Att som ogift bli gravid med en man som har väldigt troende föräldrar

Been there, done that.. Gick bra :)

Pingst... De hade nog sina åsikter men höll dem för sig oftast. De gånger de (främst svärmor) hintade något så blev det en distans mellan oss och dem, vi backade gemensamt ifrån dem. De värderade tacksamt nog relationen med din son högre än att pådyvla sina värderingar på oss.. Idag fungerar det jättebra, tror det beror mycket på att de älskar sina barnbarn och är mycket måna om relationen. Sen handlar det om att anpassa sig. Hos dem ber de bordsbön när vi är där och hälsar på, är vi hemma hos oss allihop ber de inte.. Vårar tak, våra regler ., typ.

De flesta "strider" hade vi i början. Att vi satt och höll om varann när någon kunde se,typ och När vi flyttade ihop ogifta (ajjabajja) .. Men som sagt, se insåg nog att det var på bekostnad av deras relation med deras son och att det inte var värt det...

Jag är också ateist så jag ber inte MED dem utan sitter tyst och väntar. Får känslan av att de alltid väljer en kort version när vi är med.. Typ gode Gud välsigna maten amen... Det bekommer mig inte utan kan "bjuda" på..