Kapson och stång?

Generellt sett så är de klassiskt inspirerade ryttarna kända för att inte 'rida med handen' och stångtygeln brukar hänga bra mkt mer än vad den gör i handen på en vanligt skolad msv-ryttare, men givetvis så finns det ju de som gör fel! Jag hade följt med och tittat ifall jag varit du, och är tränaren skicklig och medryttaren lyhörd så hade jag nog inte varit särskilt orolig...

Om medryttaren på allvar är intresserad av att träna akademiskt så bör nog du som hästägare läsa på så att du är införstådd med konceptet! Vidare boktips är Bent Branderups böcker 'Akademisk ridkonst' och 'Ridning på kandar' (vilket är den lite felöversättning av titeln då boken snarare handlar att som slutprodukt rida med enhandsfattning på bara stången), han beskriver väl utbildningsgången och syftet med kapsonen, kapson + stång och slutligen den blanka stången.

Jag har ridit för många olika klassiska dressyrtränare (däribland Bent själv) och jag tycker att konceptet är oerhört logiskt och det passar mig och min häst mycket bra! Numera rider jag lite blandat, men det klassiska ligger alltid i botten. Jag rider t ex aldrig en sluta för att göra en snygg sluta så att jag kan få 7:or och 8:or av en tävlingsdomare, utan jag rider en sluta för att skola det ena bakbenet att bära mera vikt. Detta som ett led i att komma till den rakställda piaffen (och om intresset hade funnits vidare till levad sedan skolor ovan mark...).

PS - TS jag blev förstås lite nyfiken på vilken tränare din medryttare rider för, kan du inte droppa initialerna så kanske jag kan räkna ut det..?

Ja precis! Det tog ett bra tag innan jag insåg att jag inte är särdeles dressyrtävlingintresserad (dvs behövar välja bett enligt TR) och sedan ytterligare en tid innan jag insåg att det optimala för alla hästar faktiskt inte är ett tvådelat tränsbett... Jag rider numera på ett portugisiskt bett som fungerar som en pelhamstång (oledad förstås!) med två tyglar. Min häst har en rätt liten mun och låg gom, så hon vill ha så lite och så rakt som möjligt i munnen. Förmodligen hade ett rakt tränsbett (som verkar ha blivit väldigt vanligt?) fungerat bra på henne också.

Min fru som har en gammal travare har sedan länge fått skippa tränsbettet. Tränsbett ska man lägga sig på och springa fort fort sa hennes häst :) Hon rid istället på en nätt och fin ridkapson + ett stångbett med en 3 + 1-fattning (kapsontygeln i bägge händer och stångtygeln i ena handen) och hästen trivs kalas på det!Låter ju lovande! Och som sagt ovan så ska man enligt den akademiska skolan ha en väldigt lätt hand på stången, när den inte används så ska den hänga lös. Jag tycker ofta att man ser ryttare skolad enligt den ''vanliga' dressyren rida med ett konstant lätt tryck på stången, och ofta med en ganska lös kedja så att bettet slår igenom.

Bra att du är rädd om din häst :) Jag har ett stort kontrollbehov och att sätta ut en annons efter medryttare som jag fick göra i höstas var svettigt :/ Hade tur och fick tag på en go och försiktig tjej :) Men hispade ändå till när hon skulle iväg med min häst och lånade en kompis släp istället för att använda vårt. Medryttaren fick per telefon bedyra att det inte fanns några vassa kanter eller annat knasigt med släpet (som typ var sprillans nytt visade det sig) innan hon fick lasta...