Helt ledig eller jobba lite under mammaledigheten?

Jag har börjat jobba när båda barnen varit 4 månader :)

Nu med sonen. Han föddes i mars 2011.

Jobbade en dag i juli.
2 dagar i augusti.
4 dagar i september och oktober.
2 dagar i november.
10 dagar i december. 

Ja lite drygt :) Har passat utmärkt för mig. dock har jag arbetat på helgen då när min sambo varit ledig.

Själv har jag tyckt det varit skönt att få komma iväg på jobb.              

jag ska ha barn i juni. och planerar att börja jobba januari/februari 2013, Jag jobbar dygn så de är ju perfekt tycker vi, Jag jobbar nu 7 dygn på 4 veckor och efter nyår kanske jag tar 1 dygn i veckan. i juni när barnet är 1 år kör jag på som vanligt (tror jag) och skolar in barnet till hösten på dagis (vet att jag inte får skriva dagis) dygnen jag jobbar är ju pappan hemma och tar ut sina dagar som pappan inte kan lämna över till mamman 

Jag har börjat jobba lite när barnen varit 4-6 månader. Det har funkat bra och varit skönt att inte bara vara mammaledig. Passade på att plugga några komvuxkurser när jag va mammaledig oxå.

Jag tycker det låter tidigt att börja jobba och sen det jag ville var att komma iväg och jobba. Jobba hemmifrån hade inte gett mig något. Det tar ofta 1-2 månader innan man får några rutiner

Såhär i efterhand hade jag gärna gjort så, om jag haft något jobb. Jag började klättra på väggarna efter 2-3 månader (då hade jag redan varit hemma hela graviditeten i princip). Men jag tror det är svårt att planera. Jag trodde att det skulle vara jättekul att vara mammaledig men nej, det tyckte jag inte alls. Saknade vuxet umgänge och stimulering. Så nästa gång vi får barn hoppas jag kunna kombinera med jobb/studier så det inte blir så långtråkigt.

Jag jobbade från att sonen var 3-4 månader minns inte exakt men ca 2-3 dagar i månaden för att dryga ut mammapenningen. Jobbade bara 50% då.

Jag planerade att börja jobba när min son var sex månader. Jag bar helt övertygad om att jag då skulle ha slutat amma och börjat längta tillbaka till jobbet. När det väl kom till kritan fick jag vrålångest av att vara borta från sonen längre än någon timme och vid sex månader helammades han i princip fortfarande. Jag började i stället jobba några dagar/vecka när han var 10 månader och det kändes mycket bättre!

Jag har inte så mycket att delge ännu, väntar första barnet i slutet på maj, men har samma funderingar. Har pratat med min chef om att jag troligen (gjort klart att jag inte förbinder mig till något) kan arbeta ca 1 dag i veckan (helst hemifrån) från ca november (för att sen inte börja jobba på mer allvar förrän augusti/september 2013). Detta för att hålla mig ajour, inte tappa för mycket, men även för att jag tror att jag kan behöva lite mer stimulans (samr avlasta kollegor en del).

Dock säger de flesta av de jag pratat med (de skrattar lite nedlåtande) att den ambitionen har man oftast men det är som bortblåst så fort man fått barnet, att jobbet verkligen inte intresserar en. Jag vet ju inte hur det blir, men blir det så - fine - om inte, så vill jag vara förbered och ha pratat igenom saken med min chef...

Ska bli intressant och läsa om fler svarar!

Tack för alla kommentarer!

Efter att ha läst vad de flesta skrivit så blir jag allt mer säker på att det faktiskt funkar att jobba lite då och då, iallafall efter några månader. Jag tror ju fortfarande att jag skulle bli galen av att bara gå hemma och inte använda huvet.

Men sen som både Hannis och StarC skriver- det är precis det jag är rädd för! Att man tror en massa saker och är naiv nu men sen när bebis väl är här så vill man verkligen inget annat än att bara vara hemma.

Och det är ju omöjligt att veta innan!

Det låter bra som du gjort StarC och verkligen förtydligat för chefen att du inte lovat något. Så måste jag nog göra för min chef också. Jag har ju sagt nu att vad som helst kan hända, med sjuka barn etc. 
Men så länge man säger till 2 månader innan så får man väl fortsätta vara mammaledig egentligen..?

Det här med att amma då.. hur funkar det att vara borta en dag om man ammar, måste jag pumpa ur då på jobbet? :) Hur har ni som jobbat lite pö om pö löst det med amningen?

Tar gärna fler erfarenheter och tankar!! 
 

Jag började jobba 2 dagar /v när min son var tre månader och det fungerade jättebra!
Jag är definitivt inte gjord för att vara hemma med barn 1,5 år i sträck och det var så skönt när det även fungerade på min arbetsplats att jag kom tillbaka på 40%.

Jag jobbade 40% i nio månader ungefär, sen var jag mestadels hemma men pluggade även lite på distans. Det är också ett tips om man vill vidareutveckla sig lite och "göra nåt" och som man kan planera själv.

Nu hade jag problem med amningen som gjorde att vi gick över till ersättning när bebisen var 6v. Därav var pappan precis lika insatt i matning och andra rutiner som jag var vilket självklart underlättade. Har man ett barn som ammas (eller som vägrar flaska!) så kan det ju vara svårare att komma ifrån. Men för mig var det ovärderligt att få jobba lite och känna mig värdefull på andra plan än som mamma.

