Ni som haft bruna flytningar i tidig graviditet

Jag vet inte om du menade mig, men jag tackar ändå! Behöver lite tummhållning just nu känns det som.

Vad härligt att det gått bra!

Idag var vi o fick se lilla liten.
Den hade hicka o vevade glatt på armarna :)

De gjorde både gynundersökning, vul o ett ul. Mini ser ut precis som den ska :)
Blödningen va inget att oroa sig över.
Nu siktar vi bara framåt o hoppas de snart blir bättre!

3:e dan jag fortfarande har blödingar men kk säger fortfarande att jag skall avvakta. Suck. Man blir ju så orolig trots att vi gjorde UL som såg fint ut. Ni andra som har blött, sa läkarna att ni skulle vila, ta det lugnt eller vara stilla? Börjar fundera om det blir bättre av att sjukskriva sig o bara ligga i sängen...

De sa ja inte hade någon anledning att sjukskrivas.

Jobbar på fabrik så tillbaka till slitet imon...

Graviditet nr 1 slutade i ma i vecka 16. Graviditet två hade jag bruna flytningar under de 15 första veckorna. Sonen föddes på BF +10. Graviditet nr 3 hade jag bruna/röda flytningar från och till under hela graviditeten. Dottern föddes BF -12.

Tror ja gör bäst i att lämna denna tråd. Beklagar verkligen till alla som råkat ut för sent ma men att läsa om de gör mig bara nojjig. Bättre jag bara tar de lugnt o litar på att allt e ok som de sa idag :)

Du ska bara veta att det är fullt friskt att reagera känslomässigt, särskilt när du har dåliga erfarenheter sedan tidigare. Kroppen minns och själen minns... självklart att rädslan är stor för att mista igen om man gått igenom det förut. Det visar mer på att du har kontakt med ditt känsloliv, tänker jag.

Förra våren var jag gravid och fick bruna flytningar som sedan slutade i missfall. Jag hade nåden att bli gravid igen snabbt efteråt, och även den gången hade jag bruna flytningar. Jag minns än idag rädslan när de kom. Alla sa till mig att " det är normalt och många kvinnor har vanliga mensblödningar under graviditeten", men det spelade ingen roll vad de sa; i min värld kände jag igen tecknen och tänkte att det bara kan betyda en sak. Tänkte att det inte kunde gå bra. Jag kunde inte slappna av och släppa rädslan förrän jag hade gjort ett VUL och själv fått se att hjärtat slog. Hursomhelst gick allt bra och nu är tösabiten 4 månader gammal. Nu vet jag också att det är vanligt och att det KAN gå bra och säger till dig det alla sa till mig. Men jag vet att det förmodligen inte är till någon tröst. När man vet vad som kan hända så finns rädslan där i vilket fall. Ta hand om dig och hoppas, hoppas, hoppas att allt går bra! 

Svider att läsa om sånna kommentarer som hasselböts.. Själv har jag under 2år försökt bli gravid. Ett tidigt mf efter ett halv år, då blödde jag plötsligt och rikligt, som en mens. Andra gången lite mer än ett år senare, bruna flytningar i ca en v en massa samtal där de sa de va ok, va brösten dessutom ömma än var de säkert inget eftersom de avtar direkt med ett mf sa de. Så på ca7e dagen med bruna flytningar blev de rikliga blödningar och på akuten konstaterades mitt andra tidiga mf. Brösten va ömma över en v efter de och de kändes som om alla som sagt de va ok ljugit för mig. Nu är jag gravid ogen, i tisdag på tidigt UL där de såg något litet men inga säkra besked kunde ges så tidigt, inget hjärta slog. Nu efter toa besök va de lite brunt och jag har svårt att va lugn över de... Avbokat min tid hoss kuraton som jag skulle prata med efter som jag har fått depresson efter två mf och långt kämpande. Avboka pga feghet och att jag vart borta så mkt från jobbet med alla läkar besök och då jag mått för dåligt. De är inte fel av mig att bli gravid igen!! Tror de är min väg ut ur depressonen, den dag jag får krama mitt barn!! Hasselnöt, jag har inga trevliga ord till dig. Men som sagt, vem är du som kan med att kommentera så?!

Det här är kanske en gammal tråd, men den känns ändå väldigt aktuell. Mycket av det som skrivits här skulle jag själv kunnat ha skrivit. Maren, du satte verkligen ord på exakt det jag känner. Jag tror att själen minns.

Har haft ett MA i v.10 (avstannat i v.6+3). Den upplevelsen och den känslan av hur lurad man kände sig av kroppen går inte att beskriva. Det startade med bruna skräpiga flytningar samt att jag hade känt att vissa symptom avtagit en vecka innan jag fick tiden på gyn. Jag har aldrig haft mycket symptom i mina två tidigare graviditeter som jag hade när jag var 23 och 25.

Är i v.5+3 nu och har precis fått ljusbrunt skräp på pappret när jag torkar mig. Den reaktion som jag fick trodde jag aldrig att jag skulle få. Jag har dessutom under hela tiden jag vetat att jag testat positivt på mina tester, inte vågat tro att det ska gå vägen. Jag har inte känt någon glädje utan bara rädsla. Så nu känns det som att jag är tillbaka med samma symptom som när jag fick mitt MA, bruna skräpiga flytningar.

Därför har jag surfat runt lite för att läsa om hur andra haft det. Nu är detta mycket tidigare än förra gången jag blev gravid, men för mig är brunt förknippat med missfall. För 6 dagar sedan fick jag en liten klarröd blödning, inte mer än en stor droppe. Det kom inget mer från det. Hade även lite brunt efter det, men det avtog nästa dag.

Har även lite molvärk i tjejmagen samt svanken, så allt känns lite hopplöst nu.

Finns det fler som går igenom samma som mig nu eller finns det fler som har liknande erfarenheter?? 
Väcker som sagt en lite gammal tråd, men hoppas på lite fler erfarenheter.

TS... hur har det gått för dig??? 

Jag hoppar in i denna gamla tråd jag med. Hur gick det för ts? Jag har haft bruna flytningar, väldigt lite, men känner mig väldigt gravid och även orolig..

Jag kastar mig in i denna tråden också!

Min första graviditet.

är i vecka 5 (4+4). Fick reda på att jag var gravid den 1/8!! Vilket var igår!!

Jag har nu ikväll fått ljusbruna flytningar. har ej hunnit ta kontakt med mvc ännu då jag fick reda på det på kvällen, tar kontakt så fort jag kan på måndag. 

Är detta något jag ska oroa mig för?

Har typiska gravidsymptomer som Blod/järnsmak i munnen, ökad salivproduktion, "mensvärk", väldigt trött, behöver gå på toa ofta, dock inget illamående, har ingen aptit. 

 

Hjälp ?

Vet att tråden är gammal men försöker ändå. Jag har bruna flytningar, varför får man de? Ok om de är genomskinlig men brun? Är inte de typ gammalt blod?

Hej, jag har nyligen fått reda på min graviditet och är i vecka 4-5, (vet inte EXAKT än).

När jag torkar mig så blir det brunt mestadels tunt brunt som bara är när jag torkar mig ibland & idag hade jag & min sambo sex & då kom det sånt där brunt också.

Har läst på denna sida att fler haft så och att det brukar vara ofarligt men blir nojjig ändå.

Snälla någon som kan hjälpa mig?

Hej! 

Ni som skrivit i december-februari. Hur gick det för er?
Jag är i vecka 5 (4+4) och har pyttelite ljusbruna flytningar på trosorna men inte när jag torkar mig.
Undrar verkligen varför och blir så orolig😪 
Tacksam för svar!