• Lotta 908

    Blir TOKIG! Mina små änglar förvandlas till små monster!

    Vissa dagar blir jag helt tokig!
    Idag är en sådan dag.... jag vet att barnen märker om man är trött och dylikt.
    Då blir de tjugo resor värre.
    mina killar är för det mesta jättesnälla och ordentliga killar men ibland som idag så förvandlas de till små monster. Dessa dagar känns det som att de vaknar med ett uppdrag att verkligen driva mig till vansinne.
    De lyder inte för fem öre. De kallar mig alla "#¤&/#%¤"ord som finns. De slåss och bråkar. De lyssnar inte.
    Jag försöker vara väldigt konsekvent de dagarna och "bestraffa" på ett bra sätt. Men DET FUNKAAR INTE!!!!!
    Jag blir tokig samtidigt som jag blir väldigt ledsen inombords. Vad gör jag för fel?
    Fungerar verkligen denhär "fria uppfostran" på alla barn? eller kräver vissa barn att fostras med disiplin?
    Är det någon skillnad på pojkar och flickor?

    Nu vill jag höra..... någon som känner igen sig?
    Hur skulle du hantera dessa dagar?
    Jag behöver en ny aprotch.

    Snälla hjälp mig!!!!

  • Svar på tråden Blir TOKIG! Mina små änglar förvandlas till små monster!
  • Paincake

    I vilka situationer blir barnen oregerliga? Hur gamla är de? 

    Min son blir hyfsat otrevlig om han är understimulerad. Hittar vi på något att göra (går ut och leker, bakar, pysslar etc) blir han mycket hyggligare att ha att göra med. På samma sätt måste hans hunger hållas i schack. Hellre ge honom lite sallad/ett äpple en halvtimme innan lunch än ett rivet hus.

    Sen är det direkta konsekvenser som gäller om han är olydig, dvs lyssnar han inte på mig ute - då går vi in. Skriker han på mig när han spelar spel på surfplattan, då får han inte ha surfplattan på en stund. Jag tror inte på systemet att dra in lördagsgodiset om han är olydig en måndag, liksom.

    Sen är ju min son ganska liten fortfarande (2 år och 7 månader) men jag hoppas att mitt uppfostingssätt kan funka även längre upp i åldrarna. 

  • Paincake
    CherstinBovington skrev 2012-10-29 10:28:24 följande:
    En ny aprotch?..vad är de?
    Approach, förmodligen.
  • Bina86

    Jag känner precis som du TS. Min äldsta dotter är 2,5 år och hon har varit på detta vis mer eller mindre sen hon var runt 2 år. Hur gamla är dina pojkar? Det problemet vi har är att hon minst 50% av tiden är väldigt jobbig ärligt talat. Hon är en tjej med mycket energi och spring i benen. Hon blir lätt understimulerad. Hon blir precis som många andra bra väldigt trotsig och gör inte alls som jag säger när hon är trött, hungrig eller understimulerad. Problemet är att hon ofta är något av dessa så tiden utöver detta blir inte så många tillfällen. Självklart är hon en jättehärlig tjej emellanåt men just nu är det jobbigt med henne. Jag tappar ofta tålamodet och blir tyvärr lite för arg då ryter jag åt henne eller så blir jag lite hårdhänt tex (jag slår henne absolut inte eller så). Jag försöker verkligen att vara pedagogisk och förklara och/eller hota med att tex gå in om vi är ute som någon annan skrev. När detta inte fungerar tappar jag tillslut tålamodet. Jag känner mig hemsk som mamma ibland. Jag har även en snart 9 månaders liten tjej som fram till ganska nyligen sovit väldigt dåligt och jag har varit helt utmattad. Jag börjar komma tillbaka på banan men det är klart att det inte bara vänder på en gång. Sen har jag själv ett hett temprament och det är klart att barnen kan ärva det. Nu blev det ett långt inlägg men JAG VET PRECIS HUR DU KÄNNER DIG! Jag vill gärna och tips och tricks om hur man hanterar ett trotsigt barn som puttar andra barn, slår på mig, springer åt andra hållet osv.