Roligt att höra att det fungerade så bra för dig Gladskit!
Antar att det blir svårare att gå tillbaka så tidigt om man heltidsammar förstås...

Min tanke var ju att jobba hemifrån initialt, men när jag pratade mer med min arbetsplats om detta så visade det sig att de var helt emot att man jobbade hemifrån. Vilket för mig blir lite för mycket princip och lite för lite se till vad som är bäst för alla. Det finns vissa projekt som jag inte kan utföra genom att " sitta på kontoret en dag i veckan" utan som snarare handlar om att stämma av saker löpande, säg en halvtimme om dagen. Vilket då passar bra när barnet sover. Men det var tydligen inte ok..
Förstår inte hur de tänker, för de har ingen annan som är bättre lämpad eller ens har kompetens att göra dessa saker, men om de hellre tar in en vikarie så..

Så just nu är jag arg och funderar på att stanna hemma 1, 5 år bara för att sätta mig på tvären! :)

Men plugga vore ju kul.. men får man verkligen ta ut föräldrapeng och studera samtidigt, det kan väl inte vara ok..?

Gladskit och ni andra som jobbat någon dag i veckan, hur har ni gjort med telefon och mail veckans övriga dagar, har det inte varit svårt att få folk att hålla sig till "arbetsdagarna" med att försöka nå er...? 

Min son föddes i maj, från augusti har jag jobbat 10%, med hjälp av man min, min mamma, min svärmor och två kusiner, som har hjälpt till som barnvakter, och så lite hemifrån. Det är jätteskönt att få använda hjärnan och träffa vuxna, men ibland vore det skönt att kunna fokusera helt på barnet.

Jag började jobba efter ett par veckor senast, och det gick bra. Jag kommer inte att vilja vara hemma på heltid den här gången heller. Dessutom vill ju min man vara hemma också, så det vore lite elakt mot både far och barn att jag skulle ta hela den första tiden, tycker jag. Som utgångspunkt tänker vi att vi ska vara hemma tillsammans i några få veckor (över jul och nyår om den här graviditeten håller i sig) och sedan dela ungefär 50/50.

Om allt går bra, förlossningen går som planerat och bebisen pluppar ut som den ska, du är dig själv igen efter nån dag och bebisen växer perfekt så varsågod och jobba om du vill! Men om du blir sjuk, får en tuff förlossning, bebisen mår inte bra, du blir deprimerad, då bör du nog vänta med att jobba...Det är med andra ord svårt att redan nu säga hur allt kommer att bli!

Ja, det är alltid svårt att säga hur det blir, men blir du sjuk så har du rätt att sjukskriva dig. Depression t.ex. är en sjukdom. Man kan aldrig veta i förväg, och det är (bl.a.) därför vi har ett socialförsäkringssystem som skyddar oss, om det är så att vi inte kan jobba fastän vi har föresatt oss att göra det. Bestäm dig för det du tycker verkar bäst för er, du. Om det finns en pappa till barnet (eller kanske annan partner till dig), så måste ju den personen också få vara med och bestämma. För oss skulle det kännas väldigt konstigt om jag la beslag på hela den första tiden med barnet bara för att det finns en risk att jag kanske kan bli sjuk.

Om jag säger såhär då: det kan komma att uppstå situationer du inte kunnat föreställa dig ska hända med dig eller med bebisen som gör att allt du och bebisens pappa planerat rivs upp. Kan säga att jag var inte beredd på hur omtumlande den första tiden var och vi hade verkligen en tuff start! Att jobba skulle för mig innebära ytterligare ett stressmoment och för mig tog det ett år att bli mig själv igen! Jag är så glad att jag var hemma i 1,5 år och fick till slut njuta av att vara hemma med min lilla älskling jag med!

Ja, vi tycker olika helt enkelt. Jag tycker inte att det är rimligt att en förälder av två av känslomässiga skäl får lägga beslag på huvuddelen av en så viktig tid i barnets liv. Nu förutsätter jag att man lever i ett parförhållande, där två personer är involverade i barnets liv. Men det är ju hur som helst upp till ts att bestämma, och det finns i alla fall många fall där det funkat bra att mamman gått tillbaka till jobbet efter 3, 2 eller 1 månad, eller t.o.m. ett par veckor, så vill ni det så tycker jag absolut att ni ska ha det som mål.

Litenlur: ja vi tycker olika och har helt olika erfarenheter att basera våra åsikter/rekommendationer till ts på.

Om du inte ansöker om studiemedel så finns inget som hindrar att du studerar på distans, i alla fall var det så när jag gjorde det.
Jag jobbade som sagt två dagar per vecka, de andra dagarna styrde jag om min mail till en gemensam gruppmail, som vi hade jag och mina kollegor, så att inget skulle bli liggande tills jag kom tillbaka. Det här var sex år sen och då hade vi inte mobila telefoner utan fasta linjer så något problem med telefonen upplevde jag aldrig. Den var kvar på kontoret helt enkelt 

Nu är ansökan inlämnad!
Planen blir helledig ca 6 mån, fick inte jobba hemifrån under denna tid för jobbbet.. :(
Sen 50% i ett år efter det, delat med sambon.

Det svåra blir nog att inte jobba 100% för 50% av lönen.. Men det måste bara gå!