Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Jadu...
Jag kan väl i alla fall berätta att jag träffade våra barn förra veckan. Och dom undrade ju vad som händer och vem "han" är. Jag berättade att att mamma har ett antal vänner som stöttar henne och att han är en av dom. Inget mer och dom grävde inte desto mer i det heller. Utan undrade bara om dom kan göra nåt för mig eller för oss. 

Många här tycker ju att min fru är för djävlig och hemsk mot mig och det är väl kanske inte så konstigt iom att det bara är min bild och min upplevelse som berättas här. Som motvikt kan jag ju säga att hon ringer mig åtminstone varannan dag för att kolla av mig så hon är ju inte helt kall eller hjärtlös. Hon har tom bett om att få göra det och att jag inte skall ringa henne.

Hej på er.

Jo - jag har varit frånvarande från tråden en tid. Jag har haft min uppmärksamhet riktat åt ett annat håll (företaget) samt att jag har egentligen inget nytt att informera om.

Nej - jag har ingen ny själsfrände. Och de som följt tråden har nog inte heller förväntat sig det. Eller hur?

Jag upplever att jag förväntas tacksamt och handlöst falla in i närmaste famn. Jag tror att jag tidigare i tråden berättat om att det har hänt att några kvinnor har tagit kontakt med mig. Eller att några kvinnor (alltid kvinnor...konstigt?) har försökt koppla ihop mig med någon ledig dam. Har jag berättat det? Eller missminner jag mig... Hursomhelst så händer det ibland. Men när jag försiktigt och artigt tackar nej så vänds den inledningsvis medlidande och godhjärtade avsikten blixtsnabbt till ett iskallt ifrågasättande. Det hände nyligen igen. Jag blir i regel alltid (nåja...så ofta hander det inte) ifrågasatt. Varför tar jag inte tacksamt emot när en kvinna faktiskt visar intresse? Ungefär som en ökenvandrare som kommer fram till en källa och glupskt faller på knä och börjar lapa i sig vatten. Så borde tyligen jag också göra. Jag är alltifrån en "negativ människa" till "en konstig kuf".