tänker stämma brallorna av "pappan"!!

En sak att barn kan vara elaka.
Men herregud vad ni köttar. Vilket är rätt kaxigt bakom skärmen.

Undrar givetvis litegrann vad TS's slutliga mål är med detta. Från början var det att "pappan" skulle ta sin del av ansvaret och umgås med barnet för att TS skulle slippa 50 % av bördan (OBS INTE BARNET!!! BÖRDAN!!!). Det handlade inte alls om pengarna om jag förstod det rätt. Vilket jag också kan förstå - de var tillsammans, älskade varandra så pass att de ville ha barn tillsammans - och sedan ångrade han sig.
 Sedan, ca 100 (jäkligt barska) inlägg senare handlade det om den ekonomiska biten och att TS skulle ha råd till en barnpassare, vilket i början inte alls var tänkbart för barnet skulle ju ha rätt att få umgås och lära känna sin pappa.

 Detta hopp inom loppet av 24 timmar. Det låter som att planen inte är så jättegenomtänkt - ursäkta min framfusighet. Jag hoppas det tog längre tid för er att komma fram till huruvida nu skulle ha barnet tillsammans eller inte (oavsett hur det gick sen)! För "diskutera fram och tillbaka under en längre tid" är även det ett mycket relativt uttryck.

 Men jag gillar denna tråd. En hel hop med människor gömda bakom skärmar sitter och drar sitt strå till stacken och skakar lite vett i TS. Om resten av samhället gör likadant runt TS, dvs skakar lite vett, hjälper till med barnet så gott det går, kanske bidrar med lite mat, blöjor och förebilder, så kanske vi får ett litet maskrosbarn? :)

 Eh. Barnet tvingar henne att ta hand om barnet. Välkommen till föräldraskapets värld.

Såvitt jag vet är det en hormongrej, och därmed ingenting man väljer. Känslor kan man, rent krasst och en gnutta självdisciplin välja bort. Men barnet är en del av henne, för hon har fött det, gett det näring, burit det inom sig sedan första stund. Det är inte bara känslorna för barnet.

 För majoriteten av mödrar finns det inte en chans i hela vida världen att de skulle lämna ifrån sig sitt barn - oavsett hur deras levnadsförhållanden ser ut. Egoism? Biologi! Och självklart finns det även kvinnor som det fungerat annorlunda för. Men rent biologiskt är det enklare för farsan att dra än för morsan.

Det står ingenstans att TS inte KLARAR AV att ta hand om sitt barn. Hon älskar det (eller ja, det är hennes älskling), hon har bytt arbete för att kunna ta hand om barnet, vad jag förstått så är de inte körda ekonomiskt.

 Vad jag förstått så handlar detta enbart om att barnets far ska ta sitt ansvar som han lovade?

 Och ja, en del har den uppfattningen att det varken är brottsligt att skilja sig eller att lämna sitt barn. Att skilja sig är inte brottsligt, kärleken tar slut och sådant kan man inte göra någonting åt. Och juridiskt är det - sjukt nog - inte heller brottsligt att lämna sitt barn. Men det borde f*n ta mig vara det.

 Jag hörde om ett fall för längesedan där någon var skyldig en annan 1 krona (en ynka krona). Det gick tydligen upp till rätten. Han som var skyldig kronan förlorade såklart rättegången, för han var trots allt skyldig.
 Vet ej om det är en skröna, mycket möjligt (är inte så insatt i juridiska fall och detta var som sagt bara någonting någon berättade för mig). Men det är sak samma - principiellt, oavsett storlek på bördan, är det någons ansvar att bördan finns. TS har såklart fullt ansvar för sitt barn. Men avtalsmässigt (jamen kom igen, de var ju överens om det) så ligger halva "bördan" på TS ex.

Fast jag håller med om att det vore mer fördelaktigt för både barnet och TS om TS bara träffade någon ny, som kanske dessutom VILL ha barn och är glad för att ta hand om lille TS junior som sitt bonusbarn.

 Detta är ju inget annat än principiellt, och orkar man så orkar man. När TS ändå håller på får hon jättegärna stämma Fitness24seven för avtalsbrott, de höjde mitt pris utan att berätta i förväg (och det är också en princip, som kostade mig 20 kronor). Orkade inte göra det själv.

