Varför upplevs ofta invandrarbarn som stökiga och ibland lite ouppfostrade på allmänna lekställen?

Jag är svensk men bor inte längre i Sverige utan i latinamerika och här i upplevs barn (och vuxna) från Europa som : stela, kalla, saknar fantasi/uppfinnigsförmåga, tråkiga... Och jag har ett par gånger fått frågan "varför ser ni alltid så himla arga ut?" 

Naturligtvis inte alla, naturligtvis inte av alla, naturligtvis inte alltid. 

Ni som säger att man får ta seden dit man kommer... Jag bor som sagt inte i Sverige och jag tänker INTE ta seden dit jag kom! Jag tänker uppfostra min dotter enligt min sed, även om jag vet att det säkert kommer skapa kulturkrocker. Jag tänker till exempel ALDRIG aga mitt barn, hur olydigt hon än kanske beter sej, även om nån här kanske tycker "nu måste hon väl ändå visa att det är allvar, ta tag i barnet och slå till på stjärten!" för att de tror (:är helt övertygade om) att det skulle hjälpa. Hellre har jag ett olydigt barn än viker under för uppfostringsmetoder jag inte tror på.

Jag undrar om jag nånsin kommer kunna ge mina barn så bra och näringsfylld diet som man äter här, särskilt dessa miljoner olika supernyttiga soppor som man äter minst en - två gånger om dan. Jag gillar soppa, egentligen, men jag börjar bli så TRÖTT på det! Och jag gillar verkligen inte att laga soppa. Jag försöker, ändå, och min man har tålamod med mig, men jag tror att de flesta härifrån skulle tycka att det var OTÄNKBART att äta soppa så sällan som vi gör. Otänkbart! Och stackars barn!!!

Min poäng är att det är svårt att ändra på det man har med sig i kultur-ryggsäcken. Svårare än vad det verkar.

Och de flesta sätt är bra sätt, på sitt sätt.  

Måste bara säga att Sverige upplevs ofta (absolut inte alltid eller av alla såklart...) som en väldigt besserwisser-kultur. "i MITT land gör vi såhär!" säger svenskar ofta.

Ja vad smart för man flyttar ju gärna så fort det finns EN grej man inte håller med om. Du verkar inte tycka som alla svenskar, du kanske borde flytta? Eller ska man bara få vara precis där man föddes... Säg gärna till om jag missuppfattat.

Jag tycker du verkar vara ett praktexempel på svensk som anser att just din kultur är överlägset bäst och att alla andra ska lyda under den.

Jag tror jag förstår bättre hur du menar, men jag är bara så trött på "om du inte gillar det kan du väl flytta" som om det vore världens enklaste grej. Nu handlar det ju inte om lagar, utan om olika syn på uppfostran. Det fattar du väl skillnaden mellan att inte vilja betala skatt, och att låta barnen springa vilt på lekplatsen!

Jag följer alla LAGAR där jag bor, men jag uppfostrar inte mina barn efter alla seder.
 

Har jag nånstans antytt att jag tycker att alla andra borde anpassa sig till mig? Jag tycker att man ska försöka acceptara alla, i så stor mån som möjligt. När ingen går emot lagen till exempel. Alltså tycker jag att det är OK att jag inte agar mitt barn där jag bor, trots att det inte är det mest accepterade går jag inte emot lagen. Jag tycker att det är tråkigt, men jag accepterar att folk här agar sina barn (här). Men jag tycker inte att det är ok att nån som flyttar till eller bor i Sverige agar sina  barn där, då det går emot lagen. Jag tycker att man ska försöka acceptera att andra har en "lösare" stil på sin barnuppfostran, så länge det inte går emot lagen. 

Klart att lagarna grundar sig i normer, men det finns ju nån anledning till att vi gör skillnad! Bryta mot normer är och borde vara mer eller mindre acceperat, bryta mot lagen är inte accepterat.

Kultur, normer...