om tandläkartider, bvc tider och informerar om allt kring vårat barn. Han börjar då också skrika framför sonen att jag ska ge han vårdnad osv. Jag har ensam vårdnad i dagsläget då jag valde att inte skriva på eftersom jag kände på mig hur det skulle bli. Han gör ofta så att om jag informerar om något och frågar vad han tycker så säger han oftast inte så mycket. Och när jag då sagt att han inte verkar ha några invändningar så tackar jag ja. Han svarar inte. Men kan sen säga då i efterhand att jag bestämmer allt osv. även fast jag kan ha frågat om saker och ting och försökt involvera honom. På det sättet manipulerar han folk att tro att jag försöker få bort honom och att han inte får vara delaktig när det är han som först skiter i att ens tycka till om något när jag berättar för att sedan gorma och bråka i efterhand hur jag bestämmer allt. Han har även missbruksproblem som han INTE erkänner. Men flera har intygat detta och jag vet han hållt på tidigare. Men det kan jag såklart inte bevisa..

Om han skulle gå till rätten, skulle han få gemensam vårdnad då? Jag säger ALDRIG något ont om honom framför barnet, uppmuntrar barnet inför umgängen med honom osv. Jag missbrukar absolut inte min ensamma vårdnad utan informerar nog betydligt mer än vad jag behöver och villig att ändra dagar om han vill (fast han inet vill). Han säger han bara vill ha över natten fast han knappt umgås med han själv dagtid. Jag säger att han kan men han borde umgås med han mer dagtid först.. Eftersom man aldrig riktigt vet med honom. Att ha gemensam vårdnad med honom skulle vara ett helvete eftersom jag kan ju ge mig fan på  att han skulle neka till saker och ting "bara för att". Jag är som sagt villig att diskutera saker även om jag egentligen har beslutanderätten men när jag väl frågar säger han som sagt inte så mycket eller informerar om saker, för att sedan i efterhand komma och gnälla..

Jag känner hur han konstant kör över mig och manipulerar mig och få mig att verka vara en mamma som ska bestämma allt när det inte alls är så. Och jag känner hur jag jämt bara viker mig i diskutionerna för att slippa bråka med honom och ändrar på saker och ting fast jag inte vill och är så tillmötesgående jag bara kan för att undvika hans utbrott. Det räcker med att jag tycker till om något han vill bestämma (som att ta med massa folk till något JAG betalar) och sen blir det ett jävla liv på en gång. Han kan inte diskutera alls för att sedan påstå att jag bråkar för att jag säger min åsikt och försöker diskutera så sakligt som möjligt.

Man blir tokig på att ha o göra med en sån otroligt bråksjuk människa. (Fast det märker ju inte andra eftersom han manipulerar dom att tro jag är en häxa...)