Andras graviditet gör mig ledsen

Vi har också försökt i 5-6 år och för 2 år sen fick även vi plus på stickan efter vårt andra IVF.
Lyckan var total, hjärtljud i vecka 15 och alla tidiga UL visade en liten sprattlande räka.. i vecka 17 startade förlossningen med vattenavgång och blödning och det fanns inget läkarna kunde göra.

2 misslyckade IVF efter det har inte gett något resultat och alla embryo vi fryst ner har inte klarat upptiningsprocessen. 
Nu står vi i adoptionskö och är snart klara med utredningen men nu är det ibland så att man både blir ledsen över "när är det er tur"-kommentarer men ÄVEN kommentarer om vilka länder vi "inte bör" adoptera ifrån utifrån ANDRA människors tankar och tycke.

Har fått höra att kineser är fula och "att ingen svensk tjej vill ha en neger i sängen så välj ingen från afrika".
:(

Mitt i allt detta undvek min bästa kompis att berätta om sin graviditet i nästan 15 veckor, trots att alla visste och att det var såå uppenbart. (Ni vet klapp på magen, inget vin till maten och klagan på ömma bröst. Trötta mig!)

När jag ändå är inne på "tyck-synd-om-mig"-grejer så kan jag även berätta att samma kompis PLUS en kusin blev "officiella" på vårt bröllop förra sommaren.
Kan ju tilläggas att vi varit öppna med våra svårigheter och adoptionen redan sen första fertilitetsutredningen..

Folk alltså..