Vi som har ca 5 YNKANS veckor kvar och vill följas åt!

Nyligen hemkommen från en omtumlande förlossning. Den 27 föddes våran älskade lille kille som drabbades av syrebrist. Efter 22 timmar orkade vår lille son inte mer och lämnade jorden. Det finns inte ord som beskriver den sorg och saknad som man känner. Jag önskar er tjejer all lycka, ni kommer att få uppleva en sorts kärlek som bara en förälder kan känna!

Caroline. - länka gärna till den tråden! kände igen mig väldigt väl!

Usch, nu börjar jag få lite panik över att det är så snart, ligger och oroar mig massor och bölar nu. Alla tankar spinner runt i skallen. Nervös inför förlossningen, nervös för tiden efter förlossningen på bb, jag vill inte någon ska lära mig amma och ta och trycka in mitt bröst i barnets mun ( som jag läst så mycket överallt) jag vill lösa och lära mig amningen själv i lugn och ro. Jag hatar sjukhusmiljöer och vill verkligen åka hem så snabbt som möjligt men läser bara överallt om hur folk känner sig tvingade till att stanna kvar på bb... Jag är rädd att jag kommer bli jätteotrevlig mot personalen och få ett dåligt bemötande. Jag är rädd för att de kommer prata över huvudet på mig.. Urk, känner mig jätteuppstressad nu verkligen. Och föräldrautbildning börjar nästa vecka, men min karl kan inte flytande svenska och min bm uttryckte sig så att jag inte kommer kunna sitta och översätta till honom för det kommer störa de andra i gruppen och det känns inte alls kul att gå dit själv och nu känns man helt ovälkommen... Nej nu önskar jag att jag va i vecka 25 eller något, tiden springer verkligen fram nu och jag känner mig rätt livrädd!!

Vår underbara lilla dotter föddes den 1/1 kl. 23.10. 3330g och 48cm (bf-9). Förlossningen gick hur bra som helst och vi mår jättebra .)

www.tryggabarn.nu/start/fragebanken/modravard...

:( jag hade ingen aning om att de va så många!?!? Nu känner jag för att hitta på allt i min makt för att töja ut hela paketet, kanske ska man föreslå att använda upp babyoljan man köpt och föreslå fisting inatt 

Hihi, hittade diskussionen! Det är inte lätt alltid! =)

Jag kommer inte skriva något brev, det gjorde jag inte sist heller!
Min sambo och jag har pratat och han vet vad jag vill och inte vill. Dessutom, trots värk, hoppas jag på att kunna föra min egen talan! :)

Har ni tagit epuidral innan? Jag tog det med första men jag är så kluven till att ta den igen!
Visst hjälpte den, men jag fick feber efteråt och kände mig helt "borta".
Sambon tycker att jag ska ta den igen om det krävs för jag blev tydligen en "människa" igen av den!

Gud vad kul! 11 minuter var inte illa! Det slår man nog inte!

Här är det lugna gatan! Känner dock för att gnälla en massa! Denna foglossningen som kommer och går gör så fruktansvärt ont! 

Tack så mycket Verkar som att alla dessa förvärkar gjorde susen. Snart är det eran tur
Så skönt att jag hann in i alla fall, eftersom jag var just orolig över att behöva föda i bilen. Trodde inte att det var sant att jag var fullt öppen och att det gick över så¨fort. Vattnet gick 2 minuter innan och sen krystade jag två gånger och hon var ute.      

Carolinee: Oj, hur gick det till? Födde du hemma i soffan?

Jaha då förstår jag Ja hjärnan hänger inte riktigt med. Men tur att du blev igångsatt och var där då. Ingen höjdare att någon okunnig oförberett ska ta emot barnet.

Tror ni att förlossningen kan starta bara pang sådär, helt utan förvarning?
Jag känner typ.. ingenting! Bebis lever rövare i magen, känner ett litet tryck neråt emellanåt men annars ingenting.
Lite mer vattniga flytningar men thats it! 

Hoppas lite på en snabb förlossning. Inte störtförlossning dock men inte flera timmar heller..

Då var han på rätt sida magen!
49 cm och 3342g perfektion.
Kom inatt vid 4.
Tjohoo!