Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Men innan man kommit upp till frikort så betalar soc för medicin samt läkarvård. 

Många verkar ha missat att soc betalar faktiskt ut mer än bara hyra och riksnormen, dessa saker betalar de också ut:

Andra saker räknas efter faktisk, skälig kostnad

Övrigt ekonomiskt bistånd, som inte ingår i riksnormen är kostnader som: 
- Boendekostnad 
- Hushållsel 
- Hemförsäkring 
- Arbetsresor 
- Avgift för medlemskap i A-kassa och fackförening

 

Andra kostnader

Ibland har du andra kostnader som är nödvändiga för att ha en skälig levnadsnivå. Ta med dessa kostnader vid ansökan Detta gäller till exempel kostnader som: 
- Läkarvård 
- Medicin 
- Akut tandvård 
- Glasögon 
- Begravning 

 
Så dessa 3840 som är en del av riksnormen är tänkt att gå till mat, bredband, nöje, kläder.  

Det här är det klokaste och mest insiktsfull jag läst i den här tråden.

ÖHT är detta en raritet på FL.

och de kommer nog alltid existera, de som är sämre än andra på ett eller annat sätt eller inte passar in.  som det är nu beror det oftast inte på systemet men på föräldrarna, vad kan man göra åt det? ger man föräldrar mer bidrag förvinner det ändå åt fel hål

Tycker att många i den här tråden har skuldbelagt fattiga, inte tyckt att hjälp är direkt nödvändig... ser folk skriva att de inte tänker hjälpa folk som inte haft vett att ta hand om sig själva, och den människosynen skrämmer mig!

Håller med dig om att man klarar sig, precis som de flesta har räknat ut överlever man, men i mina ögon handlar det om så mycket mer än det. Att inte kunna unna sig något extra någon enda gång, och att behöva vända på varje krona, är slitsamt för en människa. Extra slitsamt blir det naturligtivs om hon inte kan räkna med hjälp från någon familj eller vän - och det finns många som inte kan det (gäller dock inte studenter som lever på CSN men vet att OM det krisar så kan familjen betala hyran.) På lång sikt blir detta ett liv utan trygghet, utan möjlighet att planera och fruktansvärt stressfyllt... något som faktiskt borde ligga i samhällets intresse att undvika, eftersom det riskerar att leda till psykisk ohälsa och därmed vård - som ju mestadels bekostas av samhället 

så du har inga vänner,grannar eller föräldrar? stackar dig.....

Men vem vänder de fattiga ryggen, det jag och många tycker är att vi i Sverige har det bra och de fattiga är egentligen inte så fattiga. Av for man hyran, elen, hemförsäkring, fackavgift, medicin, läkarvård betald, utöver detta får man också ca 3800kr som kan gå till mat/kläder/nöje/bredband/mobil. Jag tycker faktiskt man klarar sig hyfsad på dessa pengar, jag levde nämligen själv på soc och kunde spara undan minst 1000kr månaden. 

Jo alla har körkort. Verkligen.
Tror du på det själv eller????

Till alla er som inte kan få hjälp med flytten!
Har ni inga vänner? I så fall varför? Kanske dags att fundera lite "inga pengar, inga vänner". Kan det vara så att ni kräver så pass mycket mer än ni ger så det har tagit stopp från alla håll? 

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att alla som tar lån, inklusive bolån, tar sig vatten över huvudet. Och hur många är det inte som röker eller dricker alkohol fast de skulle behöva lägga de pengarna på nyttigheter i stället. Nyttigheter som de annars inte har råd med? Det kan vara så basala saker som en tvål eller huvudvärkstabletter.
För vissa är en speciell vara eller en tjänst något hon eller han prioriterar.
Du köper saker som jag aldrig ens skulle fundera på och jag köper sådant som du inte begriper dig på. Alla prioriterar olika och behöver olika saker för sina behov.
Vem ska avgöra vad som är nödvändigt och inte när det kommer till konsumtion? Och vem ska avgöra vem som har råd och inte?

Som barn fick jag månadspeng. Jag lärde mig att hushålla med den. Så småningom fick jag små inkomster under feriejobben. Det var stora summor för mig. Som jag kunde använda som jag ville. Jag finansierade resor och klädinköp, månadskort på SL och presentinköp, godis och "Hennes" veckotidning  med mina inkomster och månadspengen.

Många barn har aldrig en fast intäkt i sina unga liv. Det kan nog vara pedagogiskt riktigt att låta ganska unga individer få lära sig ekonomisk hushållning. Men aldrig att jag skulle fördöma en person som köper en Rolex för att jag själv inte kan tänka mig det. Är det så att han eller hon måste dras med sviterna av sina inköp, är det ju upp till den berörde att stå för det.
Det är varken du eller någon annan som ska tillrättavisa den vuxne som förköper sig. Den som är med i Lyxfällan har frivilligt gått med på fullständig insyn och rannsakning. Och troligen kommer vederbörande att göra något åt sina problem efter att hon eller han varit utsatt för allmän uthängning.

För övrigt finns det hur många företag och privatpersoner som helst som går i konkurs. Även en företagskonkurs beror på att man inte sett över sitt eget hus tillräckligt.
Man måste vara medveten om att ekonomiskt sinne inte är något absolut. Skulle det vara det skulle vi inte ha en allmän marknad med efterfrågan och tillgång, utan en som ser ut mer som i Ryssland för 30 år sedan. Vill man diskutera ekonomi kan man hålla på i evigheter. Något som är rätt för dig är inte rätt för en annan.

Tycker att många i den här tråden har skuldbelagt fattiga, inte tyckt att hjälp är direkt nödvändig... ser folk skriva att de inte tänker hjälpa folk som inte haft vett att ta hand om sig själva, och den människosynen skrämmer mig!

Håller med dig om att man klarar sig, precis som de flesta har räknat ut överlever man, men i mina ögon handlar det om så mycket mer än det. Att inte kunna unna sig något extra någon enda gång, och att behöva vända på varje krona, är slitsamt för en människa. Extra slitsamt blir det naturligtivs om hon inte kan räkna med hjälp från någon familj eller vän - och det finns många som inte kan det (gäller dock inte studenter som lever på CSN men vet att OM det krisar så kan familjen betala hyran.) På lång sikt blir detta ett liv utan trygghet, utan möjlighet att planera och fruktansvärt stressfyllt... något som faktiskt borde ligga i samhällets intresse att undvika, eftersom det riskerar att leda till psykisk ohälsa och därmed vård - som ju mestadels bekostas av samhället