Är det mer speciellt att få en dotter?

Jag upplever tvärtom att relationen till barn med annat kön blir särskilt magisk.

Har 2 döttrar och skulle inte känna annorlunda för en son. Könet är inte viktigt för mig.

Min ena "dotter" ser ut som en tös på ett litet ställe men resten är hon en grabb och hon känner sig som en grabb.
När Jon var åtta skickades hon på könsutredning och vi fick reda på att hon enbart har pojkkromosomer, så hon är faktiskt en grabb och har levt som det sen dess

Jag kan inte tänka mig att känslan är olika, och jag är säker på att det inte hade varit någon skillnad för mig. Min önskan var bara att få ett friskt barn, kön kändes oväsentligt. Men när vi fick vår första dotter kröp det fram att min man alltid önskat sig en dotter och att han tyckte att just att hon var flicka var något alldeles extra. Intressant!

Visst känner jag en saknad att jag inte fått någon av min sort men det känns ändå skönt att läsa att de flesta anser att det inte är någon skillnad känslomässigt att bli mamma till en son eller dotter. Den lycka och glädje man känner när man får barn verkar vara densamma oavsett kön.

Jag har båda sorterna och det är ingen skillnad. Varje barn är en individ oberoende av kön.

Anonym(jag) vi säger faktiskt både hon och han än så länge, ska väl gå över till han men glömmer bort oss ibland, är inte så lätt alla gånger hehe.
Han är en så länge bara 10 år men jag tror att han kommer att göra en operation sen när han får, det är så självklart att han är en pojke och vill leva som en "på riktigt", men men det är en fråga för framtiden