Jag hatar HEN!!!

Eller en Master i paranoid schizofreni.

Ja, det låter ju inte bra, men du kan ju skaffa protes?

Du ogillar ordet av politiska skäl. Andra gillar ordet av politiska skäl.

Alla har ju samma rätt till att tycka saker.

Jag önskar bara att folk kunde vara mer öppna med vad debatten handlar om. Att debatten blir mer ärlig. För annars får vi en pseudodebatt.

Folk som t.ex. trådstartaren som kritiserar t.ex. journalister och politiska partier (som MP) för användandet av "hen" vill ju gärna hävda att det är könsneutraliteten de blir arga på. Och det argumentet håller ju som sagt inte. För alla partier och journalister använder könsneutrala ord, utan att någon upprörs.

Så om vi skall få någon vettigt debatt är det väl bättre att erkänna att ilskan som riktas mot journalister och politiker faktiskt handlar väldigt lite om ordet "hen"? Det är väl bättre att erkänna att det inte är uppfinnandet av ännu ett könsneutralt personligt pronomen som upprör? Utan att upprördheten nästan alltid egentligen har sitt ursprung i ett ogillande av feminismen. Och att detta ogillande av feminismen gör att folk läser in en massa dolda meningar så fort någon använder ordet. "Hen" har blivit blivit en symbol. En symbol som olika människor ger väldigt olika betydelser.

Det är väl ganska enkelt egentligen. Man kan väl försöka att inte låta sina förutsatta meningar påverka hur man förstår en text utan istället bara läsa det som står. Om någon inte vet könet på ett barn eller om en förälder inte vill nämna barnets kön. Är det verkligen så farligt? Bara för att en journalist eller bloggare av något skäl gillar ordet "hen" betyder inte att det är okej att vissa antifeminister läser in massa dolda agendor och klumpar ihop dem med världens alla feminister och ger dem skulden för allt dessa feminister har gjort.

Enkelt.

Om det är könsneutrala ord man retar sig på, då bör man kritisera alla sådana. Inte bara ett!

Om det är feminism man ogillar, kritisera det då! Kritisera det om folk faktiskt skriver att de tycker, inte vad du tror att de tycker.

Visst är "hen" politiskt laddat. Men det finns ju massor av politiskt laddade ord. Och om man vill förbjuda ord som faktiskt inte alls har som syfte att kränka enbart på grund av politisk laddning, då är man väl inne på en ganska farlig väg?
Att förbjuda ord enbart för att en viss politisk rörelse gillar ordet är väl på gränsen till censur?

Säger inte att du vill förbjuda ordet. Men det finns det ju de som verkar vilja?

Har du läst trollertråden där någon av fabrarna har tecknat bilden av en feministisk kvinna som vill låta sitt barn växa upp med ett spåk där alla kopplingar till män och kvinnor är avskaffade.

Där är väl svaret enkelt - hade detta varit verklighet så skulle uppfostringsmetoden ha blivit utredd av socialtjänsten och i bästa fall skulle mamman fått hjälp med sin verklighetsorientering, men nu var det ju bara en av fabrarnas fantasier.
Ditt exempel är intressant eftersom det verkar som att det finns några enstaka hen-användare som anser att hen är mer än ett komplement till han och hon.
Nu när jag funderat på ditt exempel skulle jag säga till din exempelförälder att hen inte kan linda in ett barn i skyddande ideologisk bomull. Barnet kommer ändå att möta verkligheten så det skadar inte att hen får höra mig säga hon och han om personer jag vet könet på. 

Precis, det finns massor. Och att det just är ett ord som sammankopplas med feminister som DN nu ber sina journalister att undvika, det är knappast någon slump.

Det märkligaste av allt är väl att folk reagerar på att ett politiskt parti (i det här fallet MP) har politiskt laddade ord i sitt partiprogram? Vad är annars ett partiprogram till för?

Har inte läst den tråden, men har sett liknande trådar förut. Det är väldigt svårt att debattera mot argument som inte verkar vara mycket mer än fantasier.

För det är ju så. Jag har hängt runt feminister i halva mitt liv. Och har aldrig träffat någon som försöker dölja könet helt på sitt barn. Har läst om det i tidningarna nån gång bara.  Ändå måste man som feminist bemöta denna typ av fördomar i nästan varje debatt. Och det är så synd att ju st jämlikhetsdebatten som är så viktig skall vara så enormt full av fördomar och ilska. Det är ju på gränsen till omöjligt att föra en sansad debatt. Även om man är strängt saklig och bara utgår från fakta (som t.ex. NGWP gjorde för något år sedan när hon startade en tråd om våld mot kvinnor internationellt) så blir det knappt någon debatt, utan bara en massa anklagelser om manshat och feministkonspirationer.
Det är fruktansvärt frustrerande att man inte kan diskutera varken problem i Sverige eller ännu större problem utomlands. Miljontals flickor och kvinnor misshandlas eller mördas eller våldtas eller förtrycks varje år enbart på grund av deras kön. Reagerar tidningar och folk i allmänhet på detta tillräckligt? Demonstrerar folk på gatorna? Bojkottar vi kvinnoförtryckande länder så som vi har bojkottat länder som t.ex. har förtryckt folk på grund av hudfärg?
Nej.
Istället fastnar så gott som alla som försöker debattera ämnet i försvarsställning, och lyckas inte diskutera sakfrågor utan blir istället tvungna att försöka värja sig mot alla möjliga anklagelser mot feminismen.

Skyddande ideologiskt bomull var ett väldigt snyggt begrepp! Tack! Och det är aldrig något jag rekommenderar. Botemedlet mot en upplevd "kulturell hjärntvätt" får ju aldrig bli att man själv försöker "hjärntvätta" barnen. Självklart måste barnen få se den verklighet som finns. Att låtsas som om alla använder hen hjälper ju ingen...

kan du ge något exempel på någon som mördats eller våldtagits enbart på grund av sitt kön?

Så könet hade inte en primär betydelse? Man dödade bebisar och våldtog människor på måfå? och sen råkade det bli så att den största andelen offer för dessa processer var av kvinnligt kön?

Denna tråden handlar inte om mord och våldtäkter hur mycket du än vill prata om det. 

 

Problemet är knappast att man påtalar och verkar mot att kvinnor utsätts för vidriga brott för att de är kvinnor, utan att det verkar finnas någon (mestadels outtalad) inställning att män som utsätts för sådant på något plan har sig själva att skylla eftersom gärningsmännen oftast är av manligt kön och att de således i grund och botten båda två är en del i det förtryckande patriarkatet.

Lite förenklat brukar det låta ungefär "ja, det kanske är flest män som dör i krig men det är samtidigt män som startar krigen". Som om det på något sätt skulle förringa lidandet hos stupade/sårade soldater och deras närstående att den som tvingade ut dem i kriget var en man.