Någon mer med BF i Juni som vill följas åt de sista månaderna?

Det är bra här med och det trycker åt alla håll och kanter. Längtar som en tok, är hopplöst trött på att vara gravid. 1,5-2,5 månad kvar men jag hoppas att jag slipper gå över, slapp det åtminstonne sist.

Satt och läste igenom min dagbok och min Äl var ju för tusan redan den 8-9/9 och sen plussade jag den 24/9 så tidpunkten som jag fick efter Ul:et känns helt fel då jag skulle ha blivit gravid omkring den 16/9, sen plussat den 24/9 och ha bf den 7/6. Bf borde vara omkring månadsskiftet dvs den 31/5-1/6 så just nu känns det bara helt fel när jag går efter det datum som Ul:et gav mig. När jag var hos bm senast så ställde hon sig också lite frågande och förstod att jag var skeptisk till datumet och så fick jag åter igen bekräftat att Ul:et är inte 100% utan det kan ju skilja två veckor åt både ena och andra hållet även vad gäller Ul-datumet.  Så nu räknar jag efter mitt eget datum för egen del så då är jag i vecka 32 nu (31+4 idag). Sorry om jag har skrivit detta tidigare, minns inte.

Haha eller så är det så att han gillar det. Det lär du ju få se sen när han är ute.
Ja eller hur blir man förvånad men som sagt, mitt datum kan omöjligt stämma eftersom jag vet när jag hade Äl.

Min mage har sjunkit jättemycket redan, detta är mitt fjärde barn och jag är i vecka 32, tidigt tycker jag med tanke på att bebben inte  ligger med huvudet fixerat i bäckenet hela tiden utan ibland kommer upp och lägger sig med huvudet snett neråt istället. Min 3:a la sig i bäckenet i vecka 30 och de två första i vecka 35-36. Minns dock inte hur pass tidigt som magen sjönk med dem?

Jag var hos bm för en vecka sedan och fick nästa tid en månad framåt så i vecka 35 nästa gång och därefter blir det väl varannan vecka eller hur långt man nu hinner.

Ja min 3:a fixerade ju sig när det var 2,5 månad kvar så visst borde 3 månader vara fullt möjligt.

Min bebis har legat med huvudet i bäckenet sedan lunch igår och jag trodde nästan att nu fixerade han sig men nää... Nu alldeles nyss så krånglade han sig upp igen och ligger nu med huvudet snett neråt. Jäkla busunge! Går in i vecka 33 imorgon eller fredag, tiden går fort och om några veckor ska jag börja ta i för att försöka pusha på honom att komma ut lite tidigare, inte för att jag tror att jag kan påverka det men det känns ändå bra att få försöka.

Vad skönt att dina värden var bra och kul med en liten bonuskoll.

Hehe... Har du några bra tips så får du hemskt gärna dela med dig.

Mina graviditeter med döttrarna var identiska, mådde apdåligt oh spydde upp allt med dem. Förra sonen och denna sonen är också lika. Mådde jätteilla upp till vecka 13 och därefter var det lite från och till efter vecka 20 och enormt myket halsbränna om kvällarna vilket resulterar i att jag kräker om kvällarna ibland. Åkte på en enorm trötthet bortsett från den i början i under några veckor i mitten av graviditeten. Denna graviditeten känner jag dock av mer foglossning än vad jag har haft förut men ändå är det inte jättemycket. Känner mig hyffsat pigg och utvilad nu mot slutet.

Haha, det låter som en bra/trevlig dag. Ja, alla de knepen har jag också tagit till förut. Jag åt två färska ananaser när jag väntade förra sonen och mådde så dåligt av det att jag inte klarade av att äta det under väldigt lång tid därefter. Han föddes drygt en vecka därpå på bf-1 så tror inte att det var just ananasen som satte igång det?
Massera bröstvårtorna i samband med sex kan ju leda till en massa sammandragningar om man har tur så det får bli extra mycket av den varan om en månads tid. Får bli dagliga långpromenader också. Tyvärr så är jag tveksam till om jag kommer att föda tidigare för barnen brukar trivas bra i min mage men som sagt, det skadar inte att försöka, man har ju inte så mycket annat för sig ändå. Vad bra det hade varit om det fanns ett sätt som verkligen var välbeprövat och fungerade.

Jag tåler inte för mycket vitlök tyvärr, får extremt ont i magen och det är kanske inte så trevligt om man skulle få värkar då också.

Idag är jag bara så  sjukt trött på att vara gravid och de äldre barnen har varit fullkomligen helt hopplösa hela förmiddagen. Ja menar, det är väl helt normalt att vakna kl 6 och börja att slåss med sina syskon när man är ledig!? Tack och lov så blev det äntligen lite lugn och ro när dem bestämde sig för att gå ut efter lunch så nu är det lugn i huset men jag hör hur dem tjoar ute på lekplatsen genom det öppna fönstret. Herregud, vissa dagar vill man bara kunna snabbspola förbi.:-P

Inatt födde en bekant en liten grabb och för en månad sedan var det en annan bekant som fick barn, känns som att jag är ensam om att gå och vänta på den här lille nu medans dem har fullt upp med sina småttingar. Det var ju så kul att kunna prata med dem och vänta tillsammans och trots att jag är jätteglad för deras skull så känns det ändå jobbigt nu, ensamt och seegt.:-P Suck, det är en sån där jobbig dag idag.