Hej
För det första ska man komma ihåg tycker jag att alla barn är olika och anpassar sig olika lätt gällande olika situationer, och dessutom är alla fall unika, så man kan inte säga att något är fel eller rätt för alla familjer. Alla tycker alltid "att göra det bästa" för barnen är det självklara. Jag tycker att man måste göra det som är bra för alla i familjen. Allas lågor ska få brinna lika klart. MEN! inte så någon i familjen tar skada naturligtvis.
Men om tex en mamma vantriv så fruktansvärt eller inte klarar sig ekonomiskt eller något annat, så kan det vara nödvändigt att man gör det som är nästbäst för barnen, för barnen mår inte bra av att ha en mamma eller en pappa som mår dåligt heller. Huvudsaken är att barnen har två kärleksfulla trygga föräldrar och att barnen är sedda och hörda, och att man är lyhörd och beredd att ändra situationen om det inte funkar för någon part, så tror jag att barn anpassar sig och mår bra i många fall.
Det är jätteviktigt för barn att ha glada harmoniska föräldrar också. Man ska självklart göra det bästa man kan för sina barn så LÅNGT DET BARA ÄR MÖJLIGT, men inte på bekostnad av sin egen lycka heller, för det BLIR INTE BRA FÖR BARNEN. Det är en balansgång. Och om det gäller nått så "litet" eller "oviktigt" som att någon part inte vill skjutsa barnen två mil eller måste få hålla på med sitt intresse, så är det självklart inte bra att låta barnen gå i två dagis, men om det gäller större och viktigare saker såsom ekonomi och att någon förälder vantrivs eller bara inte kan bo kvar, så får man ju väga för och emot.
Vi har det så bra i Sverige så vi gör vissa situationer och frågor till en höna av en fjäder. Andra barn i andra länder som kanske svälter eller är med om krig, skulle nog vara överlycklig att få gå i två dagis...även om det är svårt att jämföra så, men min poäng är att det är viktigt att ta in andra perspektiv också, för att se att de flesta barn i Sverige har det väldigt bra, även om de skulle behöva byta skola eller gå på två dagis. Om det skulle vara vanligt i Sverige att barn gjorde det, skulle nog ingen säga något. Det här handlar om att bryta en norm till stor del, och det har människor i allmänhet svårt att acceptera. Allt nytt är vi emot.
Sammanfattningsvis så menar jag att man ska försöka göra det som är bäst för barnen så långt man kan, efter det gör man det som är nästbäst, för ingen i familjen förtjänar att må dåligt om det är för en lång period, men INGEN ska ta skada, och om den nya situationen inte funkar får man testa nått annat. Så länge barnen inte utsätts för misshandel, incest, alkoholism, droger mm i en familj, och har kärleksfulla trygga föräldrar tror jag inte det är någon fara med våra barn. Det är vi som visar våra barn genom hur vi hanterar och agerar om ett dagis eller två dagis är bra eller inte, samt hur det individuella barnet är till personligheten, det kan gå bra för några barn, men sämre för andra. Men jag tycker också att det bästa är att försöka ha ett dagis, men jag tror inte det är skadligt att ha två dagisar, ett litet barn kanske upplever det som spännande och som vilken annan rutin som helst, men jag vet inte till hundra såklart, det vet ingen.
