Katten attackerade mig när sonen skrek!

Bra inställning TS!

Hade en siames som vi tyvärr fick göra oss av med då hon blev konstig och så (omplacering till nära vänner).

Har en pers/turkisk angora kvar som gärna har koll på mig och kommer rusande så fort dottern skriker ibland när jag nattar blir jag halvtokig, när dottern inte vill sova och bökar och katten klöser på dörren och skriker så att dottern i sin tur blir mer röjig när hon hör katten. Om dottern skriker om dagen så kommer hon också springades stirrandes på mig, hoppar upp till oss och nosar på min nu tiomånaders. Sen hoppar hon bort och står och stirrar tills dottern slutat skrika. Vilket hon ofta gör när jag visar vår katt som dottern älskar. Dock har de ett distansförhållande till varann. Katten vill inte bli klappad av dottern, och sen litar jag inte på att dottern helt skulle klappa fint. Några gånger har dottern fått känna, men med mig och de få tillfällena som katten faktiskt vill bli klappad. Men jag vet med mig att katten skulle kunna bita till om dottern blir för påträngande och lyckas ta tag i katten (för att säga till, inte direkt hårt, jag har själv blivit biten av vår katt, det ger inga märken, men känns). Hittills har inget hänt, men när dottern börjar gå så lär ju hon få en och annan tillsägelse om jag inte lyckas hejda dottern.

Tror att det är vanligt att katter börjar skydda barn, särskilt honkatter. Dock så vet jag att vår kargt aldrig skulle skada dottern genom att attackera, då de har sitt band. Hon skulle nog inte skada mig heller, hoppas jag, men där finns ju alltid en större risk att något liknande skulle hända i och med att hon gärna har koll på dottern och vill checka att allt är bra varje gång det skriks. Hoppas att ni hittar den bästa lösningen för er och er katt. Ni har inga föräldrar som vill bli med katt?

Skönt det inte var något fel på henne och du fick kollat upp såren.
Funderade på en sak ni har inte en liten nalle eller liknande som ni en tid kan ha vid barnet så den får doft från det, sen "ge" den till katten? Att det blir hennes och hon kanske kan "vakta" den eller så? Vet inte om det fungerar dock:)
Avlivning tycker inte jag heller är ett alternativ om du ska omplacera så säg hon ska vara ensamkatt och om där är barn så äldre barn då.

Jag har haft två hundar och två katter. Gick alldeles utomordentligt bra. Jag grät som ett barn båda gångerna jag var tvungen att ta ner kissarna.

Du kan se micro-biten som en metafor för att jag hade sett till att ta djuret av daga omedelbart. Hur det hade gått till får du själv fundera över. Det handlar om att skydda sig själv och sina nära. Men det kanske ligger närmare till hands att ta saken i egna händer för män, än för kvinnor.

Jag känner igen det du beskriver. Vår ena katt gör likadant när lillan skriker, dock inte riktigt i lika hög grad som det du beskriver utan biter och klöser mest lite lätt (men till och med det känns) i vaderna eller hälarna. Det är inte varje gång men det har hänt ett par gånger. I början blev jag med rädd men sedan slog det mig som du säger att katten tror att det är jag som gör illa lillan. Katten har aldrig gjort något mot vår dotter. 

Jag tycker det är fel att se det som att katten är aggressiv och ska avlivas, absolut inte! Katten trivs helt enkelt inte i situationen och försöker hantera den på något sätt. Vår andra katt har varit mycket ljudkänslig tidigare och jag var orolig innan lillan skulle komma men hon har vant sig riktigt bra och kan nu ligga mitt i smeten utan att bry sig när lillan kastar leksaker. Den andra katten (som attackerar mig) funderar även vi på att omplacera, inte för att vi är oroliga att hon ska attackera lillan utan för att hon uppenbarligen inte trivs i denna miljön. Hon behöver en lugnare miljö och det kan vi inte erbjuda tyvärr.... 

Kanske vänjer er katt sig (vår ena har som sagt gjort det), kanske inte, och då tror jag på en omplacering till ett lugnare hem!

Lycka till! 

Idag har hon varit betydligt lugnare och kommer till mig för att gosa, kurrar och beter sig mer som vanligt! Så hoppas det går över! Det verkar gå åt rätt håll iaf!

Då var det antagligen att hon verkligen trodde att du gjorde barnet väldigt, väldigt illa.

Jag tror inte katten försökte skydda din son, jag tror den helt enkelt fick ett rejält stresspåslag av skriket och flög på dig som en överslagshandling för att minska stressen. Mina katter kan börja bråka med varandra när mina barn skriker, och jag hade marsvin som slogs med varandra när katten var utanför buren så det var nog stress och rädsla, ett barnskrik låter ju inte helt olikt ett kattskrik. Det är nog bara att ha koll så den inte flyger på barnet om det skulle hända igen, men ju mer van katten blir med barnet destå bättre går det skulle jag tro.

Krafs: tycker ändå du uttrycker dig otroligt klantigt, speciellt i en tråd där människor älskar katter. Metafor eller inte.

Krafs: och man behöver inte döda ett liv bara för att skydda sina nära och kära. Som sagt, man kan omplacera..