Jag hatar HEN!!!

A bit of both, skulle jag tro, om man bortser från nonsensliknelser med "stenåldersjobb". 

Jag ser dock inte svenska kvinnor generellt som särskilt försynta eller rädda i dag. 

Om man nu lägger så mycket osagt bakom frågan om det är en pojke eller flicka, gör man inte det också om man frågar om barnet är handikappat?

För min del så tycker jag att både frågan om kön och frågan om handikapp är helt relevanta, eftersom jag inte lägger ngn värdering i det.

Däremot om man tycker det är helt fel att fråga om kön pga värderingar och att man pålägger barnet egenskaper pga könet, då tycker jag det är konstigt om samma sak inte skulle gälla handikapp, med andra ord att man pålägger barnet egenskaper pga handikapp.

Har inte orkat läsa hela tråden och vill bara påpeka ( som jag verkligen hoppas att ngn redan har gjort) att det finns redan ett ord som innefattar både han och hon: människa. Varför krångla till det liksom? 

Jag är av åsikten att en funktionsnedsättning först blir ett funktionshinder i relation till yttre omständigheter, t. ex ett icke-anpassat samhälle eller värderingar/inställningar till funktionsnedsättning.

Handikapp bör inte, liksom kön, utgöra ett hinder. Hur ofta har du pratat med personer med funktionsnedsättning om sådana här frågor? om du inte har det så skulle du kanske bli förvånad över att inställningen och argumenten hos många personer med funktionshinder låter väldigt lik inställningen och argumenten till det självklara att könet inte ska utgöra något hinder, med ordet könet utbytt till funktionsnedsättning naturligtvis.

Ja vi är OT. Men för att svara på frågan så handlar allt om en känsla av delaktighet. En funktionsnedsättning kan för mig utan några funktionsnedsättningar uppfattas som ett hinder, men du ska inte ta för givet att en person i rullstol känner sig funktionshindrad enbart pga att hen inte har några ben. Det tycker jag är en förolämpning mot personen i rullstol.

Jag har inte pratat om hur personen med funktionssättning känner. Eller hur?

Men det är väl jävligt viktigt i frågan? eller menar du att det är de övriga samhället som ska bestämma det?

Framför allt för att de gör andra prioriteringar i livet. Den oförklarade löneskillnaden mellan män och kvinnor ligger om jag inte missminner mig på 1,4 procent, vilket visserligen även det är för mycket men inte i närheten av de siffror man ibland ser nämnas i debatter likt denna.

Och taskigare arbetssituationer, hur definierar du det? Är inte män kraftigt överrepresenterade i arbetsplatsolyckor t.ex.? 

Pumpkinqueen: de är inga riktiga kvinnor. Riktiga kvinnor vill vara hemma. Fråga Rigmor Robèrt får du höra.