Har nu haft mailkontakt med Dr D på kliniken och tyvärr är det inte så många ägg som utvecklas. Så nu får vi verkligen hoppas att det blir något att sätta in på lördag. Jag vet inte vad jag gör om det går åt skogen även denna gång. Kanske inser att det inte är meningen...
//Em
Det jobbiga är att vi inte ens kommer så långt att det blir något att sätta in! Om det nu blir något så blir det vår enda chans för det kommer definititvt inte bli något att frysa. Jag försöker verkligen se det som en mysig helg, men samtidigt ligger allt i bakhuvudet och maler! Sen är man ju inte den mest harmoniska människan med alla dessa hormoner i kroppen. Humöret svänger hej vilt!
Och sen hur mycket man än vill så kan man inte göra ett dugg åt saken! Det tror jag är en av det jobbigaste sakerna, då jag är van att jobba hårt för det jag vill! Så jag får helt enkelt hålla tummarna så hårt jag bara kan!!!
//Em
Hemma igen!
Nu är vi hemma igen efter vår helg i St Peterburg. Två embryon har satts in! Känner mig väldigt lugn, nu kan jag verkligen inte göra någonting. All oro som var innan från visumstrul till blodprov och läkarundersökningar har det faktiskt gått vägen till embryon! Så långt har vi inte kommit tidigare så nu är det bara att hålla tummarna. Blev dock inget att frysa så det här är vår chans.
Vi är verkligen super nöjda med kliniken. De har varit så proffsiga och hjälpsamma! Har inget att klaga på överhuvudtaget! Sen tycker jag St Peterburg var en otroligt häftig stad som jag är glad att jag fått se men jag hoppas ju att jag slipper se den igen 
Så håll nu alla tummar och tår att de två små stannar kvar därinne och vill växa till sig till små underbara barn! Testdag blir den 10/9.
//Em
Lite illamående skulle jag inte ha något emot nu! Vet att det är jätte tidigt men något tecken skulle jag gärna ha! Men samtidigt så skulle jag bara ta det som biverkning på medicinen. Hur man än gör så är man aldrig nöjd och lugn! 
//Em
Gjorde ett grav test nu på morgonen som var negativt. Jag vet att det är 2 dagar för tidigt men jag fick bara ett ryck då jag inte kunde sova kl 6 imorse. Trist men på något sätt så kände jag det på mig. Varför skulle vi lyckas på första försöket?! Finns självklart ett litet litet hopp men det är så litet att jag inte ens ser det som ett hopp.
Konstigt nog är jag inte så ledsen som jag trodde jag skulle bli. Det känns lite som att jag orkar inte vara ledsen för det har vi varit så mycket redan. Och jag har inte gått igenom allt för att misslyckas!
Så nu börjar jag genast tänka, hur snabbt kan man göra ett nytt försök? Vad har ni för erfarenhet?
En annan fråga: när ni har sökt visa, har ni sökt turist visum eller affärsvisa? Och har ni sökt visa innan ni vet exakt vilken dag ni ska åka? Och om ni sökt turist visa har ni fått inbjudan från hotellet då?
Tacksam för hjälp!
Em
Strandhem för dina uppmuntrande ord! Ja hoppet är väl det sista som överger än sägs det ju... Så roligt att höra att det gått vägen för er! Det ger en verkligen hopp att det kan lyckas! De satte in 2 embryon som var blastocyster. Det är det som vart efter donationen. Så nu måste vi börja om igen med ny donator. Vi använde oss av frysta ägg och frysta spermier så den här gången får det bli färskt. Var du också på AVA i St Petersburg?
Jag blev inte nedreglerad, åt p-piller för att komma i rätt fas och sen full fart med östrogen i tabletter och plåster när mensen kom. Jag har läst någonstans att man ska vänta två cykler innan man kan sätta igång igen så det är det jag ställer in mig på.
//Em
Tack "strandhem" för din uppmuntrande ord skulle det stå!
Fick precis svar på blodprovet - hcg 125 - JAG ÄR GRAVID!
Helt sjukt, det trodde vi aldrig! Nu blir det ju hur lång väntan som helst innan man gjort första UL som är bokat till den 2 oktober. Ska ta ett extra blodprov om en vecka bara för att vara på säkra sidan.
stor kram till alla från en som är i positiv chock!
Em
Hej!
Det var ett tag sedan någon skrev något. Jag är mest nyfiken hur det gått för alla. Ni som ska/gjort era första VUL, hur har det gått?
Och er andra som kommit lite längre, hur har det gått för er?
Hur har det gått för dig "hoppfull"? Har du opererats än? Och har du fått kontakt med någon ny klinik?
Själv går jag och väntar på VUL. Känns som en evighet dit. Men jag tänker att vi kan i alla fall hoppas och det får vi glädjas åt!
Kram
Em
Så roligt att höra av er Michaelangelina och Marge! Och att "magarna" växer som de ska!
Vi väntar som sagt på mitt VUL som är nästa vecka. Usch så nervös jag är! Jag vill så gärna att allt ska vara okej! Men fy så orolig man är. Men jag vet ju av erfarenhet att gravdiditet är lika 9 månaders oro!
Hoppas allt går bra för er andra också!
Kram
Em