Att som ogift bli gravid med en man som har väldigt troende föräldrar

Varför ska du anpassa dig efter någon annans tro? Om varken du eller han känner att det är ett problem för er att skaffa barn som ogifta...skaffa på och lycka till. Hur andra människor känner inför det är deras sak att hantera. 

Ert liv, ert val.. Vad föräldrarna tycker är skit samma.

Been there, done that.. Gick bra :)

Får man fråga vilken kristen inriktning eller sekt föräldrarna hör till?

Det är klart,men det är lite komplicerat om man har en sån familj..

Okej,tell me! Vad hade de för tro? Hur reagerade de?

De går i Pingstkyrkan. Så de är väldigt kristna

Pingst... De hade nog sina åsikter men höll dem för sig oftast. De gånger de (främst svärmor) hintade något så blev det en distans mellan oss och dem, vi backade gemensamt ifrån dem. De värderade tacksamt nog relationen med din son högre än att pådyvla sina värderingar på oss.. Idag fungerar det jättebra, tror det beror mycket på att de älskar sina barnbarn och är mycket måna om relationen. Sen handlar det om att anpassa sig. Hos dem ber de bordsbön när vi är där och hälsar på, är vi hemma hos oss allihop ber de inte.. Vårar tak, våra regler ., typ.

De flesta "strider" hade vi i början. Att vi satt och höll om varann när någon kunde se,typ och När vi flyttade ihop ogifta (ajjabajja) .. Men som sagt, se insåg nog att det var på bekostnad av deras relation med deras son och att det inte var värt det...

Jag känner igen det där med att det är väldigt illa att flytta ihop till och med innan man r gift,men jag har inte hört mycket av det. Är sambon som.sagt att de va ganska emot det. Och de brukar tydligen tjata på honom att han ska gå i kyrkan osv vilket han inte gör. Men det slipper ju jag göra. Och nu efter 2,5år har de fattat hur jag är och att sånna saker som.barn skulle kunna hända,även om.de inte vill tro.det. Min sambo säger att hans föräldrar gillar mig men jag är tveksam då hans mammaär ganska tjurig mot mig emellanåt. Men jag bryr mig inte. De bor långt bort och jag vet att om sambon måste välja så väljer han mig. Gud va skönt att jag slipper allt sånt där som böner osv. Jg är ateist och skulle tycka det va skitjobbigt att sitta där och låtsas be till en gud jag vet inte finns..

Jag är också ateist så jag ber inte MED dem utan sitter tyst och väntar. Får känslan av att de alltid väljer en kort version när vi är med.. Typ gode Gud välsigna maten amen... Det bekommer mig inte utan kan "bjuda" på..

Ja det är väl så man får göra. När jag var där över jul förra året så gick vi över till hans farmor och farfar på kvällen och då va halva släkten där och de bad högt allihop,en i tagit om.vad de ville tacka för och välsigna och bla bla bla. Kändes nästan läskigt och obehagligt...sånt kan jag inte med. Men man kan ju inte säga nåt. Jag tycker det är lite som en sekt så jag är glad att min sambo inte går i kyrkan eller anser sig troende längre

Det roligaste eller det som också gör mig mest nojjig över när det gäller det här med barn innan äktenskapet är att när vi flyttade in i vår nya större lägenhet som är en tvåa så sa hans mamma:"Det hade ju varit bra med en trea så att ni kunde ha ett kontor eller gästrum..och långt låååångt in i framtiden kanske även ett barnrum" Då hade vi redan satt ett datum.för när vi skulle börja:-P Jag funderar lite på hur gammal hon tänker att jag ska va när jag får.mitt första barn? Jag är liksom 25 nu.. Och hon va 22 när min sambo föddes...

Hej!
Vet inte om jag kan hjälpa till med något men jag kan ju finnas till för frågor. Är kristen och med i en pingstkyrka.
Det är så oerhört olika i olika familjer och i olika pingstkyrkor hur man reagerar på "sånt här". 
Men jag skulle säga att bor ni ihop så vet de förmodligen att ni har sex ;) Så den synden har ni redan begått! haha:)

De flesta blir nog glada när de får veta att de ska få barnbarn. Beroende på hur de ser på saken och vilken relation ni har så kanske ni kan få lite frågor om ni inte ska gifta er. Men innerst inne blir de glada:) För vissa är det väldigt viktigt med äktenskap och det finns en fin grund till det. Det handlar inte om tvång på något sätt. Men det kan vara djupt rotat och betyder mycket att vara gift. 

Vet inte om jag hjälper men kan ju försöka svara om du har någon fråga.
:)

 

Oj,trodde inte nån kollade på den här tråden längre. Va så länge sen jag skrev detta. Jag är iaf gravid nu V.15 och vi har berättat för dem. De blev glada. Kanske inte lika glada som mina föräldrar men de va inga kommentarer iaf kring giftemål. Det kanske kommer. Men jag känner att vi känner varandra bättre nu o jag kan nog svara bra på det i så fall. Jag står för vad jag tycker och säger det. Det har de lärt sig vid det här laget. Det får tro vad de vill o jag vad jag vill. Känns som vi respekterar varandra

Haha, ja jag kollade ute på datumen. Den låg överst på nån sida därför trodde jg den var ny;)

Men det låter ju bra! Grattis:)