Någon mer med BF i Juni som vill följas åt de sista månaderna?

Ja jisses, trots att man varit med om tre barn förut så är minnet dåligt men om jag inte minns fel så är det från när barnet föds, alltså när man börjar att vara borta ifrån jobbet så om han inte anmäler dagarna förrän efter ett par dagar t.ex när man kommit hem från sjukhuset så får han gå tillbaka i tiden och fylla i när barnet föddes. Jag tror att det är så iallafall eller ja, vi har gjort så.

Mitt humör är också helt uppåt väggarna, tror att jag vissa dagar drabbas av gravidietsdeprission för jag har inte lust med någonting, kan ligga och böla och stirra in i väggen. Har en massa mardrömmar också drömmer om dödsfall, gamla ex som beter sig hemskt emot mig, att sambon lämnar mig osv. Vaknade en natt efter en fruktansvärd dröm och kunde imte sluta gråta. Hormonerna och alla tankar, känslor fullkomligen svämmar över och jag vill ingenting hellre än att bli mig själv igen och vara glad och lycklig och slippa alla hemskheter. Jag tror dock att mycket beror på att jag har för mycket fritid just nu när jag går hemma och jag hinner tänka på alla negativa saker som man varit med om i sitt liv.

Bm var på och gnällde på mig om att jag borde upprätta en psykologkontakt i och med att jag drabbades av lite deprission efter förra barnet i typ 2-3 veckor men jag är inte ett dugg intresserad av det. Visst så förstår jag att det är deras skyldighet på ett sätt att se och ingripa om dem misstänker att det kan upprepa sig men det är väl inte meningen att jag ska behöva gå omkring och ha ont i magen och känna mig tvingad att prata med en psykolog? Dessutom så vet jag vad deprissionen berodde på och det hade med mitt ex att göra och våran separation, graviditeten var bara den stora utlösnade faktorn. För er som inte fattat eller om jag inte skrivit det tidigare så är detta min nuvarande sambos första barn och jag har tre sedan innan.

Ojdå, det var inte meningen att jag skulle babbla på om det här, det bara blev så.

Men lilla vännen, varför är du så rädd för förlossningen, du har ju gjort det förr? Visst kan jag också bli lite nervös emellanåt men jag vet att det kommer att släppa när det väl är dags och jag ser faktiskt fram emot att se hur allt fortlöper denna gången.

Jag har det ju bra nu ja så därför blir jag så irriterad över detta tjat, var nära att hugga till rejält emot henne sist jag var där men behöll lugnet. Räcker det inte med att jag vet att det finns folk att prata med om det skulle behövas liksom, måste man gå på som om det kommer att hända igen och kontakta folk på förhand? Grr, jag blir så irriterad och har pratat med både sambo och föräldrar och dem anser inte att jag får ut någonting genom att gå och prata med en psykolog utan då finns dem där för mig och dem vet ju vad den tidigare svackan berodde på och om jag ska prata med en främling (som dessutom är man) så blir jag tvungen att dra upp gamla saker som handlade om mitt ex och det har jag inte det minsta lust med.

Jag är lite nyfiken på mitt magmått också men ska inte dit förrän om typ två veckor så får väl se då, har varit 36-37 cm på slutet med de andra och magen har växt mycket sedan jag var där sist i vecka 30-31 då det låg på 30 cm.
Åhh, så kul med en flicka till, triss i prinsessor som du skriver.

Jag ligger mitt emellan mittersta och översta strecket. Imorgon går jag in i vecka 34 och jag tror att mitt nästa bm-besök var den 26/4 så jag hinner nog växa lite till tills dess.

Min yngsta dotter kallar mig tjockis-mamma, det är liksom mitt nya nick nu för tiden, inte "mamma" utan bara "tjockis-mamma".
Fick frågan av damen i affären nu nyss när det var dags och hon tyckte nog att min mage såg liten ut för hon höjde på ögonbrynen och såg förvånad ut när jag sa att det bara var 7 veckor kvar. Jag som själv tycker att jag fått en ganska så stor mage nu men men, jag är ju lång så andra uppfattar kanske inte den som lika stor som jag själv. Vissa får ju gigantiska magar men någon sådan har jag aldrig fått men det ska man kanske vara glad för eftersom magen försvinner ganska snabbt sen.

Ja det är ju så olika hur man ser ut, jag är ju nästan 1,80 m så mina bebisar får ju ganska gott om plats på längden men jag följer ju ändå sf-kurvan.

Hahaha, dem kan vara för goa de små.

Igår var jag konstant trött och sov ett par timmar på dagen men sen när jag skulle lägga mig på kvällen så blev det tvärstopp, trots att jag var så trött så kunde jag inte slappna av och somna. Såklart så vaknade den lille och låg och sprallade för fullt och jag fick halsbränna, sammandragningar oh var uppe och kissade fyra gånger och spydde galla innan jag till slut efter mycket om och men hittade en hyffsat skön sovställning. Fy fasiken så jobbigt det var. Känner nu att jag hade behövt några timmars sömn till inatt så det får väl bli en powernap här sen, hade tänkt att pallra mig iväg och handla lite också och se om jag hittar några fler amningstoppar för nu börjar det ju att närma sig med stormsteg. Vecka 34 idag.

Några tips på middagsmat inför helgen för här står det helt still??