Arabiska - ett farligt språk?

Kryssade i "övrigt" därför att mitt barn redan KAN arabiska (eller snarare tunisiska) precis som jag!

Det är skrämmande vilken attityd folk har mot araber. Tänk om denna tråd hade hetat: "Hebreiska - ett farligt språk?" Hus i helvetet hade det tagit då!

Instämmer!
Inte för att jag är antisemitist, men för att jag upplever att Araberna blir snart lika förföljda som judarna var. 
 

Jag var tvungen att googla. Har aldrig under mina 34 år hört att det fanns något som hette så, antisionism. (Trots att jag tycker mig vara ganska allmänbildad och politiskt engagerad. Nåja, det är ju helt oviktigt, Men alltid kul att lära sig något nytt.)

Min man, som är arab och även muslim, är helt klart antisionist. Min mor som är praktiserande kristen (Pingstvän) är sionist (antar jag att motsatsen heter). Men ingen av dem är antisemit.
Själv tycker/tror jag att konflikten aldrig kommer att lösas och att den är orättvis för att Israel har så mycket mer resurser. Försökte förklara för min mor att det är fel av Israel att bomba Gaza som i praktiken inte är annat än ett fängelse, vilket hon inte höll med om. "De kan ju krypa ut genom tunnlarna om de vill".

Nu hamnade vi OT, men det är smällar man får ta.

För det första är språk aldrig farligt utan alltid en tillgång. Att sedan Arabiskan är mer utspridd i världen jämför med våra nordiska länder förklarar att man givetvis har större nytta av Arabiskan ute i världen.

När ni pratar om "Rinkebysvenskan" som jag fattar som den "slang" invandrar ungdomar använder ? Eller andra brytningar överhuvudtaget kan jag säga att det beror först och främst på individen förstås, som ni alla vet har man olika lätt för att lära sig nya språk.  
Men mycket beror så klart på segregeringen och SFI (Svenska för invandrare)

Jag kan som exempel jämföra min man med syrrans man.
Min man har aldrig gått på SFI (av olika anledningar) medans syrrans karl gått flera år. De har varit ungefär lika länge i Sverige men min man har knappt någon brytning alls, för han har lärt sig svenska av mig och de få svenska kompisar han har. Syrrans karl kan jag knappt förstå, och då är jag ändå ganka "van" att prata med invandrare!
Min man stavar som en kratta, man får skratta åt hans ihopknåpande av "sch-ljuden", många roliga bokstavskombinationer kan jag säga! Syrrans karl stavar felfritt däremot.
Men gissa vem Arbetsförmedlingen föredrar? Jo, han med papper på att han kan svenska, fastän man inte förstår vad han säger!
Så kan det se ut i på arbetsmarknaden i Sverige i dag.