Wow, det var lågt.

Vad spelar det för roll om TS är lowlife eller inte - jag syftade till Rexonas inlägg. Så jäkla onödigt.

TS princip är TS princip och varken du eller jag har rätt att uttala sig huruvida hon är en lowlife eller inte.

För henne mer än för dig. Det är ju hon som drar hans strå till stacken. Du gör inte ett förbannat piss utöver att skriva till henne i ett forum. Inte Rexona heller (fick känslan av att ni är samma person, men jag kan ju missta mig).

Man kan frysa in mat. Man kan inte frysa in barn.

(eller kan kan man, men det är rätt elakt och antagligen straffbart)

Asså, seriöst nu. Du är Terminator.

Jag hade önskat att min mamma hade kämpat mer för att få min pappa att träffa mig mer. Tyvärr kände hon sig för sårad över deras uppbrott för att göra det. Nu var han ju lite mer engagerad än TS ex ändå. Men att mamma försöker få ihop "familjen" åtminstone lite, för barnets skull kan öppna upp ögonen för pappa så att han ser vilket rötägg han är.

 Jag tror nog att med tanke på att TS känt sitt ex så länge som hon gjort, borde hon känna honom tillräckligt för att veta vad som fungerar på honom? Kanske är det stämning som gäller i hans fall?

 Att TS försöker tycker jag är jäkligt starkt - och rätt! Vill hon offra sina pengar, så får hon väl göra det. Tror nog hon är rätt medveten om kostnaderna vid det här laget. Fantastiskt vad hormoner kan göra. :))))

Wow. Det där med att sätta ovilliga fäder på pottan är tydligen känsligt för många. Eller hur är det TrendyFarsa? :)

 En här i tråden har redan konstaterat att det skulle vara intressant att se vad som händer med anmälan/stämningen. Många har dessförinnan redan givit sin dom... utifrån sin (tydligen) funna rättspraxis. Jag sitter med spänning och väntar på besked.

 Jag tycker att det är intressant att moraliskt rätt och juridiskt rätt kan skilja sig så mycket åt. På ett stadie kan jag förstå, kriminalitet är till exempel någonting som samhället förlorar på och därmed kan jag tänka mig att det juridiskt sätt även bör anses vara juridiskt fällbart, samtidigt som det finns de människor som inte berörs av det moraliskt alls.
 Tjänar samhället på faderslösa barn eller ensamstående föräldrar? Vad jag vet så går samhället in och betalar underhållet åt den frånvarande föräldern om denne inte har någon inkomst, och gör på så sätt denne även skyldig att betala tillbaka pengarna när föräldern skaffat en inkomst igen. Får föräldern ingen inkomst så kan den ju aldrig betala åter de där pengarna. Vad finns det att tjäna på barn som blivit utan en förälder? Försäljning av antidepressiva? Annan försäljning?

Äh. Ok. Är det på det sättet så är jag trippelt så nyfiken på vad som kommer bli utgången.

 Du kan väl samtidigt testa att stämma dina förfäder för att du blev flicka (som kan bli gravid) och inte pojke (som inte kan bli gravid).
 

Jag var ironisk.
Nu känner jag mig nämligen elak mot dem jag argumenterat emot.

Det verkar ju inte ens vara papparollen det handlar om. Det handlar om arbetet som TS tvingas till för att pappan inte gör det?

 Så jag antar att om TS hade haft en nanny så hade det löst sig. Innebärande i teorin att underhållet som TS får, skulle kunna gå till detta?
 Eller jag vet visserligen inte vad nanny kostar (eller barnpassare överhuvudtaget) men TS säger att hon inte har det så dåligt ekonomiskt.

Good one.
Det finns fäder som ÄR närvarande, men inte flitiga hushållssysslare/barnskötare för det.

Vem vet, TS har det kanske bättre nu än hon hade haft det med exet/"fadern" i bilden?

Stämmer du dina egna barn så lär du nog sitta på pottan när du inser att du är deras vårdnadshavare och därmed juridiskt ansvarig för dem. Men försöka går ju :)
 TS försöker åtminstone stämma en vuxen person. Det är åtminstone liiiiite mer realistiskt.