Ursäkta mig?? Hur hantera?

Jag och mitt ex har en bebis tillsammans. Vår relation var turbulent och vi sårade båda varandra. Mitt ex vill inte ha någon som helst kontakt med mig. Han vill inte heller ha något umgänge med barnet. Misstänker att detta beror på att han inte vill träffa mig men säker kan jag inte vara eftersom han vägrar prata med mig. Han har också tackat nej till samarbetssamtal på familjerätten. Såklart är detta jobbigt för mig men jag hoppas fortfarande att han kommer att ändra sig och vilja ha umgänge när barnet blir lite större för då krävs det inte lika mycket kontakt mellan oss. Nu till saken. Vi sprang på varandra av en slump. Han sliter barnet ur barnvagnen och umgås med det under en kvart. Utan att ens titta på mig eller utbyta ens artighetsfraser. Sedan stoppar han tillbaks barnet och går sin väg. Minst sagt blev jag chockad. Har inte sett honom på månader. Såklart har han rätt till sitt barn precis som jag men det blir ju en jättekonstig situation. Och barnet som inte förstår mycket än blir ändå helt förvirrad. Känner väl på sig att situationen är konstig. Och hur blir det när barnet blir större och räddare för okända människor. Och när han börjar förstå mer. Hur ska man förklara för ett barn att pappa inte vill träffa det annars än om det sker av en slump?