  • Flickan och kråkan
    Bina86 skrev 2012-12-06 19:35:46 följande:
    Jag känner precis som du TS. Min äldsta dotter är 2,5 år och hon har varit på detta vis mer eller mindre sen hon var runt 2 år. Hur gamla är dina pojkar? Det problemet vi har är att hon minst 50% av tiden är väldigt jobbig ärligt talat. Hon är en tjej med mycket energi och spring i benen. Hon blir lätt understimulerad. Hon blir precis som många andra bra väldigt trotsig och gör inte alls som jag säger när hon är trött, hungrig eller understimulerad. Problemet är att hon ofta är något av dessa så tiden utöver detta blir inte så många tillfällen. Självklart är hon en jättehärlig tjej emellanåt men just nu är det jobbigt med henne. Jag tappar ofta tålamodet och blir tyvärr lite för arg då ryter jag åt henne eller så blir jag lite hårdhänt tex (jag slår henne absolut inte eller så). Jag försöker verkligen att vara pedagogisk och förklara och/eller hota med att tex gå in om vi är ute som någon annan skrev. När detta inte fungerar tappar jag tillslut tålamodet. Jag känner mig hemsk som mamma ibland. Jag har även en snart 9 månaders liten tjej som fram till ganska nyligen sovit väldigt dåligt och jag har varit helt utmattad. Jag börjar komma tillbaka på banan men det är klart att det inte bara vänder på en gång. Sen har jag själv ett hett temprament och det är klart att barnen kan ärva det. Nu blev det ett långt inlägg men JAG VET PRECIS HUR DU KÄNNER DIG! Jag vill gärna och tips och tricks om hur man hanterar ett trotsigt barn som puttar andra barn, slår på mig, springer åt andra hållet osv.
    Man punktmarkerar när de slår. Föregår, hindrar, undviker att i onödan sätta sitt barn i situationer man vet att han/hon har svårt att hantera  och är ihärdig . Inser att de ofta inte kommer att dela ens uppfattning om var gränser går och att det är ok. Är det något du inte vill att hon gör lyft ur henne ur situationen, plocka bort föremål etc. Hota inte. Ha mycket TID....till allt

    Lästips:
    Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete
    Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn och sig själv

    Jag har två pojkar. Den yngsta fyller 4 i vår och äldsta fyller snart 5.

    Mina blir oregerliga vid tre situationer:
    - Undertimulans
    - Pga mig - jag beter mig som en trotsig 3-åring (ofta beroende på stress eller trötthet)
    - Vissa tillfällen då de helt sonika jagar upp varandra och testar någon gräns tillsammans. Kan vara i samband med understimulans men måste inte vara det. Det ä r en väldans skillnad på en och två. De kan samspela sofistikerat .

     
  • Bina86
    Flickan och kråkan skrev 2012-12-08 01:46:18 följande:
    Man punktmarkerar när de slår. Föregår, hindrar, undviker att i onödan sätta sitt barn i situationer man vet att han/hon har svårt att hantera  och är ihärdig . Inser att de ofta inte kommer att dela ens uppfattning om var gränser går och att det är ok. Är det något du inte vill att hon gör lyft ur henne ur situationen, plocka bort föremål etc. Hota inte. Ha mycket TID....till allt .  Lästips: Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn och sig själv Jag har två pojkar. Den yngsta fyller 4 i vår och äldsta fyller snart 5. Mina blir oregerliga vid tre situationer: - Undertimulans - Pga mig - jag beter mig som en trotsig 3-åring (ofta beroende på stress eller trötthet) - Vissa tillfällen då de helt sonika jagar upp varandra och testar någon gräns tillsammans. Kan vara i samband med understimulans men måste inte vara det. Det ä r en väldans skillnad på en och två. De kan samspela sofistikerat .  

    Problemet är att hon ofta slår oss rätt så oprovocerat. Jag tror att hon många gånger gör det för att få uppmärksamhet. Dessutom så är barnen väldigt hårdhänta med varandra på den förskolan där hon går. Vet inte om det har med det att göra också. Hon slår eller puttar och sen säger hon självmant att hon ska ska säga förlåt. Ibland får jag en känsla av att hon slår för att få säga förlåt, vet inte varför.
Svar på tråden Blir TOKIG! Mina små änglar förvandlas till små monster!