Någon mer med BF i Juni som vill följas åt de sista månaderna?

Jag tycker inte att jag har haft så farligt mycket cravings denna graviditeten faktiskt. Ett tag var jag lite smått tokig i citron på mat då alltså och i vatten och sen var det sushi under några veckor men i övrigt kan jag inte komma på att det har varit något speciellt??

Ska också på föräldrakurs (fast den börjar inte förrän om 3 veckor) trots att jag inte behöver det själv utan det är mest för mannens skull då detta är hans första barn och så var han lite nyfiken på vad det är för andra par som väntar barn i närheten av oss. Var ett planerat besök på förlossningen inbokat där med som vi vill gå på då vi flyttat till nya stad och det innebär nytt sjukhus.

Nu är bm-besöket avklarat, sf-mått 30 idag och allt såg fint ut.

Min bm ställer sig dock lite frågande till mitt bf-datum liksom jag själv då det verkar en aning konstigt att jag ska ha plussat 8 dagar efter Äl enligt Ul:et när jag aldrig tidigare plussat förrän ett par dagar efter BIM och jag har varit gravid ett antal gånger och borde känna min kropp väl vid det här laget. Dessutom vet jag ju när jag hade min Äl, den både syns och känns i form av mycket segt slem och svullnad och ömhet, därefter har det inte funnits någonting av den varan.
Vi tror båda att bf ligger någonstans kring den 1-2 juni så nästan en vecka tidigare alltså och hon sa även att Ul:en är inte hundra procentiga men är ju det datumet som man går efter.

Hej allihop!

Hoppas att ni mår bra idag i det fina vädret som åtminstonne vi har här på västkusten.
Jag kan knappt fatta att det snart är april och nästa vecka är det påsklov? Tiden går hiskerligt fort nu känner jag och för att det ska gå ännu fortare har vi nu bestämt att det ska renoveras lite här hemma under våren så det ser jag verkligen fram emot.

Nu börjar allt fler människor att fråga om det är dags snart, dem tycker väl att magen är stor och då är det ändå två månader kvar. Två månader låter kanske länge men 60 dagar avklaras snabbt med tanke på de 220 som man redan lagt bakom sig.

Äsch, egentligen så ska man bara strunta i alla kommentarer men man kan liksom inte rå för att en del biter sig fast.
Min sambos pappa t.ex kommenterar jämt och ständigt mig mage, typ "hur många är det där inne egentligen?" eller "oj, vad du har blivit stor". Bara för att sambons mamma är pyttig och smal som en sticka och säkerligen hade minimal kula även som höggravid så betyder inte det att alla har det så. Jag är nästan 1,80 lång, med mina 11 kg i viktuppgång verkar det mesta hittills ha lagt sig runt midjan så då är det kanske klart att jag ser större ut, hela jag är ju större. Kan tillägga att "svärfar" är världens mest underbara i vanliga fall och är väldigt glad över barnbarnet som ska anlända.
Likaså nagel-tjejen jag går hos en gång i månaden kommenterade att nu hade magen minsann blivit stor och sjunkit mycket vilket den förvisso gjort och när jag var hos henne för en vecka sedan och vi var färdiga så sa hon att det är nog bäst att jag ringer när jag vill fixa naglarna igen för nu vet man ju aldrig... Då hade jag typ 10 veckor kvar, grr och jag har vid flera tillfällen ändå berättat när jag är beräknad att föda. Hon kommer att få träffa mig både en och två gånger till kan jag lova men nu känns det ju samtidigt nästan pinsamt att gå dit efter att hon har sagt sådär, man känner ju sig nästan som ett freak ju.:-P
Sen så gör ju inte hormonerna saker och ting bättre heller, känns som att de kom i dubbel upplaga till mig denna gången och det krävs inte mycket för att man ska deppa ihop fullständigt.

Nä, nu ska jag ta tag i den här dagen och göra någonting vettigt innan barnen invaderar på nytt.
Ha en bra dag alla i det underbara vädret.

Usch vad jobbigt med allt flängande men det är ju för en god sak så det är bara att bita ihop hur tråkigt det än är.
Jag hade mycket onda sammandragningar tidigare i denna graviditeten så då fick jag tappen kollad men den var opåverkad. Nu sedan 1,5 månad ungefär är det mest bara "vanliga" sammandragningar och någon enstaka som gör lite ont emellanåt bara.

Jag tror inte att bebisen tar någon skada egentligen men det är klart att man tänker så. Vilken vecka är du i nu?

Usch, fy vad trist! Krya på dig!

Mitt imunförsvar är helt kass när jag är gravid, är typ konstant förkyld och åker på allt möjligt skräp. Den här graviditeten blev jag förkyld en månad efter att jag plussat och det är först nu som det känns som att den börjar att gå över men jag är fortfarande lite snuvig/täppt så helt bra är jag inte än.

Ja man håller tummarna för att det är på bättringsväg nu. Min lille ligger med huvudet nere nu och har gjort så i några dagar nu och redan innan jag själv reflekterade över det så fick jag kommentarer ifrån flera håll att magen sjunkit så det är lite kul.

Jag är i vecka 31 och har gått upp 11 kg hittills.Med de andra barnen har jag gått upp 15-16 kg och jag hoppas att det inte blir mer denna gången. Den senaste månaden har jag dock bara gått upp ca 0,5 kg så jag la på mig allt innan vecka 25-26.

Jag som är omföderska känner det lätt numera med första barnet var jag jätterädd för att trycka och känna på magen och bebisen. Lägg dig på rygg, ta ett djupt andetag och andas ut samtidigt som du placerar en hand på varje sida innanför höfterna och trycker ganska djupt och inåt, svårt att förklara. Om bebisen ligger med huvudet neråt så borde du känna huvudet där då.
Ett annat tecken är att magen sjunker när bebisen lagt sig till rätta och det kan kännas/känns som en tyngd nertill.

Ja, tiden går sjukt fort! Beroende på vilket datum jag går på så är jag nu antingen i vecka 31 imorgon alt. vecka 32 på söndag så det är inte långt kvar nu.