Jag hatar HEN!!!

Problemet som jag ser det är att argumentationen från vissa hen-förespråkare har ändrats över tid i den här tråden. Först var "hen" bara ett komplement som skulle berika språket och inte på något sätt utplåna eller ersätta något annat utan snarare fylla en språklig lucka. Den tanken kunde jag till och med sympatisera med.

Sen blandade någon in relevans och därifrån gick det bara utför. Plötsligt var det visst fullt tänkbart och till och med lovvärt att byta ut "han" och "hon" mot "hen" om könet inte var relevant. Vilket det, om man ser det rent krasst, inte är särskilt ofta egentligen. Det där första, att "hen" inte ska ersätta något utan bara "berika", stämmer uppenbarligen inte utan måttet genustänk (utplånande av könsroller osv) som finns i användandet av "hen" är tydligen betydligt större än vad som från början sades. 

Jag blir inte provocerad annat av än att en självutnämnd elit sitter och tycker en massa om hur man ska prata för att uppfylla deras ädla syften, dvs att motverka "cementering av könsroller".

Jag vet inte vem som "hittat på" hen, bara att ordet saknar motstycke vad beträffar politisk laddning (oavsett vad Dorian säger och jämför med). Det visar inte minst Miljöpartiets behandling av det. Problemet jag har har jag inte med könsneutralitet utan med just "hen", eftersom det blivit en symbol för det du kallar "genusmaffian". Därmed dock inte sagt att alla som använder "hen" tillhör nyss nämnda maffia.

Nej, det är genusvetenskap jag ogillar. Vidare menar jag att det är synnerligen naivt att inte se att införandet av ordet "hen" och genusvetenskap har ett samband.

Jag tror snarare att folk som argumenterar för "hen" ofta tror sig vara språkvetare.

Konstigt, jag har hört språkvetare argumentera för hen och jag har hört språkvetare argumentera emot. Så nej, ni har inte alla dem på er sida heller.

Förresten borde den där vinglas-emotikonen bannlysas.

Problemet är knappast att man påtalar och verkar mot att kvinnor utsätts för vidriga brott för att de är kvinnor, utan att det verkar finnas någon (mestadels outtalad) inställning att män som utsätts för sådant på något plan har sig själva att skylla eftersom gärningsmännen oftast är av manligt kön och att de således i grund och botten båda två är en del i det förtryckande patriarkatet.

Lite förenklat brukar det låta ungefär "ja, det kanske är flest män som dör i krig men det är samtidigt män som startar krigen". Som om det på något sätt skulle förringa lidandet hos stupade/sårade soldater och deras närstående att den som tvingade ut dem i kriget var en man.

Du läser foruminlägg som Fan läser Bibeln...

Man ska inte ignorera någonting. Jag har inte påstått något sådant. 

För att jag ser det som en genuspolitisk markering snarare än en naturlig utveckling av språket.

Nej, det fanns så vitt jag vet inga genusvetare i bakgrunden som lobbade för dessa ords införande i det svenska språket. Eller vet du något om det här som jag inte vet?