Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

TS, jag har läst din tråd men inte tidigare skrivit. Jag är har också en lång relation och vuxna barn (men i övrigt inget lika) och jag förstår att du inte är beredd att ge upp ditt tidigare liv, huset och minnena och alltihop. Du har verkligen gjort vad du kunnat för att hålla ihop äktenskapet och må ingen skugga falla över dig.

Men - att flytta ifrån huset var det dummaste du gjort. Din fru skulle möjligen ha tagit 1:an och du bott kvar i huset. Nu är det hon som dragit vinstlotten i allt, mycket lite förändras för hennes del - hon har ju till och med kvar sin älskare! - medan du är undanskuffad och fungerar som hantverkare.

Det är dags att vakna nu! Skaffa dig en egen terapeut om du inte har några vänner du vill anförtro dig åt, någon som står på din sida och kan hjälpa dig att värna dina intressen.

Sätt dig ner och planer för skilsmässa; vad händer med huset, med barnen, med ekonomin etc etc så du är förberedd. Blir det inte skilsmässa så är allt du förlorat lite kladdpapper och funderingar.

Jag tänker på dig och hoppas alltid få läsa en positiv uppdatering (snälla, skriv att du nuppat med kassörskan på Ica!) men varje uppdatering beskriver hur ditt äktenskap upplöses mer och mer och att det är du som förlorar.

Många kramar från en imponerad - och lite förbannad - kvinna. 

Jag är inte 45 men jag har bara ett barn kvar hemma, han går på gymnasiet. 

Vi tog så att säga livet i fel ordningsföljd; barn och studier samtidigt och sedan jobb. Inom parentes kan jag säga att det inte rekommenderas att båda läser under småbarnsåren men det går.

TS, jag kan inte säga ärligt att jag riktigt förstår mig på dig men å andra sidan spelar det ju ingen roll. Lite låter du faktiskt som min man - väldigt pragmatisk.

Att du har hittat en lösning som passar dig gör mig glad och jag hoppas både du och din fru är lyckliga. Något konventionellt äktenskap har ni väl knappast men varför ska man ha det när båda är lyckliga som det är?

Mycket lycka i livet önskar jag dig!